En ny LSS lag måste täppa till allvarliga brister som utnyttjats när lagens intentioner urholkats

 Hur är det överhuvudtaget möjligt att en rättighetslag kan urholkas så totalt utan att lagtexten ens ändrats? Ofta framförs åsikter om dålig kompetens i domstolarna och utan tvekan ligger det en del i det. FUB har t.ex. gjort en undersökning som visar på mycket bristfälliga kunskaper om t.ex. Funktionsrättskonventionen i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD). Det är emellertid inte det som är huvudorsaken till förfallet som jag ser det.

Assistansreformen och faktiskt hela rättighetslagen har alltid varit ifrågasatt. Redan på remisstadiet fanns det ett utbrett motstånd hos en så central och mäktig aktör som Sveriges kommuner. Motståndet fanns även hos många politiker, delar av fackföreningsrörelsen med mera. Den ganska spretiga ”koalitionen” hade en gemensam nämnare i att den tilltänkta lagen på ett avgörande sätt skulle förskjuta maktbalansen till assistansanvändarnas fördel. Mer makt till oss över hur vi vill leva våra liv på ”bekostnad” av byråkrater och diverse olika ”experter”.

Det är ingen bra start för en ny lag som ska hjälpa oss att den är starkt ifrågasatt innan den ens träder i kraft. Att Bengt Westerberg underskattade notan för reformen eller mer konkret de faktiska behoven och att många ville ha LSS insatsen personlig assistans gjorde att vår frihetsreform blev oerhört utsatt när dels kostnaden enligt många ”sköt i höjden” och när det börjades uppdagas oegentligheter. Först om assistanspengar som användes till allt möjligt pengarna inte var avsedda till och efter det rena bedrägerier och grov ekonomisk brottslighet. Det var precis det belackarna behövde. Aldrig att staten ska spendera miljarder och åter miljarder kr på ”lyxkonsumtion” och ekonomisk brottslighet. 

All välfärdsbrottslighet är förkastlig men ingen innan insats i välfärdsstaten har så vitt jag vet fått så mycket kritik för att det förekommer fusk och även ren kriminalitet, assistansreformen intar troligen i det avseendet en unik ställning i den svenska välfärdsstatens historia. Detta utan att belackarna har konkreta bevis på att fusk och kriminalitet ens är i närheten av de belopp som nämns.

Allvarliga brister i hur lagen är skriven

Målsättningen med lagen beskrivs i § 5 -7, leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor. Jag är helt övertygad om att Bengt Westerberg ansåg att det var en självklarhet att dessa paragrafer skulle tolkas mycket generöst, det skulle inte behövas någon närmare beskrivning vad det innebär att ”leva som andra” – kunna göra allt det som andra tar för givet oavsett om det handlar om att bo själv, bilda familj, studera jobba, resa, engagera sig politiskt eller i föreningslivet, eller bara spontant göra utflykter, gå ut för att träffa vänner och kompisar på valfri plats etcetera. Av samma anledning ansågs det inte behövas någon närmare beskrivning av vad som var självständigt liv och goda levnadsvillkor heller. Hade någon sagt till Bengt Westerberg 1994 att så som lagtexten är skriven finns risken att även saker som rätt till sminkning kommer att ifrågasättas så hade han aldrig trott på det. Det hade låtit för dumt, för verklighetsfrånvänt, för funkisfientligt. Helt enkelt totalt osannolikt att någon i framtiden skulle ”tolka” lagen på det sättet.

En annan allvarlig brist som tyvärr utnyttjats maximalt är att det inte finns paragrafer som tydligt beskriver vad som är personlig assistans verkligen handlar om och hur insatsen ska utformas. Det finns heller inga beskrivningar i vare sig LSS eller Socialförsäkringsbalken kapitel 51 (tidigare LASS) hur en behovsbedömning ska utformas, att personlig assistans handlar om så mycket mer än bara det nödvändigaste o s v. LSS 9 a som reglerar de grundläggande behoven kan faktiskt av illasinnade krafter tolkas som att personlig assistans faktiskt bara handlar om att få hjälp med det viktigaste för att överleva. I lagtexten LSS § 9a står det nämligen så här:

Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).

Anm: Termen grundläggande behov infördes 1996. Bengt Westerberg anser att mycket löser sig om man tar bort LSS §9a

Läser man de restriktiva domarna från HFD framgår också gång på gång vilken snäv syn på personlig assistans juristerna i domstolen har. Argumentation utifrån rätt eller inte rätt till personlig assistans utgår från LSS 9a definition av de grundläggande behoven, inte personlig assistans i den vida och korrekta meningen – verktyget för att vi ska kunna uppnå full delaktighet i samhällsgemenskapen och forma våra egna liv

Det finns visserligen skrivelser i LSS som talar om att syftet med lagen är att stärka våra möjligheter att leva självständiga liv. Inga problem om man har en generös tolkning som var meningen från början men lämnar mycket utrymme för tolkning för alla som vill göra besparingar. Beskrivningar om att assistansen ska kunna användas till allt för att förverkliga ett självständigt/självbestämt liv utifrån egna önskemål och förutsättningar finns inte.

Det är min totala övertygelse att ska vi ha en ny LSS lag som håller över tid måste det finnas paragrafer som mycket tydligt beskriver vad som är personlig assistans och vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att insatsen ska vara just personlig assistans inte ett urvattnat substitut. Det betyder också att det ska finnas paragrafer som fastställer att hela hjälpbehoven ska bedömas, att egenvård ska ge rätt till personlig assistans och att våra synpunkter vad vi vill ha hjälp med för att förverkliga ett självständigt/självbestämt liv ska väga mycket tungt. Det får inte finnas en statlig mall som bestämmer vad som anses vara goda levnadsvillkor och/eller nödvändigt för att förverkliga ett självständigt/självbestämt liv.

Allt detta finns tydligt definierat i den allmänna kommentaren till artikel 19, därför är det oerhört viktigt att paragraferna utgår från vad som faktiskt står i konventionen. Jag tycker också det var ett stort misstag att avveckla LASS (Lagen om Assistansersättning) som därför ska återuppstå om jag hade fått bestämma.

Utöver det har vi givetvis ändringar i personkretsindelningen, det delade huvudmannaskapet och borttagande av 65 årsgränsen. Funktionsrättskonventionen upphöjd till svensk lag men det har jag skrivit om tidigare.