Tankar om samhällsdebatten när pandemin är slut och vad det betyder för oss

 Räknat efter de första kända fallen i Kina har pandemin nu pågått i snart ett år, Själv har jag kraftigt underskattat svårigheterna att få bukt med viruset men inser nu att det här kommer att ta tid. Själv räknar jag med att mitt ganska torftiga liv i den ”självvalda” isoleringen kommer att pågå minst ett halvår till. Rapporter om vacciner är positiva men det kommer sannolikt att ta betydligt längre tid än de största optimisterna hoppas, tyvärr. När vi väl tagit oss igenom det här, hur kommer samhällsdebatten att bli?

Till att börja med, hur kommer ”slut” att definieras? Utifrån vad experter säger så blir det jättesvårt att bara definiera slut på det här. Det verkar ändå råda relativt stor samstämmighet att vi får räkna med att åtminstone stora delar av 2021 också blir förlorat. Om vi utgår från att vi är tillbaka i normalläge framåt vintern 2021/22. Hur kommer samhällsdebatten att bli, vilka blir de stora valfrågorna inför riksdagsvalet 2022? Goda ledtrådar om framtiden tror jag vi hittar hur debattklimatet var före pandemin och sedan vårvintern 2020 när pandemin drag in över Sverige.

Tiden efter valrörelsen var allt allvarligare gängkriminalitet, straff och invandring/integration de i särklass hetaste frågorna i samhällsdebatten. Det ändrades radikalt när pandemin fick grepp under vårvintern. Allt annat sköts åt sidan. När antalet insjuknade och avlidna sjönk kraftigt under sommaren återfick gängvåld och invandring/integration snabbt mycket stort utrymme igen. Nu ökar antalet smittade och avlidna snabbt igen vilket innebär att debatten kring hur Sveriges strategi fungerar återigen hamnat i centrum. ”Dynamiken” i samhällsklimatet styrs nu av allt att döma av hur allvarlig smittspridningen är. Akut läge innebär totalt fokus på pandemin men det räcker med att läget temporärt förbättras så hamnar de ”gamla” frågorna i centrum.

Blickar vi framåt blir av allt att döma hur pandemin utvecklas under 2021 helt avgörande. Ju längre tid den håller på, desto snävare blir utrymmet för att lyfta fram andra frågor vilket givetvis kommer att ha mycket negativa konsekvenser för att våra frågor ska få utrymme inför valet 2022. Ju längre pandemin håller på, desto mer ansträngd kommer statens ekonomi att bli. Och här avskräcker historien. Som jag skrivit innan, tittar vi tillbaka på den ekonomiska historien senaste kvartsseklet framträder ett tydligt mönster. Stora försämringar i assistansreformen sammanfaller alltid med ekonomiska kriser.

Utgår vi från att vi är tillbaka till ett normalläge framåt 2022 tyder det mesta av ovan nämnda skäl på att brott och straff och invandring återigen kommer att hamna i centrum. Befinner sig Sveriges ekonomi i riktigt dåligt skick blir det också heta diskussioner hur såväl utgifterna för pandemin ska betalas och hur den ekonomiska krisen ska lösas.

Möjligen är jag naiv men jag hoppas verkligen det inför valet 2022 även blir fokus på välfärdsfrågor. Pandemin har avslöjat mycket stora brister i välfärdsstaten, till största delen orsakad av en hårdhänt besparingspolitik som pågått i 25-30 år. Vi har också sett statistik som visar att personlig assistans är en insats som förutom mycket högre livskvalitet är helt överlägsen äldreboenden och hemtjänst när det gäller att skydda riskgrupper mot smitta. Den viktigaste delorsaken är rimligen att i den personliga assistansen är ett mycket mindre antal personer inblandade i stödet/hjälpen. Till det tillkommer att vi bor i egna hem vilket underlättar isolering.

 Alla som menar minsta allvar med att det är viktigt att skydda riskgrupper måste se personlig assistans som ett föredöme. Vi har definitivt fått ett argument till när Anna Dahlberg och andra gör allt för att angripa vår rätt till full delaktighet i samhället med ett självständigt/självbestämt liv.

Viktigt att påpeka. Många kommuner har mycket dålig ekonomi och många delar i näringslivet och föreningslivet blöder kraftigt. Däremot har inte svenska staten akuta ekonomiska problem i dagsläget. Ofattbara belopp har spenderats under pandemin och finansierats med lån men trots detta är statsskulden förhållandevis låg mätt som andel av Sveriges totala BNP. Det finns därför inga ekonomiska argument som försvarar försämringar i assistansreformen. Här är det också mycket viktigt att påpeka under valrörelsen angående kommunernas problem.

Funktionsrättskonventionen avråder starkt från att delegera ner ansvaret för genomförandet av artikel 19 till regional eller kommunal nivå.

* Det finns ändå ljuspunkter senhösten 2020.

Alla som är aktiva i brukarrörelsen känner till Nora Eklövs tragiska historia. Nora förlorade all personlig assistans när hon erbjöds ett toppjobb i Stockholm vilket innebar flytt från hemkommunen. Efter mängder med överklaganden har nu Nora efter en dom i Kammarrätten fått rätt till personlig assistans. I domen står det följande:

Det får anses visat att Nora Eklöv på grund av ett flertal olika behov av hjälp som kunde förväntas uppstå var i behov av att en assistent var närvarande under hela arbetsdagen och att det inte skulle ha varit möjligt för henne att utföra sitt arbete om inte assistans beviljades för hela aktiviteten. Hon hade därför rätt till personlig assistans under hela sin arbetstid.

Kommer Stockholms kommun att överklaga till Högsta Förvaltningsdomstolen? Tyvärr Inte alls osannolikt säger jag men låt oss hoppas att huvudstadskommunen sansar sig och inse det orimliga i att fortsätta processen.

Nora Eklöv berättar för Assistanskoll

Positivt äratt stödet för staten som ensam huvudman ökar i Riksdagen. Som jag skrivit i tidigare blogginlägg – när staten blir ensam huvudman måste nödvändiga lagändringar vara klara. 

En annan positiv händelse är svaren på remissrundan till utredningen 2019 med alla förödande besparingsförslag. Jag vet inte vad Lena Hallengren väntade sig men regeringen har i alla fall inte fått något som helst stöd för att genomföra besparingarna, även med de värsta förslagen borttagna som inte gick it på remiss.

Det är mycket positivt att funktionsrättsrörelsen är enig om att LSS utredningens förslag är förkastliga och att utredningen i sin helhet ska förpassas till historien. Intressant och viktigt är att flera organisationer utan direkta kopplingar till Funktionsrättsrörelsen som svenska Kyrkan och advokatsamfundet också svarat. Svenska kyrkan förkastar utredningen i sin helhet och Advokatsamfundet varnar också för negativa konsekvenser för ett snabbt förstatligande utan en grundlig utredning.

 

Lite överraskande för mig är att även Försäkringskassan är kritiska. I FK-s fall handlar det om dels enorma byråkratiska problem och (tro det eller inte…) oro för att personer kommer att förlora assistansen om förstatligandet inte föregås av en grundlig utredning.

 

Med all kritik gör jag bedömningen att det är osannolikt att regeringen går vidare med utredningen. Därmed är också sannolikheten låg att tvåårsomprövningarna återupptas vilket skyddar de som är beviljade statlig assistansersättning, knappt 14 000 personer. Detta förutsätter att Sveriges ekonomi inte befinner sig i fritt fall om ett år.

 

 De grundläggande problemen kvarstår tyvärr och en lösning är inte nära förstående.

 * Tusentals personer har förlorat statlig assistansersättning sedan 2015

 *Det är oerhört svårt att bli beviljad statlig assistansersättning

 * Omprövningsstoppet omfattar inte drygt 5000 personer med kommunalt beviljad assistans vilket leder till stora orättvisor.

 * Behovsbedömningarna bryter på en lång rad punkter mot både LSS intentioner och Funktionsrättskonventionens artikel 19.

 * Kommunernas dåliga ekonomi är ett akut hot mot de som har personlig assistans beviljad av hemkommunen.