En lång och välbehövlig sommarledighet är nu till ända och nu tar vi nya tag inför hösten. Sverige och resten av världen har nu levt med pandemin i ungefär ett halvt år – det är ganska lång tid. I det här blogginlägget ska jag reflektera lite om hur mitt liv sett ut under tiden.
Till att börja med har jag har inte blivit sjuk och
ingen av mina assistenter heller. Vi är alla jätteglada för det. Varför har jag
hittills klarat mig, varför? Förmodligen behövs en del tur men i början av mars
försatte jag mig som jag skrivit om tidigare i 85-90 % karantän. Förutom mina
assistenter har jag under denna tid i stort sett bara träffat mina assistenter
och föräldrarna. För några veckor sedan träffade jag för första gången under
denna min ena syster. Den andra systern befinner sig på en långtidsvistelse
långt utanför Sveriges gränser, återstår och se när vi träffas nästa gång. Hur
som helst har inte familjen Juneborg varit samlad sedan julhelgen.
Är livet tråkigt? I mitt förra blogginlägg i ämnet som
jag skrev i juni konstaterade jag att börjar bli trött på det här livet.
Sommaren 2020 har varit långt ifrån den roligaste… Men det är bara och ställa
in sig att livet inte kommer att återgå till det normala åtminstone fram till
vintern, förmodligen ännu längre. Jag har släppt lite på karantänen och vågar
mig nu på dagsutflykter. Däremot vågar jag inte besöka köpcenter, stränder och
andra miljöer där det samlas mycket folk. Restaurang utomhus? Ja men det får
absolut inte vara någon trängsel då är det bara att vända om. Samtidigt vet jag
att det finns många som har det mycket värre än jag. Tänk på alla på äldreboendena
som är isolerade, alla med personlig assistans som till skillnad från mig inte
har en egen bil och kan göra mindre spontana utflykter? Jodå, det finns ett
internt klassamhälle även bland assistansanvändare som vi sällan pratar om, jag
har turen att befinna mig rätt högt upp i den pyramiden. Värst är det givetvis
för alla som avlidit, alla anhöriga som sörjer och så har vi alla som slitit i
vården, ofta skamligt underbetalda.
Pandemin har satt stora käppar i hjulet för en lång
rad verksamheter, STIL gänget i Jönköping och Funktionsrätt Jönköping län är
givetvis inget undantag. Vi försöker emellertid göra det bästa av situationen
men några stora aktiviteter under hösten blir det inte. Tanken var att STIL i
Jönköping skulle deltagit i Jönköpings Pride festival (Qom ut) men den fysiska
versionen blev av välkända skäl inställt.
Under hösten är det bara och acceptera att vi får
hålla till godo med Zoom möten, mina Livesändningar på Facebook. Vi ska också
undersöka möjligheten att köra livesändningar via Zoom där jag och andra från
STIL i Jönköping diskuterar ämnen och frågor kopplade till den personliga
assistansen och andra saker som berör Independent Living. Jag fortsätter så
klart att blogga men bloggen är för de
som inte vet ett helt privat projekt. Det blir givetvis fler krönikor för
Assistanskoll också, min senaste kommer jag att publicera i nästa blogginlägg.
Hur kommer pandemin att utveckla sig under hösten?
Ingen
vet med säkerhet, det är bara att hoppas att den beryktade andra vågen inte
kommer. Det finns utan tvekan en sympatisk tanke i att regeringsformen gör det
oerhört svårt för staten att låsa in folk (har aldrig varit för en total ”lock
down” själv) men det finns en stor inbyggd svaghet. ”Frivilligheten” att följa
FHM-s rekommendationer leder med 100 % säkerhet att en långt ifrån obetydlig
grupp personer struntar i dem utan minsta risk för påföljder. Därmed minskar ”effektiviteten”
med stora orättvisor som följd.
* De som följer min facebook sida har säkert noterat att jag blivit alltmer kritisk till Sveriges hantering, inte minst regeringens och FHM-s reaktioner på att så många avlidit. Ska inte ”djupdyka” i det här men återkommer ändå strax till frågan i mer ytlig form. Det har blivit brutalt uppenbart att Sveriges decentraliserade förvaltningsmodell utan en samlad ledning är oerhört dåligt anpassad för att hantera allvarliga kriser. Det visade sig under tsunamin 2004, skogsbränderna 2014 och 2018 och nu i ännu mer uppenbar form under pandemin.
Alla besparingar som skett i äldreomsorgen är inte
FHM-s fel, det ansvaret delas av alla regeringar som styrt Sverige senaste
25-30 åren. Samma sak gäller nedmonteringen av beredskapslagren. Det är mycket
möjligt att det decentraliserade ansvaret i kombination med alla besparingar
gjorde det omöjligt att nå lika låga
dödstal som Norge och Finland. Likväl står jag fast i att nästan 6000 döda hittills
är en på tok för hög siffra. Vi måste kunna prestera mycket bättre än så här.
Vad är den viktigaste under en pandemi? För mig är
svaret självklart – hålla ner dödstalet och därmed smittan så mycket det bara
går. Ekonomin är givetvis jätteviktig också men måste ändå vara andra
prioritering. I Sverige har det blivit alltmer uppenbart att prioriteringen
tyvärr är den motsatta. Det visar sig framförallt genom vad jag anser är en alldeles för likgiltig reaktion från både
regeringen och FHM när dödssiffran uppmärksammas av kritiker i både läkare
och journalistkåren. Dödstalen har sjunkit kraftigt nu och det är bara och
hålla tummarna att den trenden fortsätter. Jag tror dock inte för ett ögonblick
att länder som Norge, Finland, Nya Zeeland och Sydkorea kommer att ”komma i
kapp” Sverige vad gäller antalet döda.
Varför står Anders Tegnell och hans argaste kritiker
Björn Olsen så långt ifrån varandra? Efter att ha lyssnat på båda Tegnells och
Olsens sommarprogram tycker jag det blir mycket tydligt att Björn Olsen har mycket
högre ambitioner än FHM med Anders Tegnell och Johan Giesecke att skydda hela
befolkningen mott smittan. Björn Olsen nöjer sig inte med att bara skydda + 70
gruppen (vilket har misslyckats) och hålla sjukvården flytande, han vill hålla
ner smittan så mycket det bara går hos hela
befolkningen.
* Regeringen har bestämt LSS utredningen från 2018 ska ut på remiss. Som så många andra tycker jag det är helt fel, utredningen ska förpassas till det enda ställe där den hör hemma d v s papperskorgen. Att några av de värsta förslagen som 15 timmar schablonen för övriga behov är borttagna ändrar inte på det.
Assistanskoll intervjuar Funktionsrätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar