Hotet mot assistansreformen del 2 – välfärdskriminalitet, ”höga kostnader”, ekonomisk kris, prioriteringar, behovsbedömningar väsentligt ändrade förhållanden

 Del 2 i hoten mot assistansreformen, jag ser läget mycket dåligt vad gäller framtiden för frihetsreformen. För enkelhetens skull samlar jag ihop välfärdskriminalitet, prioriteringar, ”höga kostnader”, behovsbedömningar och väsentligt ändrade förhållanden i ett gemensamt blogginlägg. Anledningen är att jag tycker att de mer eller mindre smälter samman.

Välfärdskriminalitet

Ingen vet med säkerhet hur omfattande kriminaliteten i välfärdssektorn är. Vi vet dock att den finns, att assistansreformen är drabbad och att det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Och ja – jag tycker det är oerhört allvarligt om organiserad brottslighet infiltrerar välfärden. Oavsett omfattningen, det har nu gått 10 år sedan jag insåg att kriminaliteten inom assistansen är ett potentiellt akut hot mot hela reformens existens. Augusti 2023 ser jag ingen anledning att dra mer positiva slutsatser.

Vår frihetsreform har alltid varit ifrågasatt, fusk och kriminalitet har varit i fokus senaste 15 åren. Parallellt har en tidvis intensiv debatt om ”höga kostnader” satt fokus på helt andra saker än verkliga behov. Vad reformen betyder för oss har därför kommit helt i skymundan och jag ser f.t. faktiskt ingen ljusning när detta skrivs 17 augusti 2023. Ulf Kristersson och Magdalena Andersson må vara oense om mycket men för oss två helt centrala punkter för oss är de faktiskt mycket lika:

·   Intresse saknas för att återställa frihetsreformens verkliga intentioner

·   Välfärdsbrottsligheten ska knäckas, punkt.

Det sistnämnda hänger intimt samman med punkt 1. Jag var så gott som 100 % säker att en KD eller L politiker skulle ansvara för LSS frågorna i Ulf Kristerssons regering. Nu blev det en moderat politiker. Att Elisabeth Svantesson skulle bli finansminister var givet men jag tänkte att en KD eller L politiker skulle kunna utöva påtryckning på finansdepartementet att öppna plånboken. Så varför krävde inte KD och L ”att något av partierna ansvarar för LSS? År 1991 hade Bengt Westerberg aldrig släppt ansvaret för våra frågor till ett annat parti. Det känns mycket, mycket osannolikt.

Varför basar Moderaterna för våra frågor och inte Liberalerna eller Kristdemokraterna? Jag tror att en bekant till mig kommer nära sanningen. Gunnar Strömmer (M) basar över justitiedepartementet. Eftersom kampen mot välfärdsbrottslighet blir väldigt viktig för regeringen är det ”praktiskt” att partikollegan Gunilla Valtersson- Grönvall tar hand om LSS. Jag tror inte Gunilla har onda avsikter men i regeringen är hon i praktiken en lättviktare jämfört med finans och justitieministern. Ingen av dessa eller Ulf Kristersson själv har tagit över regeringen med en ”färdig angreppsplan” mot vår assistansreform, det tror jag inte. Skulle vi fråga Ulf, Elisabeth och Gunnar om de tycker att vår frihetsreform är viktig skulle trion svara ja, det är den. Moderaterna var ju t.om med och införde assistansreformen så hur kan vi vara emot?

Problemet är att de har helt andra prioriteringar och vi kommer vi långt ner där. Överst för regeringen kommer Natoansökan-försvarsmakten, sen har vi inflation och allmänt dålig ekonomi för staten med en lång rad konsekvenser, gängvåld, välfärdskriminalitet, klimatkrisen, bränsleuppror, koranbränningar med ökat säkerhetshot mot vårt land med mera som definitivt kommer före funktionsrättspolitiken. Så ser tyvärr verkligheten ut. Det finns inte en regering i världen som skulle prioritera oss framför ökat säkerhetshot p g a koranbränningar.

Är en grupp inte högt prioriterad så kommer det garanterat att speglas i resurserna som staten tilldelar – i det här fallet personlig assistans. Hittills (de har chansen att visa motsatsen i kommande budget vad gäller schablonen) visar regeringen inga tecken på att verkligen vilja tillföra resurser efter behov och bryta den kroniska underfinansieringen under S-Mp regeringen och det leder oss in på:

Behovsbedömningar och väsentligt ändrade förhållanden

Succesivt allt hårdare bedömningar av vad som är personlig assistans med början 2008-2009 under alliansroch fritt fall 2016-2017 under S-MP regeringen spelar en helt central roll i varför vi hamnat där vi är nu. Ska reformen återställas krävs mycket mer resurser = pengar vilket i sin tur innebär att behovsbedömningarna måste ändras. Så länge regeringen inte vill tillföra stora resurser efter behov blir det inga ändrade behovsbedömningar. Det går hand i hand. Och omvänt – enbart ökade resurser i sig kommer inte ändra behovsbedömningarna – det sätter nuvarande rättspraxis ”effektivt” stopp för.

Otillräcklig finansiering innebär i praktiken ett fortsatt tryck på besparingar och det bidrar starkt till att Försäkringskassan tänjer rejält på begreppet ”väsentligt ändrade förhållanden” som problemen vi nu ser med genomförandet av reformerna i Stärkt personlig assistans. Vi kommer aldrig komma framåt om inte:

1)Stora resurser, d v s pengar tillförs vår frihetsreform. Här är också en kraftig höjning av timschablonen extremt viktig som jag bloggat om flera gånger, bland annat i del 1 om hoten mot vår frihetsreform.

2) Behovsbedömningarna görs om som ser till hela behovet av stöd och hjälp.

3) Assistansreformen förstatligas. Det förutsätter såväl stora resurser tillförs som att behovsbedömningarna görs om med ett flertal lagändringar. Det innebär bland annat att det måste införas en definition om vad som är personlig assistans enligt Funktionsrättskonventionen– annars riskerar förstatligandet att bli kontraproduktivt.

 Den nuvarande tillämpningen av LSS har som jag gått igenom tidigare har mycket lite gemensamt med Funktionsrättskonventionens definition av personlig assistans.

Stora lagändringar är processer som tar lång tid i demokrati men det har nu gått över 1 år sedan riksdagen gav dåvarande S regeringen i uppdrag att utreda nya bedömningar av grundläggande behov. Utredningen kan regeringen meddela med kort varsel att den ska starta om bara viljan finns – liksom att rejält höja schablonen i kommande budget. Som läget är nu går vår frihetsreform mot en ekonomisk kollaps om inte schablonen höjs rejält.

 

S-MP regeringens tid vid makten var en fullständigt bedrövlig tid för assistansreformen. Jag tittar framåt nu. Statsministern heter numer Ulf Kristersson och nu är det han och sin regerings skyldighet att åtgärda allt som gått fel. Regeringen styr riket, enligt Regeringsformen, punkt!

 

Jag hade välbehövlig semester under Almedalsveckan men följde bara lite grann vad partiledarna hade att säga. Bekanta till mig följde partiledartalen ordentligt och det var inte mycket konkret om LSS. Ulf Kristersson och Magdalena Andersson sa emellertid några saker som åtminstone indirekt kan ha positiv betydelse för oss. Återkommer till det i nästa blogginlägg.