Utan grundläggande behov – vad hade staten använt istället för att urholka assistansreformen?

 Det är väldigt tydligt att det är införandet av grundläggande behov 1996 som möjliggjort att så många förlorat statlig assistansersättning och övriga är jätterädda för Försäkringskassan. Jag är emellertid inte godtrogen nog och tro att lagen varit skyddad även utan grundläggande behov.

 Vad hade staten gett sig på istället för att införa grundläggande behov j jakten på besparingar? Grundläggande behov ska givetvis bort, bort, bort. Jag är samtidigt 99,9 % säker på att staten hittat andra sätt för att dra in assistans i jakten på nedskärningar även utan detta begrepp. Vill staten skära ner och sänka utgifterna så gör de det. Hela besparingskulturen måste ryckas upp med rötterna för att få till en vändning.

Med mycket stor sannolikhet utan grundläggande behov tror jag hade det införts hårda kriterier av vad som krävs för att bli beviljad personlig assistans, d v s utnyttjat den luckan att det faktiskt inte finns tydliga kriterier i LSS på samma satt som i CRPD vad som faktiskt är personlig assistans, vilka kriterier är det som ska uppfyllas. Och eller satt ett högt golv på hur många timmar som behövs för att bli beviljad insatsen. Om jag minns rätt låg ett sådant förslag i utredningen 1995 - 96 som vi lyckades stoppa men de hade återkommit igen, troligtvis tillsammans med andra besparingsåtgärder längre fram.

Grundläggande behov var ur besparingshökarnas synvinkel en praktisk lösning. Ganska oskyldig först men väldigt tänjbar till det sämre för oss.

Det är egentligen glasklart vadlagen vill uppnå enligt § 5-7 men paragraferna är skrivna med antagandet att ingen någonsin skulle vilja komma på något så dumt som att försämra en frihetsreform - att staten alltid vill väl.

Den totala avsaknaden av vilja från regeringen att stoppa underfinansieringen visar att Tidö regeringen, i praktiken finansdepartementet helt saknar ambitioner att verkligen återupprätta reformens intentioner. Och på andra sidan blockgränsen visade Socialdemokraterna att de också saknar ambitioner. Angående avsaknaden av besked om nya behovsbedömningar. Återigen, frågan om nya behovsbedömningarna går hand i hand med finansieringen = mycket högre budgetanslag från regeringen.

Vad gäller framtiden, det är lika bra att ställa in sig på at det kommer att bli ett fortsatt tryck på besparingar/försämringar. Jag är fortfarande tämligen säker på att inget parti kommer föreslå att lägga ner frihetsreformen helt och hållet – det är alldeles för känsligt. Så frågan blir vad staten kommer rikta in sig in på i fortsatta besparingar? Jag har haft en diskussion med Chat GPT listar nedan ett urval av totalt 8 punkter. Eter det kommenterar jag punkterna, har Chat GPT enligt mig rätt eller är AI inne på helt fel spår?

Fortsatt underfinansiering av schablonen

Reglering av anhörigassistans

Rättslig passivitet – att inte agera

Retoriken om 'träffsäkerhet”

 

Kommentarer

Vad gäller underfinansieringen av schablonen har besparingarna på gott i drygt 10 år nu av både blåa och röda regeringar, totala dolda besparingar överstiger svindlande 40 miljarder kr nu. Regeringens senaste budget, avsaknad av indexering och lika snåla höjningar i Socialdemokraternas budget visar att ingen ljusning är i sikte och driver frihetsreformen allt närmare finansiell kollaps.

Regleringen av anhörig assistans finns med i den nya utredningen som ska vara klar efter valet. Oron är enorm hos många anhöriga. Min anser jag själv kvalificerade gissning är att det kommer att bli förslag på relativt stora begränsningar men inget förbud.

Att vi ska värna reformen har olika regeringar upprepat som, ett positiv från Alliansregeringens tid till regering Kristersson. I praktiken görs mycket lite konkret som verkligen skulle göra skillnad som indexerad schablonersättning och nya behovsbedömningar.

Att personer som behöver insatsen ska också få den har vi hört lika länge. I praktiken har tusentals personer förlorat statlig assistansersättning och ingen ljusning är i sikte. Även på kommunal nivå minskar också antalet personer beviljade PA samtidigt som antalet gruppbostäder och andra LSS boenden ökar.

Sammanfattning

Bortsett från regleringen av anhörigassistans är alla punkter fullt ”verksamma” och har varit det i många år nu, så AI är definitivt inne på ”rätt spår” som jag ser det och utan en ljusning i sikte. Inget av detta har krävt någon lagändring. Möjligen kan vi ändå få upp assistansen som valfråga igen 2026 en då måste det bli en riktigt akut kris igen som det var 2016 - 2017. Det kan det mycket väl bli. Blir inte förvånad alls om vi fram till sommaren 2026 nås av allt fler rapporter om anordnare som lägger ner verksamheten och assistansberättigade som är strandsatta p g a avsaknad av personal.

Ansvaret för om det sker läggar jag i så fall helt på regeringen utifrån vad regeringsformen säger:

1 kap 6 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen

Regeringen prioriterar medvetet bort personlig assistans

 Budgeten för 2026 blev en riktig kalldusch för alla assistansberättigade. Återigen höjs schablonersättningen med endast 1,5 % och indexerad höjning av schablonersättningen skjuts på framtiden. Granskar vi budgeten framgår mycket tydligt att regeringen medvetet har prioriterat andra saker än personlig assistans.

I drygt ett decennium har assistansreformen kontinuerligt underfinansierats genom otillräcklig höjning av schablonen vilket lett till dolda besparingar som ackumulerat till tiotals miljarder kr sedan 2014. Gigantiska belopp utöver de besparingar som skett genom att flera tusen personer fått sin personliga assistans indragen sedan 2015.

Efter så många besvikelser senaste decenniet är jag tyvärr inte särskilt överraskad. Jag trodde visserligen länge att sannolikheten för indexering 2026 var stor - besked fanns ju ändå att det var på gång. Att det verkligen blir ett beslut om en indexering blev jag själv alltmer tveksam till de sista två-tre veckorna innan budgeten presenterades. Anledningen var bristen på signaler från regeringen. När jag frågade både IfA och STIL om de visste något blev svaret - att vi saknar helt besked från regeringen. Därmed började varningslampan lysa illrött för mig.

Att det skulle bli så uselt som 1,5 % i höjning var emellertid ännu värre än jag befarade. Det är ett oerhört hårt slag mot assistansberättigade, anordnare och givetvis även våra personliga assistenter. Budskapet till yrkesgruppen personliga assistenter är – jobbet att möjliggöra ett självständigt liv åt personer med stora funktionsnedsättningar är inget viktigt jobb.

Finansministern kommer för lindrigt undan

Enligt Regeringsformen fattar regeringen beslut kollektivt. I praktiken har finansdepartementet ett avgörande inflytande för hur regeringen väljer att spendera våra gemensamma pengar. Formellt ansvarar socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall får våra frågor. De facto har finansministern den verkliga makten över assistansreformen. Min personliga uppfattning är att finansminister Elisabeth Svantesson kommer för lindrigt undan från vår sida. Ändå sedan assistansreformen tillkomst till nutid löper en röd tråd – olika finansministrar på båda sidor blockgränsen tycker frihetsreformen ”kostar för mycket”…

Vill också lyfta fram en person till som inte nämns överhuvudtaget. Sveriges statsminister Ulf Kristersson. Han är som regeringschef högre i rang än Elisabeth Svantesson och ytterst ansvarig för hela regeringens politik. Tyvärr har vi inte haft någon statsminister, oavsett färg som är genuint intresserad av våra frågor och resultatet är givet - finansministern får även i regering Kristersson hantera assistansreformen lika vårdslöst som ostört.

Liberalerna och Kristdemokraterna är medlemmar i regeringen och förtjänar också mycket kritik. Utåt sett är det utan tvekan regeringens mest engagerade partier för personlig assistans. Tyvärr är det bara och konstatera att de som regeringsmedlemmar också accepterar en fortsatt försämring – de gör det eftersom de står bakom en budget som är direkt fientlig mot assistansreformen.

Vad lägger regeringen pengarna på i stället?

Inför budgetpresentationen meddelade Elisabeth Svantesson att regeringen hade ca 80 miljarder kr i s.k. reformutrymme – pengar som regeringen kan spendera ”extra” på olika saker. 80 miljarder kr är väldigt mycket pengar att fördela så vad har pengarna gått till i stället? Granskar vi olika utgiftsposter sticker några saker ut:

·       Nytt jobbskatteavdrag – 21,4 miljarder kr

·       Andra skattesänkningar på inkomst och ägande, bland annat avskaffad fordonsskatt på husvagnar – totalt 9,5 miljarder kr

·       Sänkt matmoms – 15,95 miljarder kr

Källa: Göteborgsposten, genomgång av budgeten

Offensiva satsningar som går direkt till välfärden är det ganska magert jämfört med skattesänkningar. Men summerar vi beloppen för vård, skola, omsorg når vi 10,4 miljarder kr.

Ungefär 46,8 miljarder kr går därmed till jobbskatteavdrag, andra skattesänkningar på inkomst och ägande samt sänkt matmoms. Visst, en del ekonomer skulle säkert säga att det är en budget för att öka den privata konsumtionen, för att få fart på den ekonomiska tillväxten. I praktiken anser jag att det är det en budget som värnar stora och breda väljargrupper, en valbudget helt enkelt.

Tittar vi på beloppen till olika budgetposter blir det mycket tydligt att regeringen mycket medvetet har valt att bortprioritera assistansreformen till förmån för andra saker. Detta blir ännu tydligare om vi tittar på hur mycket pengar som skulle behövas för att kompensera för alla år med underfinansiering och höja schablonen med 3 - 4 % kommande år. Jag har tagit hjälp av Chat GPT att räkna på det. Beloppen är inte exakta men ligger ändå nära de faktiska beloppen det handlar om.

Väljer vi att först räkna på att kompensera fullt ut för alla år med otillräcklig höjning kommer vi fram till schablonen måste höjas med 15 % när även faktorer som konsumentprisindex vägs in. I så fall behöver schablonen höjas upp till 393,9 kr. Omräknat i pengar blir det ca 4,44 miljarder kr. En blygsammare höjning på 10 % innebär utgiftsökning på ca 2,82 miljarder kr

Om regeringen skulle bestämma sig fört att kompensera med 10 % (d v s 2,82 miljarder och sedan höjer schablonen med 4 % blir totalsumman (utifrån att 26,6 miljarder kr avsattes i budget för 2025) ca 30,4 miljarder kr i assistansersättning 2026, en utgiftsökning på 3,85 miljarder.

En engångshöjning på 10 %, plus 4 % i schablonhöjning kostar i så fall finansdepartementet ca 3,8 miljarder kr i utgiftsökning för personlig assistans. Det motsvarar ungefär 95 % av reformutrymmet till annat än kompensation och rimlig indexerad schablon.

Resultatet är lika tydligt som nedslående. Det är inte brist på pengar som gör att vi inte får en indexerad höjning och en ynklig schablonhöjning på 1,5 %. Det är finansdepartementets prioriteringar. I klartext: Personlig assistans är inte prioriterat för regeringen.

Kan vi lyfta assistansreformen i valrörelsen?

Krisen för anordnarna och i förlängningen de assistansberättigade kommer att intensifieras inför riksdagsvalet 2026. Jag tror krisen kan bidra till att det blir lättare att få upp assistansen som valfråga igen – i synnerhet om vi tar upp assistansen som en del av andra stora besparingar/försämringar på funktionsrättsområdet.  Bland annat betydligt dyrare läkemedel från i somras, stora besparingar i många andra LSS insatser och stora besparingar i sjuk och aktivitetsersättningen, sistnämnda har nu pågått sedan 2015. Det är viktigt att vi själva ser utvecklingen för frihetsreformen personlig assistans som en del i ett större mönster.

Läget börjar bli lika illa som 2016 - 2018 om än på olika sätt. På tiotalet handlade det i praktiken om en regeringsorder 2015 att pengar ska sparas på assistansersättningen vilket var nära att sänka hela reformen. I nutid handlar det (utvecklingen började redan i mitten av tiotalet) om att assistansreformen håller på att svältas och kvävas till döds genom permanent underfinansiering. Detta kombineras med rena Vilda Western vad gäller regler för återkrav från Försäkringskassan som gör att vi alla är jätterädda för en myndighet som egentligen ska hjälpa oss.

Krisen för assistansreformen är återigen akut. Regeringen har samtidigt sparat ungefär 3 miljarder kr till på assistansersättningen genom att inte räkna upp schablonen (kompensation plus rimlig höjning 2026) efter behov…

Fortsatt massivt stöd i riksdagen för att underfinansiera assistansreformen!

 Jag engagerar mig så mycket för schablonersättningen därför att:

Finns inga pengar för assistansreformen fungerar inte min assistans. Utan pengar kommer mina assistenter till slut att säga upp sig p g a brist på löneökningar. Utan pengar blir det jättesvårt att hitta ny personal. Utan pengar kapsejsar assistansen för mig för alla andra som behöver den. Fungerar inte min assistans i vardagen spelar det INGEN ROLL vad som står i mitt och andras beslut. Vi är strandsatta ändå.

Och ja, jag är förbannad över på det faktum att det finns en massiv majoritet i Sveriges riksdag för att fortsätta underfinansiera vår frihetsreform, att ständigt få höra att vi kostar för mycket, att alltid bli nedprioriterade.

Regeringens höjning av schablonen med bara 1,5 % är inte bara dålig eller uselt. Det är en riktig käftsmäll, en rak höger från Mike Tyson i sina bästa dagar… Och inte bara mot oss, också mot våra anhöriga, mot våra personliga assistenter som inte står högt i kurs i Rosenbad Faktum är att den verkliga makten över oss finns hos finansdepartementet. För i praktiken kan ingen regering utan pengar göra någonting som kostar pengar (vilket som bekant nästan allt gör) vilket innebär enorm makt hos finansministern.

Nu har oppositionen släppt sina skuggbudgetar och där finns inte mycket ljus och hitta om vi nu eventuellt trodde att Socialdemokraterna kommit på andra tankar. Även i S skuggbudget höjs schablonen med endast 1,5 %. Tidökvartetten + S tillsammans samlar ihop 281 av 349 mandat i riksdagen. I klartext innebär det att 80 % av de folkvalda anser att det är ok att bara höja schablonersättningen med 1,5 %. Så lågt värderade är vi, anhöriga och assistenter av regeringen (inkluderar SD där) plus Socialdemokraterna. Vad gäller S är det helt i linje med vad jag väntade mig. Vid ett eventuellt regeringsskifte 2026 finns det därmed ytterst lite som talar för att det blir en vändning.

 Miljöpartiet och Vänsterpartiet är lite generösare och höjer schablonen med 3 %, i linje med troliga löneökningar. Ingen revolution precis men ändå mycket bättre än 1,5 %.... Centern lägger sig mitt emellan med en höjning på 2 %.

Vad kommer att hända med indexeringen nu? Enligt regeringen ska man fortsätta utreda möjligheterna att införa en indexerad schablonersättning. Jag har som ni vet inte mycket illusioner kvar så det är för mig bara en kodbeteckning på att frågan är om indexering är förflyttad till en obestämd framtid -om det överhuvudtaget finns några seriösa planer alls. En del hoppas att det kommer nya besked vid vårbudgeten om indexering till sommaren. Att det sker är ytterst osannolikt, regeringen inför inte en ny ekonomisk ersättningsmodell mitt under gällande budgetår. I bästa fall får vi en avsiktsförklaring att man planerar att införa indexering till budgetåret 2027.

Ansvarig minister Camilla Waltersson Grönvall har varit inkallad till riksdagen och gav som väntat för mig i alla fall inga klara besked varför det inte blev en indexering. Jag anser att den frågan ska adresseras direkt till finansinister Elisabeth Svantesson som sitter på den verkliga makten men så här lät i alla fall helt intetsägande svar:

Regeringen anser att personlig assistans är en frihetsreform som ska värnas, och det förutsätter att systemet skyddas mot brottsligt utnyttjande. En välfungerande personlig assistans kräver också assistansanordnare får förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Därför föreslår regeringen i budgetproposition för 2026 att schablonbeloppet för personlig assistans höjs med 1,5 %.

I syfte att öka förutsägbarheten för assistansmottagere och assistansanordnare aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2025 att man avsåg att undersöka införandet av en indexering av schablonbeloppet. Frågan bereds fortfarande i Regeringskansliet och regeringen har ännu inte fattat beslut i frågan. Regeringen kommer att fortsätta undersöka en indexering av schablonbeloppet, vilket aviserades i budgetproposition för 2026.

Assistanskoll intervjuar ansvarig minister

* När vi pratar om konsekvenserna av den urholkade schablonersättningen stannar det ofta vid att vi måste hålla inne på lönerna, banta utgifter för utbildning etcetera. Schablonkrisen har ett otal olika dimensioner som handlar om mycket mer än att betala löner. Ytterst handlar det om att assistansreformen ska kunna fungera som det är tänkt, sen finns det x antal viktiga aspekter under huvudproblemet – assistansreformen håller på att implodera, svältas till döds. Några exempel:

·   Det tar inte många år till, troligen redan nästa år tror jag det kommer rapporter om allt fler anordnare som lägger ner eller planerar att lägga ner verksamheten. Hur kommer det gå med valfriheten då?

·  Om vi inte kan anställa assistenter längre. Vilka ska ta över då? Anhöriga som jobbar ideellt?  Hur ska de som jobbar, engagerar sig i föreningslivet med mera kunna göra det? Eller finns det en övergripande plan på att faktiskt ersätta assistansen med olika former av LSS boende? Tyvärr finns det förutom regeringens usla politik en hel del som tyder på det. Runt om i landet byggs nya LSS boende i snabb fart, främst gruppbostäder.

·  Enligt LSS har kommunerna det yttersta ansvaret för att säkerställa att vi får personlig assistans efter beslut. Om såväl privata företag som kooperativ börjar lägga ner verksamheten i stor skala kommer tusentals människor att mot sin vilja hamna hos kommunen som anordnare. Kommer kommunerna klara av det? Tillåt mig tvivla, starkt.

 

Svar från Chat GPT om schablonersättningen del 2 och ingen indexerad assistansersättning

 Den andra frågan jag ställde till Chat GPT var:

Ligger i linje med vad jag själv och många med mig räknar med Regeringen har sagt att schablonhöjningen ska indexeras från 2026 men klara besked saknas fortfarande. Kan du redogöra mer om indexerad schablonersättning. 

