Almedalen – lite positiva signaler från Ulf Kristersson och Magdalena Andersson

 Jag hade som sagt semester under Almedalsveckan och följde bara lite grann vad partiledarna hade att säga. En STIL kollega till mig i Jönköping lyssnade mer ordentligt vad partiledarna hade att säga om LSS. Följande sammanfattning bygger på kollegans sammanfattning och tidningsartiklar. 

Det var – föga överraskande skralt med besked från de olika partiledarna på båda sidan blockgränsen. De viktigaste personerna här för oss är Ulf Kristersson och Magdalena Andersson. Ulf Kristersson i egenskap av statsminister och personen som leder Sverige och Magdalena som f.d. statsminister och oppositionens statsmisterkandidat vid nästa riksdagsval. Efter valet 2026 kommer statsministern fortfarande vara någon av dessa personer.

 Vi börjar med statsminister Ulf Kristersson

Den centrala konfliktfrågan i svensk politik mellan höger och vänster har i många decennier i huvudsak handlat om välfärden. Hur mycket ska vi ta ut i skatt för att finansiera välfärden och hur mycket ansvar ska det offentliga ha för välfärdsstaten och vem ska vara utförare? Mycket skiljer i retoriken mellan M och S – i praktiken har emellertid huvudmotståndarna i svensk politik närmat sig varandra i synen på välfärdsstaten. Som jag skrivit innan. Många Trump anhängare skulle betrakta Ulf Kristersson som hårdför socialist…

Sverige och många andra länder har hamnat en ekonomisk kris med både hög inflation och låg ekonomisk tillväxt. Ett antal larmrapporter har kommit om en förestående djup, djup ekonomisk kris för framförallt kommunerna. Magdalena Andersson har som väntat riktat kritik mot att regeringen gör för lite. Inom Ulf Kristerssons parti riktas samtidigt kritik mot att regeringen inte genomfört rejäla skattesänkningar.

I sitt Almedalstal överraskade Ulf Kristersson i alla fall mig när han pratade om välfärden. Regeringen med statsministern i spetsen är väl medveten om att välfärden behöver rejäla tillskott. Det är viktigare nu än att sänka skatterna. Jag kan inte påminna mig att jag hört en partiledare för Moderaterna och statsminister prata om att välfärden – åtminstone i dagsläget måste gå före skattesänkningar.

Det borde kunna ge en öppning för oss att sätta tryck på regeringen att faktiskt höja schablonersättningen rejält. Assistansreformen är en viktig del av välfärdsstaten och kan inte ignoreras om regeringen menar allvar med att välfärdens resurser i form av pengar måste öka.

 

Magdalena Andersson

Som finansminister minns vi framförallt Magdalena Andersson när hon obehagligt meddelade att det var nödvändigt att spara pengar i assistansersättningen och sjukpenningen för att finansiera flyktingmottande hösten 2015. Kort därefter följde det ökända regleringsbrevet till Försäkringskassan med förödande konsekvenser för både assistansanvändare och sjukskrivna personer.

Som statsminister höll Magdalena Andersson en mycket låg profil i våra frågor. Enda gången jag minns hon svarade på frågor som rörde LSS var under valrörelsen i radions program Karlavagnen där lyssnarna ställde frågor till dåvarande statsministern. Vi fick absolut inga dumma eller otrevliga svar men okunskapen i frågan lyste verkligen igenom.

I valrörelsen märktes det tydligt att Socialdemokraterna inte var bekväma med att valrörelsen i stor utsträckning handlade om brott och straff och energiförsörjning istället för välfärden. I sitt Almedalstal satsade emellertid SS-ledaren stort på att flytta tillbaka inrikespolitiken till klassiska vänster-högerfrågor igen. Beskedet var att i händelse av valseger 2026 vill S ”inflationsskydda” välfärden i kommunerna. Den höga inflationen tär även på kommunernas resurser men det ska de alltså få kompensation för i framtiden. Hur det ska finansieras vet vi inte.

Men om en sådan reform blir verklighet skulle det ändra fokus i finansieringen av välfärden. Hur ska vi tillföra resurser istället för att ständigt spara pengar? Och om nu Socialdemokraterna verkligen vill satsa ordentligt på välfärden har Magdalena Andersson en hel del att förklara varför assistansreformen i så fall inte ska få rejält ökade resurser? Det ska inte gå att komma undan med typ – ”inflationsskyddet ska bara omfatta kommunerna”…

Utifrån vad båda partiledarna samt statsminister och statsministerkandidaten säger så finns det definitivt utrymme att sätta press på dem att öppna plånboken. 

Jag menar verkligen vad jag skriver - läget är akut vad gäller schablonen. Man kan utan lagändringar avskaffa assistansen på två sätt eller en kombination av båda:

 

* Inte bevilja personlig assistans/dra in assistansen.

 * Strypa finansieringen så det inte finns möjlighet att bedriva assistansen - ÄVEN om det finns ett positivt beslut.

 

Kampanjen Rimliga villkor intensifierar nu sitt arbete. Självklart har jag följt uppmaningen att maila till regeringen.

Rimliga villkor - skriv på!