Jag är räddad! Kampen för assistansen måste bli en valfråga och fler grupper måste involveras

Först av allt – FK har avbrutit min omprövning, jag är räddad, vilken lättnad! Ja, åtminstone tills vidare är bäst att tillägga.

Jag var verkligen riktigt illa ute. Enda anledningen till att jag räddats är antagligen att FK inte ansåg sig ha något annat val än att avbryta processen för tusentals personer med negativa besked. Vill dessutom ha ett skriftligt besked från FK innan jag känner mig helt säker.

Nu måste vi jobba stenhårt för att det blir lagändringar så vi slipper dessa omprövningar. Sen måste det bli en ordentlig debatt om lämpligheten för alla som sitter som handläggare. Jag har haft många bra handläggare genom åren men den här var verkligen ett undantag - borde inte få jobba med människor överhuvudtaget. Hen var från första stund helt ointresserad av hur mina behov ser ut - det enda det handlade om var att skära ner, skära ner och sen skära ner ännu mer. Slutresultatet var att mina grundläggande behov skars ner från 29 timmar/vecka till 12...

* Även efter regeringen halvhjärtade räddningsinsats är tillståndet för assistansreformen och LSS är fortfarande kritiskt. Kampen om assistansreformen handlar inte bara om vi knappa 20 000 personer som har insatsen (drygt 15000 via Försäkringskassan) och våra anhöriga. Det handlar inte bara om  60 000 personer till som är beviljade andra LSS insatser. Frågan är ännu  större än så. Det handlar om vilket samhälle vill vi ha. Ett inkluderande humanistiskt där det faktiskt är en självklarhet att utsatta personer som ”kostar pengar” ska få vara en del av samhällsgemenskapen. Eller ett hårt och slutet samhälle där föraktet för ”svaghet” breder ut sig, d v s föraktet mot personer som behöver hjälp från samhället – gäller definitivt inte bara vi med personlig assistans.

Därför måste kampen om assistansen och LSS bli en valfråga, en fråga om vilket samhälle vi vill ha, hur ser vi på demokratiska rättigheter i Sverige? Ska vissa grupper i praktiken vara uteslutna för att de har oturen att vi ”kostar pengar”? Nej ett sådant samhälle vill jag verkligen inte ha och jag är faktiskt övertygad om att en bred majoritet av Sveriges befolkning har samma uppfattning.

Kampen måste föras på alla plan från att bearbeta regeringen, via riksdagspolitiker från både regeringssidan och oppositionen ner till lokalpolitiker i våra minsta kommuner. Många kan bidra med något efter vad hälsan mm tillåter så klart.

För drygt 2 veckor sedan ringde jag till flera riksdagspolitiker som jag vet är på vår sida för att ge min bild av hur allvarligt läget var. Eftersom jag inte fick tag i dem via telefon skickade jag följande mail (separat) till riksdagsledamöterna Emma Henriksson (KD) och Maj Karlsson (VP). Har sedan tidigare kontakt med Emma Carlsson-Löfdahl (Liberalerna) och flera lokalpolitiker i Jönköping.

Hej Emma

Jag skriver till dig då jag försökt nå dig via telefon ett flertal gånger.

Jag är mycket aktiv i funktionsrättsrörelsen och en av drygt 15000 personer som är beviljad statlig assistansersättning. Med stor sorg konstaterar jag att en fantastisk frihets, demokrati och jämnlikhetsreform efter flera års kris nu är nära kollaps, läget är akut. Jag vet du att du värnar reformen och har säkert fått många liknande mail med nödrop. Tusentals människors liv kommer att ödeläggas helt om inte ni politiker agerar nu. För mig är det också mycket viktigt och få berätta vad som händer för en riksdagsledamot som jag vet motarbetar regeringens destruktiva politik.

Assistansreformen är i praktiken på väg att skrotas efter domen i HFD i somras och Försäkringskassans rättsliga ställningstagande för drygt en vecka sedan. En fantastisk reform är på väg att försvinna utan att det ens finns ett riksdagsbeslut. Det får bara inte gå till så i en demokrati. Det som nu håller på att ske sker hör mer hemma i korrupta s.k. ”bananrepubliker” än i en demokrati. Med andra ord – nedmonteringen av assistansreformen saknar all demokratisk legitimitet.

Vi som berörs och våra anhöriga känner oss helt maktlösa. Rättslösa i ett rättssamhälle, totalt utlämnade till HFD-s märkliga lagtolkningar och Försäkringskassans mycket strikta tolkningar av dessa domar. Tolkningar som vi inte har någon möjlighet att överpröva. Assistansreformen var tänkt att ge oss makt över våra egna liv, istället ser vi en verklighet där vår möjlighet till att kunna styra våra liv med full delelaktighet i samhället snart endast är ett vackert minne. Detta utan att lagtexten ens ändrats.

Hur skulle mitt liv se ut utan personlig assistans? Till att börja med kan jag inte bo kvar i mitt hem – det blir flytt till gruppboende eller föräldrahemmet. Mina möjligheter till sociala aktiviteter utanför bostaden skulle minska till ett minimum, jag skulle inte alls kunna engagera mig i föreningslivet på det sätt jag gör nu etcetera. Det är sannerligen ett synnerligen orättvist och ojämlikt samhälle som närmar sig om inte ni i riksdagen gör allt som står till er makt för att få regeringen att gå med på den mest akuta krisåtgärderna – lagändring som ”ogiltigförklarar” HFD domen från i somras och temporärt stopp på alla omprövningar (även pågående). På sikt krävs också stora lagändringar i LSS för att göra domarna i HFD 2009, 2012 och 2015 ej relevanta. Först och främst gäller det att lösa den akuta krisen.

Med vänlig hälsning
Thomas Juneborg
Talesperson VIMPA (Vi Med Personlig Assistans i Jönköpings Län), bloggare och STIL - aktivist

Har också fått ett svar från Emma Henriksson:

Hej Thomas!

Ledsen att det är så svårt att nå mig på telefon men här nådde du fram :)

Jag håller helt med dig om att det regeringen nu gör är nödvändigt för att hantera de mest akuta på grund av sommarens dom men det finns fler akuta brister på grund av de tidigare domarna som jag ska göra vad jag kan för att regeringen ska ta med i det arbete som de nu äntligen gör. Ska även försöka hitta en lösning för att personer inte ska drabbas under tiden fram till att ny lagstiftning finns på plats. Vi har Försäkringskassan på plats hos oss imorgon och departementet på torsdag.

* En viktig grupp att få med sig är Kommunal. Men är inte facket motståndare till hela assistansen invänder säkert en del? Jo, där finns motstånd mot assistansen. Jag har emellertid så pass höga tankar om Kommunal att jag tror att de krafterna ändå är en minoritet. Om assistansreformen försvinner blir ett mycket stort antal personer arbetslösa, många av dem medlemmar i Kommunal. Nu finns faktiskt tecken på att Kommunal inser vilket hot en kollapsad assistansreform skulle vara för många av Kommunals medlemmar. 

Själv tycker jag Funktionsrätt Sverige, Ifa, IL Kooperativen m.fl. borde kontakta kommunal. Vi är  inte ense om allt om hur personlig assistans ska fungera. Däremot har vi definitivt ett gemensamt intresse av att assistansreformen bevaras. Kommunal är också LO-s största medlemsförbund och därmed även en stark potentiell maktfaktor som ingen regering kan ignorera.

Även andra grupper, måste involveras. Handlar i praktiken om alla grupper som med demokratiske medel kämpar mot diskriminering, orättvisor, välfärdsstatens förfall etcetera.