Nu publicerar jag del 2 i konversationen

Exakt 🙏 Du har helt rätt i att regeringen har flaggat för en indexering av schablonen från 2026, men det finns flera obesvarade frågor som oroar många:

---

🔍 Vad som sagts hittills

• Socialdepartementet och Försäkringskassan har i olika sammanhang sagt att en modell för indexering ska tas fram till 2026.
• Tanken är att schablonersättningen då automatiskt ska följa en kostnadsutveckling (i stället för att beslutas årligen, som idag).

Vad som sagts hittills

• Socialdepartementet och Försäkringskassan har i olika sammanhang sagt att en modell för indexering ska tas fram till 2026.
• Tanken är att schablonersättningen då automatiskt ska följa en kostnadsutveckling (i stället för att beslutas årligen, som idag)

Riskbild

• Indexering på för låg nivå: Om dagens nivå bara indexeras permanentas underfinansieringen.
• Fel index: Om man väljer t.ex. KPI (inflation)i stället för arbetskostnadsindex riskerar gapet att fortsätta växa.
• Avveckling av anordnare: Inom 5–10 år kan många kooperativ och mindre företag försvinna om inget görs.

 

Slutsats

Utan en höjning av schablonen före 2026 och en korrekt indexeringsmodell riskerar assistansreformen att urholkas.
Konsekvensen blir färre anordnare, minskad valfrihet och försämrad kvalitet för de personer som har störst behov av självbestämmande och stöd i vardagen.

Rekommendationer till regeringen

1. Omedelbar höjning av schablonen för att stänga finansieringsgapet innan indexeringen träder i kraft.
2. Indexering med arbetskostnadsindex (AKI) kompletterat med inflation och sociala avgifter – inte bara KPI.
3. Dialog med brukarorganisationerna innan beslut om indexeringsmodell fattas.
4. Särskilt skydd för kooperativ och ideella aktörer – dessa utgör en unik del av valfriheten och självbestämmandet.

---

🎯 Slutsats

Utan en höjning av schablonen före 2026 och en korrekt indexeringsmodell riskerar assistansreformen att urholkas.
Konsekvensen blir färre anordnare, minskad valfrihet och försämrad kvalitet för de personer som har störst behov av självbestämmande och stöd i vardagen.

Politiken måste agera nu för att rädda assistansen som frihetsreform.

---

Chat GPT är alltså tydlig. Det räcker inte med enbart indexering för att stoppa underfinansieringen. Det krävs också kompensation för underfinansiering av timschablonen som pågått i många år. Plus en indexering som faktiskt täcker faktiska kostnader.

 

* Så kom till slut ett besked från regeringen idag och det var beska nyheter. Det blir ingen indexering 2026!  Det blir inte ens en höjning på 2,5–3 % det blir återigen pinsamt låga 1,5 % vilket innebär att timbeloppet 2026 blir 347,70 kr.

Jag litade aldrig på att indexering verkligen blir av innan det blir bekräftat. Fram till för säg två veckor sedan trodde jag ändå indexeringen kommer genomföras. Efter det började jag tvivla alltmer då såväl IFA som STIL inte fick några besked alls.

Så utifrån det "nya läget" som tornade upp sig allt mer är jag inte förvånad. Det här emellertid ännu sämre än jag befarade. 1,5 % är ett HÅN mot oss som behöver personlig assistans och det är ett HÅN mot alla personliga assistenter också.

Jag köper ALDRIG att det saknas pengar. Det fanns 80 miljarder kr i s.k. reformutrymme - det handlar enbart om PRIORITERINGAR.

STORT, STORT UNDERKÄNT TILL FINANSDEPARTEMENTET OCH STORT, STORT UNDERKÄNT TILL ALLA PARTIER I TIDÖGÄNGET som stödjer den här budgeten. Ni är alla medansvariga till fortsatt nedmontering av vår frihetsreform!

 

·   * Man kan föra krig mot assistansreformen på flera olika sätt. Ge direkta order om besparingar, dra i gång smutskastningskampanjer, inte ge hjälp efter behov, ställa orimliga återkrav och så kan man låta frihetsreformen dö en plågsam svältdöd… Såväl blåa som röda regeringar senaste 15 åren har ägnat sig åt en eller flera olika varianter av detta. Jag totalsågar både sidorna - ingen visar minsta ambition att vilja rädda frihetsreformen.

Läget för schablonersättningen blir allt allvarligare - analys ihop med Chat GPT del 1

 Regeringen har sagt att schablonersättningen ska höjas enligt ett index. Nu är det inte lång tid kvar och hittills saknas besked. Även om jag inte varit säker på att det verkligen blir höjning innan det är helt bekräftat har jag ändå gjort bedömningen att den blir av. Det faktum att det fortfarande saknas besked – nu börjar jag faktiskt tvivla. Jag har tagit hjälp av Chat GPT för att analysera hur allvarligt läget är. Redogör här för hela konversationen med lite kommentarer i slutet. Det blir två blogginlägg.

