måndag 17 augusti 2020

Ett halvår i skuggan av Corona/Covid-19 pandemin

 En lång och välbehövlig sommarledighet är nu till ända och nu tar vi nya tag inför hösten. Sverige och resten av världen har nu levt med pandemin i ungefär ett halvt år – det är ganska lång tid. I det här blogginlägget ska jag reflektera lite om hur mitt liv sett ut under tiden.

Till att börja med har jag har inte blivit sjuk och ingen av mina assistenter heller. Vi är alla jätteglada för det. Varför har jag hittills klarat mig, varför? Förmodligen behövs en del tur men i början av mars försatte jag mig som jag skrivit om tidigare i 85-90 % karantän. Förutom mina assistenter har jag under denna tid i stort sett bara träffat mina assistenter och föräldrarna. För några veckor sedan träffade jag för första gången under denna min ena syster. Den andra systern befinner sig på en långtidsvistelse långt utanför Sveriges gränser, återstår och se när vi träffas nästa gång. Hur som helst har inte familjen Juneborg varit samlad sedan julhelgen.

Är livet tråkigt? I mitt förra blogginlägg i ämnet som jag skrev i juni konstaterade jag att börjar bli trött på det här livet. Sommaren 2020 har varit långt ifrån den roligaste… Men det är bara och ställa in sig att livet inte kommer att återgå till det normala åtminstone fram till vintern, förmodligen ännu längre. Jag har släppt lite på karantänen och vågar mig nu på dagsutflykter. Däremot vågar jag inte besöka köpcenter, stränder och andra miljöer där det samlas mycket folk. Restaurang utomhus? Ja men det får absolut inte vara någon trängsel då är det bara att vända om. Samtidigt vet jag att det finns många som har det mycket värre än jag. Tänk på alla på äldreboendena som är isolerade, alla med personlig assistans som till skillnad från mig inte har en egen bil och kan göra mindre spontana utflykter? Jodå, det finns ett internt klassamhälle även bland assistansanvändare som vi sällan pratar om, jag har turen att befinna mig rätt högt upp i den pyramiden. Värst är det givetvis för alla som avlidit, alla anhöriga som sörjer och så har vi alla som slitit i vården, ofta skamligt underbetalda.

Pandemin har satt stora käppar i hjulet för en lång rad verksamheter, STIL gänget i Jönköping och Funktionsrätt Jönköping län är givetvis inget undantag. Vi försöker emellertid göra det bästa av situationen men några stora aktiviteter under hösten blir det inte. Tanken var att STIL i Jönköping skulle deltagit i Jönköpings Pride festival (Qom ut) men den fysiska versionen blev av välkända skäl inställt.

Under hösten är det bara och acceptera att vi får hålla till godo med Zoom möten, mina Livesändningar på Facebook. Vi ska också undersöka möjligheten att köra livesändningar via Zoom där jag och andra från STIL i Jönköping diskuterar ämnen och frågor kopplade till den personliga assistansen och andra saker som berör Independent Living. Jag fortsätter så klart att blogga men bloggen är för de som inte vet ett helt privat projekt. Det blir givetvis fler krönikor för Assistanskoll också, min senaste kommer jag att publicera i nästa blogginlägg.

Hur kommer pandemin att utveckla sig under hösten? Ingen vet med säkerhet, det är bara att hoppas att den beryktade andra vågen inte kommer. Det finns utan tvekan en sympatisk tanke i att regeringsformen gör det oerhört svårt för staten att låsa in folk (har aldrig varit för en total ”lock down” själv) men det finns en stor inbyggd svaghet. ”Frivilligheten” att följa FHM-s rekommendationer leder med 100 % säkerhet att en långt ifrån obetydlig grupp personer struntar i dem utan minsta risk för påföljder. Därmed minskar ”effektiviteten” med stora orättvisor som följd.




De som följer min facebook sida har säkert noterat att jag blivit alltmer kritisk till Sveriges hantering, inte minst regeringens och FHM-s reaktioner på att så många avlidit. Ska inte ”djupdyka” i det här men återkommer ändå strax till frågan i mer ytlig form. Det har blivit brutalt uppenbart att Sveriges decentraliserade förvaltningsmodell utan en samlad ledning är oerhört dåligt anpassad för att hantera allvarliga kriser. Det visade sig under tsunamin 2004, skogsbränderna 2014 och 2018 och nu i ännu mer uppenbar form under pandemin.

Alla besparingar som skett i äldreomsorgen är inte FHM-s fel, det ansvaret delas av alla regeringar som styrt Sverige senaste 25-30 åren. Samma sak gäller nedmonteringen av beredskapslagren. Det är mycket möjligt att det decentraliserade ansvaret i kombination med alla besparingar gjorde det omöjligt att nå lika låga dödstal som Norge och Finland. Likväl står jag fast i att nästan 6000 döda hittills är en på tok för hög siffra. Vi måste kunna prestera mycket bättre än så här.

Vad är den viktigaste under en pandemi? För mig är svaret självklart – hålla ner dödstalet och därmed smittan så mycket det bara går. Ekonomin är givetvis jätteviktig också men måste ändå vara andra prioritering. I Sverige har det blivit alltmer uppenbart att prioriteringen tyvärr är den motsatta. Det visar sig framförallt genom vad jag anser är en alldeles för likgiltig reaktion från både regeringen och FHM när dödssiffran uppmärksammas av kritiker i både läkare och journalistkåren. Dödstalen har sjunkit kraftigt nu och det är bara och hålla tummarna att den trenden fortsätter. Jag tror dock inte för ett ögonblick att länder som Norge, Finland, Nya Zeeland och Sydkorea kommer att ”komma i kapp” Sverige vad gäller antalet döda.

Varför står Anders Tegnell och hans argaste kritiker Björn Olsen så långt ifrån varandra? Efter att ha lyssnat på båda Tegnells och Olsens sommarprogram tycker jag det blir mycket tydligt att Björn Olsen har mycket högre ambitioner än FHM med Anders Tegnell och Johan Giesecke att skydda hela befolkningen mott smittan. Björn Olsen nöjer sig inte med att bara skydda + 70 gruppen (vilket har misslyckats) och hålla sjukvården flytande, han vill hålla ner smittan så mycket det bara går hos hela befolkningen.



* Regeringen har bestämt LSS utredningen från 2018 ska ut på remiss. Som så många andra tycker jag det är helt fel, utredningen ska förpassas till det enda ställe där den hör hemma d v s papperskorgen. Att några av de värsta förslagen som 15 timmar schablonen för övriga behov är borttagna ändrar inte på det.


Assistanskoll intervjuar Funktionsrätt


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar