Personlig assistans är faktiskt, jämfört med t.ex. hemtjänsten en billig hjälp och stödinsats

Att personlig assistans är för dyrt har vi hört till leda, likaså att assistansen "stjäl resurser" från andra stödinsatser. Jämför vi med andra insatser ser man emellertid att timkostnaden för PA är mycket låg, mycket lägre än för hemtjänst. Kort och gott när samhället satsar pengar på assistansen och LSS får man väldigt bra valuta för pengarna.

När regeringen förfasar sig över de "skenande kostnaderna" för rätten till självbestämmande nämns aldrig någonting om  alternativa kostnader. När Åsa Regnér konfronteras med sådana frågor tiger hon som muren och i direktiven till LSS utredningen nämns heller ingenting om att göra en grundlig utredning för samhällets verkliga kostnader för personlig assistans.

Själv kan jag inte tolka denna tystnad från regeringen på annat sätt än att det inte finns något intresse alls för att utreda alternativa kostnader. Åsa Regnérs mantran om "kostnadskontroll", legitimitet" och "träffsäkerhet" är bara kodord för att kostnaden ska ner till varje pris! Vem/vad som ska ersätta assistansen är i bästa fall sekundärt.

Samtidigt som regeringen gör allt för att sänka kostnaden och helst få bort hela budgetposten ur statsbudgeten så försvinner ju inte samhällets kostnader. Assistansen måste ersättas med något annat vilket betyder att kostnaden flyttas till kommunerna eller anhöriga. Ta t.ex. hemtjänsten. Från och med januari 2017 betalar FK 291 kr/assistanstimme.  Timkostnaden för en hemtjänsttimme är betydligt högre. Timkostnaden varierar  för hemtjänsten varierar en del mellan kommunerna men ligger i allmänhet en bit över 400 kr/timme. Det finns därmed ingen logik alls om Magdalena Andersson skulle hävda att föra över kostnaden till den kommunala hemtjänsten är en vinstlott för skattebetalarna. En kortsiktig vinst för staten - ja men inte för samhället som helhet är det en riktig nitlott..

 Varför? Eftersom hjälpbehoven är oförändrade även för de som förlorar assistansen innebär  dessa besparingar på assistansen att skattebetalarna får betala mer pengar för hjälpinsatser som ger  mycket lägre livskvalitet för berörda personer. Båda vi som berörs och den offentliga sektorn blir stora förlorare.

De ökade kostnaderna stannar emellertid inte bara för ökade kostnader för t.ex.  hemtjänst eller andra LSS insatser. Assistansen har hjälpt till att putsa till den skyhöga arbetslösheten och förbättra hälsan för personer med stora funktionsvariationer vilket innebär lägre kostnader för samhället. De undersökningar som gjorts, främst av Socialstyrelsen 2015 och Mattias Näsmans rapport 2016 Konsekvenser av indragen assistansersättning visar att anhöriga i allt större utsträckning får täcka upp för minskad assistans.  Det innebär att ett stort antal personer fått lämna arbetsmarknaden helt eller delvis för att hjälpa nära och kära. Här finns också en för "landets första feministiska regering" mycket problematisk jämställdhetsaspekt. Kvinnor är nämligen kraftigt överrepresenterade när det gäller hjälp till anhöriga.

 Nyligen publicerades en debattartikel i Dagens Samhälle med rubriken Besparingar i LSS leder till ökade sjukvårdskostnader  där Maria Lundkvist- Brömster och Ann Hellströmmer (Hjärnskadeförbundet-Hjärnkraft) stod som undertecknare. Artikelförfattarna skriver bland annat:

LSS-reformen fokuserar på rätten till goda levnadsvillkor och ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning. Som det ser ut i dag är det de anhöriga som i allt större utsträckning uppfyller denna rätt.

Forskning visar att ungefär 25 procent av alla anhöriga utvecklar egen sjukdom. Exempelvis insjuknar anhöriga till cancerpatienter som inte själva får stöd, inom ett år. Amerikansk forskning visar att den stress anhöriga till sjuka barn utsätts för är jämförbar med att leva i en krigszon. Att som anhörig ge vård och omsorg ska vara ett frivilligt åtagande och ett komplement till offentliga insatser. 

 Vi kan inte bara räkna på kostnaderna i de enskilda stuprören. Kostnadsbesparingar i LSS ger kostnadsökningar i andra stuprör. Se istället över den totala kostnadsbilden och rädda anhöriga från att gå under.

Hela debattartikeln i Dagens Samhälle

Allt detta leder naturligtvis till ökade kostnader men tyvärr ser regeringen på assistansen LSS just på det sätt som artikelförfattarna inte vill. Regeringen säger det visserligen inte rakt ut men bland annat Bengt Westerberg har försökt att klämma fram ett svar från Åsa Regnér om tanken är att besparingarna i större eller mindre utsträckning ska betalas av anhöriga. Oviljan att ge klara besked kan jag inte tolka på annat sätt än att regeringen ser ökat anhörigansvar som en del av svaret på vem/vilka som ska ta över ansvaret när hjälpen dras in.

Och i så fall har den här regeringen kommit väldigt, väldigt långt ifrån intentionerna med lagen, sin motsägelsefulla ambition  att  öka jämställdheten och samtidigt sänka samhällets utgifter.

Här har vi mycket att göra för att sätta press på regeringen. Regeringen måste "torpederas" gång på gång med frågor som:

·  Vad ska ersätta den personliga assistansen?

·   På vilket sätt sparar samhället pengar med fler avslag på assistans?

·   Hur sparar samhället pengar genom att dra undan möjligheten för människor att försörja sig själva?

·  Hur rimmar regeringens jämställdhetspolitik med ökat anhörigansvar?

Ju fler gånger de inte svarar på dessa frågor, desto tydligare blir det, oavsett vad som sägs från Rosenbad vad regeringens verkliga ambitioner med assistansen och övriga LSS insatser är.