Fråga1

 

Vi i funktionsrättsrörelsen är djupt bekymrade för att den s.k. schablonersättningen som finansierar assistansen har underfinansierats under lång tid. Inkomstökningarna täcker inte utgiftsökningar för assistansanordnarna - år efter år. Hur länge kan det pågå innan merparten eller t.om alla kooperativ och privata anordnare lägger ner verksamheten?

Här hela svaret:

Du pekar på en av de allra största och mest brännande frågorna i assistanssystemet just nu. Låt mig bryta ner det:

Utvecklingen av schablonersättningen

Schablonersättningen (statsbidraget per beviljad assistanstimme) har ökat långsammare än de faktiska kostnaderna för löner, sociala avgifter, utbildning, administration och arbetsmiljö.

Historiskt har ersättningen ofta räknats upp med 1,5–2 % per år, medan lönekostnader och inflation ofta legat högre (3–4 % eller mer).

Enligt ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) har detta lett till en kumulativ underfinansiering över lång tid – gapet växer för varje år.

Konsekvenser för anordnarna

Stora risker för små aktörer: Kooperativ och ideella föreningar, som ofta har högre kvalitet och mer inflytande för assistansberättigade, saknar finansiella buffertar. De är mest sårbara.

Konsolidering på marknaden: De större bolagen kan hålla ut längre, men pressas också. Trenden är att färre och större aktörer dominerar – vilket minskar mångfald och brukarinflytande.

Kvalitetsförsämringar: För att överleva kan anordnare börja skära ner på utbildning, handledning, arbetsmiljö, vilket direkt påverkar både assistenter och brukare.

Avveckling: Redan idag har många mindre kooperativ och företag lagt ner. Om trenden fortsätter utan politiska åtgärder riskerar systemet att bli ohållbart.

Hur länge kan det pågå?

ISF har varnat för att schablonen redan idag inte täcker en "normalt effektiv verksamhet".

Om inget görs kommer många mindre aktörer sannolikt inte att klara sig inom 5–10 år.

Redan på kort sikt (några år) kan vi se en våg av nedläggningar bland de mest pressade kooperativen.

Det innebär att valfriheten urholkas successivt, även innan "alla" privata/kooperativa aktörer försvinner.

Slutsats

Utifrån utvecklingen kan man säga:

Situationen är redan akut för många mindre anordnare.

Utan reform (t.ex. att knyta schablonen till löneindex + inflation, eller att differentiera den efter behov) riskerar system att kollapsa gradvis inom det närmaste decenniet.

 

Kommentar på del 1

Beskedet tycker jag är glasklart. Konsekvenserna blir allt allvarligare och händer ingenting radikalt kommer assistansreformen gradvis att kollapsa. Själv tror jag det kommer att gå fortare än i Chat GTP-s prognos.

Med riktning till både regering och Opposition – det är fullständigt oacceptabelt om inte schablonen börjar höjas enligt ett index plus en kraftig ingångshöjning. Alla partier, oavsett block som direkt eller indirekt (t.ex. genom att passivt godkänna en budget utan dessa åtgärder) är medskyldiga till att nedmontera vår frihetsreform!

Tankar inför hösten - läget är som vanligt kärvt

 Har haft en lång och skon semester. Vädret har överlag varit bra tycker jag. Tänkte här i första blogginlägget efter sommaren fundera kring läget för assistansreformen och vad som ska prioriteras framöver.

I vanlig ordning är läget mycket kärvt. Visserligen har antalet assistansberättigade ökat lite grann under sommaren. Under sommaren ökade antalet personer beviljade statlig assistansersättning med blygsamma 67 personer. För att sätta perspektiv på det här så har antalet personer med statlig assistansersättning minskat med 2767 personer sedan oktober 2015… 

Källa Assistanskoll.se

Under våren kom flera domar som om de tillämpas fullt ut kommer att leda till att anordnarna – får mycket större ansvar för att kontrollera våra liv. Det går givetvis rakt emot LSS intentioner. Återkraven från Försäkringskassan har utvecklats till rena Vilda Western utan någon som helst rättssäkerhet som jag ser det. Under våren rapporterade flera tidningar om förödande konsekvenser för personer som fick återkrav på miljonbelopp på vaga grunder – pengar som aldrig kommer att kunna betalas tillbaka. Faktum är att domarna ger Försäkringskassan befogenhet att gå långt tillbaka i tiden för återkrav – ända till att assistansreformen infördes 1994.

Tittar vi framåt så är läget följande angående att få ordning på behovsbedömningarna. Camilla-Waltersson-Grönvall meddelade under sommaren att regeringen överväger att tillsätta en utredning men inget är bestämt än.

För vår del har jag inte ändrat tankar kring vad som är viktigast för oss att prioritera. Vi måste och jag betonar verkligen måste lägga tyngdpunkten på följande:

Nya behovsbedömningar så klart. En mycket viktig komponent för att få ordning på vår frihetsreform. Som givetvis utgår från de verkliga behoven.

Indexerad schablonersättning. Visst, vi driver kampanjen Rimliga villkor men får vi inte ett index som funkar bra fortsätter reformen att undermineras, det blir allt svårare att hitta personal med stor risk för de facto havererad assistans för tusentals människor. Sanningen är – har vi inga personliga assistenter som vill jobba för oss spelar det ingen vad som står i beslutet, assistansen fungerar inte, punkt.

Jag vill också lägga till ett perspektiv här som jag tycker sällan nämns. Timschablonen ska ju även finansiera omkostnader för personlig assistans vid olika aktiviteter – från en glasstrut till semesterresor. Är schablonen så låg att dessa utgifter inte kan finansieras, så har vi ingen personlig assistans längre. Det är i bästa fall en uppgraderad form av hemtjänst.

Får vi ändå inte en indexerad höjning av schablonersättningen från 2026? Ja, allt talar för det men jag litar inte på det innan vi har ett definitivt besked från regeringen med en schablonersättning som verkligen är indexerad. Tyvärr har vi varit dåligt informerade hur det kommer att utformas.

För mig går det inte att skilja på kampen för behovsbedömningarna och schablonersättningen. Fungerar inte båda sakerna så fungerar inte assistansreformen, punkt.

Statligt huvudmannaskap, självklart. Återigen, ovan nämnda saker måste vara på plats innan förstatligandet sker. Annars finns potential för en katastrofal situation uppstår.

LSS lagen är så söndertrasad av alla domar, vi måste börja om med en ny lag. Det tar sin tid att få på plats – jag vet det. Ser emellertid inget alternativ om vi ska ha en hållbar lösning. I en ny lag måste det finnas tydliga kriterier för vad som är personlig assistans enligt kriterierna i Funktionsrättskonventionen artikel 19. Vad som är ett väsentligt ändrat förhållande måste mycket tydligt preciseras, är rena djungeln idag – samt hur långt tillbaka återkrav kan göras.

Det är bara ett år kvar nu tills det är dags för riksdagsval igen. Hur ska vi nå fram med våra budskap i en samhällsdebatt som helt präglas och kommer fortsätta präglas av Ukrainakriget och följderna även efter möjligt slut på kriget? Inrikes har vi fortfarande stora problem med gängvåld, knagglig ekonomi med mera. Det blir verkligen inte lätt att nå fram. Vi måste ändå försöka. I Jönköping planerar vi att ha en kampanj för personlig assistans under våren 2026 och jag vet att STIL i Stockholm planerar en stor kampanj under valrörelsen.

Och jag kan inte påpeka för många gånger. Ska vi ha en assistansreform som håller över tid med regeringsskiften i Rosenbad måste bromsklossarna S och M vara med.

Jag är inte rädd för att någon politiker i valrörelsen gör utspel om att vi inte har råd med personlig assistans för att vi måste skaka fram väldigt många miljarder kr till försvaret. I praktiken kommer försvaret sätta stor press på andra sektorer, våra frågor riskerar att hamna ännu längre ner på Rosenbads prio lista än vad som fallet är idag Oavsett om statsministern efter valet 2026 heter Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson.

 

Nej tack till en gemensam Socialdemokratisk och Moderat regering plus lite annat

 Trots massiva protester gick det inte att stoppa den kraftiga höjningen av hög kostnadsskyddet för läkemedel Är bara och konstatera att regeringen varit helt tondöv. Det bästa vore givetvis att inte genomföra höjningen alls. Om det nu är absolut nödvändigt att höja taket med 900 kr på 12 månader upp till 3800 kr (jag tror inte så är fallet) finns ändå många sätt att kompensera de som drabbar hårdast som funkisar, pensionärer, långtidssjuka.

Exempel på kompensationer som är lätta att genomföra med lite god vilja. Betydligt högre merkostnadsersättning, generella höjningar av sjuk och aktivitetsersättning, sjukpenning, garantipension mm, slopad "funkisskatt" (dv s att vi med sjuk och aktivitetsersättning inte får ta del av jobbskatteavdragen). En annan åtgärd är att rensa upp ordentligt i den allt tätare djungeln med avgifter på hjälpmedel i många regioner. Inget av detta verkar dock finnas intresse av att göra.

Själv hoppas jag läkemedlen blir en valfråga. Har vi råd med utbyggda ROT-avdrag så har vi råd med att inte försämra läkemedelsskyddet. Klarar oppositionen av att gemensamt driva en fråga som egentligen är öppet mål för vänsterblocket?

* Dagens Nyheters ledarsida driver sedan valrörelsen 2022 att Socialdemokraterna och Moderaterna ska bilda regering tillsammans. På pluskontot skulle vi få en regering med (troligen) stabil majoritet i Riksdagen.  Tillsammans skulle de förmodligen nå en bit över 50 % ihop. Men det negativa överväger med råge...

S och M de historiska huvudmotståndarna i svensk politik. Jag anser att det måste finnas tydliga alternativ när svenska folket går till vallokalerna. En sådan regering ska bara bildas i händelse av krigsfara eller andra akuta hot.

Varför skulle dessa partier bilda en gemensam regering när det inte råder akut krigsfara eller annat mycket allvarligt hot? Dagens Nyheters argumentation handlar om att Sverigedemokraterna ska hållas utanför regeringsinflytande och att Sverige behöver en stark handlingskraftig regering. Ytterligare ett argument är att S och M ligger mycket närmare varandra i de viktigaste frågorna än vad som var fallet för 30 - 40 år sedan och borde inte ha några problem att komma överens om centrala frågor som försvar, kriminalpolitik, migration, energipolitik, skattereform.

Vad skulle S-M regering innebära för oss funkisar? Vad gäller just personlig assistans skulle en sådan regering vara förödande. Och kan inte se att det skulle bli ett lyft i övrigt heller Varför? Ja, det är S och M som är de stora bromsklossarna för att vi ska få ordning på frihetsreformen personlig assistans. De ideologiska utgångspunkterna kan skilja sig åt men i slutändan leder de till samma sak för assistansreformen. Den får inte kosta för mycket...

 

I Socialdemokraternas fall handlar det om att man hellre satsar på de stora generella delarna i välfärdsstaten som t.ex. sjukvård, skola, barnomsorg, pensioner för ålderspensionärer. Moderaterna vill helst hålla nere utgifterna för välfärden generellt för att få utrymme för skattesänkningar. Både sossar och moderater är helt eniga om att försvaret måste få kosta mycket.

Vad gäller den regering som Ulf Kristersson leder agerar de i stora drag som jag förväntade mig. Visst, hoppet är det sista som överger människan – sägs det. Så det kanske förklarar de – enligt mig helt orimliga förväntningarna som många hade på en ny regering efter 8 års katastrofstyre med S-MP. Visst, på högersidan fanns eldsjälar som Pia Steensland och Bengt Eliasson (är djupt saknade i riksdagen) som verkligen vill väl. Det är jag övertygad men den verkliga makten över oss finns som bekant i Regeringskansliet och finansdepartementet.

Från Ulf Kristersson var beskeden glasklara i valrörelsen angående hur hans regering tänker spendera skattepengarna. Det skulle krävas ”hårda prioriteringar” för att finansiera satsningarna på försvaret och rättsväsendet. Var vi befann oss i prioriteringsordningen var väldigt uppenbart för mig – det var långt ner i Rosenbads källare…

Om man med löften menar att man lovar att reparera alla problem som assistansreformen har så menar jag att vi inte fick några löften överhuvudtaget från vare sig Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson eller någon annan höjdare med verklig makt i Rosenbad. Var också mycket besviken och även förvånad att ingen politiker från L eller KD fick ansvar för våra frågor. Med detta sagt väl medveten om att det inte varit bättre med Magdalena Andersson som statsminister heller…

* Föregående helg höll Socialdemokraterna partikongress. Jag är inte medlem i något riksdagsparti och följer inga partikongresser heller. Lyssnade ändå på delar av Magdalena Anderssons tal för att få bättre koll på vilken politik S vill driva framöver De delar som jag hörde gav ingen anledning till optimism precis. M. Andersson pratade visserligen om behovet av en stark välfärdsstat men betonade samtidigt mycket tydligt att:

 

Blir jag statsminister igen kommer prioritet 1 vara att värna Sveriges yttre och inre säkerhet och det kommer att kosta mycket pengar. Vi måste alla göra uppoffringar. Oklart vilka uppoffringar det handlar om.

 

Mellan raderna – välfärdens behov kommer att vara underordnade försvarets behov.

Övrigt Sedan Hjalmar Brantings tid för dryga 100 år sedan har S partitopp när det gäller politik som de facto verkställs alltid befunnit sig till höger om LO och ”gräsrötterna”. Nu känns det som det avståndet är större än på mycket, mycket länge vad gäller synen på ekonomisk politik, välfärdens kostnader, kriminalitet och invandring. DN har rätt att i faktisk utförd politik har skillnaden mellan Socialdemokraterna och Moderaterna blivit mycket mindre.

 

* Detta blir sista blogginlägget på ett tag. Tar nu en lång sommarsemester och återkommer i vanlig ordning fram åt mitten av augusti.

 

Önskar alla en skön sommar med mycket sol och värme.