Lite reflektioner och tankar efter tre års bloggande Del 1

Det har nu gått  tre år sedan jag började blogga. Från början handlade bloggen bara om personlig assistans men efterhand började jag också ta upp andra viktiga frågor som indirekt berör assistansen som tillgänglighet, delaktighet, ekonomi mm och övriga LSS insatser. Bloggen har successivt fått allt fler läsare vilket är mycket glädjande då jag lägger många timmar på att skriva blogginläggen och hålla mig "up to date" vad som händer  i LSS världen.

När jag började blogga hösten 2013 hade det gått två år sedan jag gick från intresserad till engagerad i den svenska funkisrörelsen. Hälsotillståndet för assistansreformen och hela

LSS hade  sedan ett antal år tillbaka varit på tillbakagång. Några månader efter att jag började blogga hade TV4-s Kalla Fakta sitt reportage om hur mängder med kommuner runt om i landet anlitade jurister med den motbjudande "affärsidén" och lära kommunala handläggare hitta kryphål i LSS lagstiftningen för att bevilja så lite hjälp som möjligt på olika LSS insatser. Jonas Reinholdssons KommunLex var det största företaget på "marknaden" men det fanns även andra aktörer , bland annat än kvinna som heter Margareta Bankel Persborn med fullständigt vedervärdig människosyn som bland annat ansåg att "personer som är för dumma i huvudet" ska inte ha personlig assistans . Fram tills dess hade jag i all min naivitet aldrig trott att kommunerna moraliskt kunde sjunka så lågt att man anlitade jurister med obehaglig människosyn för att maximera antalet avslag.

Ett av mina starkaste minnen under  de gångna åren är reaktionerna på facebook efter socialdemokraternas seger i valet 2014. Stefan Löfvén höll sin första regeringsförklaring som utan tvekan innehöll  mycket positivt för vår del. Reaktionerna hos facebook vänner och olika facebook grupper var överväldigande - äntligen en regering som satte värde på mänskliga rättigheter för ALLA i landet. Själv var jag mycket mer avvaktande. Visst det lät bra men jag ville se konkreta resultat, inte bara prat innan jag jublade. Minns att flera personer nästan blev förbannade på mig för att jag hade för negativ inställning...'

Hur blev det då? Ja, tyvärr, tyvärr visade det sig snabbt att det inte fanns mycket fog för euforin efter första regeringsförklaringen och inte bara det - utvecklingen gick snabbt utför med en hastighet som  (det ska erkännas) jag aldrig hade trott skulle vara möjligt. Orkar inte räkna upp alla lågvattenmärken från regeringen Löfvén men de allra djupaste bottennappen för mig är:

·       Magdalena Anderssons utspel om flyktingar vs personlig assistans.

·  Regleringsbrevet från i vintras där Försäkringskassan ska arbeta för att bryta , utvecklingen med antalet beviljade assistanstimmar

·  Ändringen av Socialförsäkringsbalken kapitel 51. 

Den sistnämnda punkten är inte bara förödande för assistansreformens framtid. Regeringen visar även upp en obefintlig respekt för den normala demokratiska beslutsprocessen när en lag ska ändras. Det r så uppenbart att man velat göra allt man kan för att undvika en seriös debatt.

Något som mentalt tar på krafterna är alla angrepp ledarartiklar och utspel från regeringen med dess myndigheter som ständigt trumpetar ut budskapet att vår rätt att leva som andra kostar för mycket, vi kräver för mycket, vi "fuskar". Man vill framställa oss alla som potentiellt kriminella. Den nuvarande regeringen har jämfört med alliansregeringen tagit denna kampanj till en helt ny nivå.

Finns det då ingenting positivt som skett under dessa tre år? Jo, det finns faktiskt exempel på positiva saker. Vi har fått en lagändring där bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Där finns mängder med undantag men det är ändå ett steg åt rätt håll och regeringen vill förbättra befintlig lagstiftning. Försäkringskassan har faktiskt förenklat tvåårsomprövningarna. Regeringen har visserligen aviserat att CRPD konventionen ska tas på stort allvar, tyvärr saknar det för tillfället trovärdighet eftersom man i rask takt urholkar LSS, ett grundfundament för att CRPD-s artiklar ska förverkligas för oss med stora funktionsvariationer...

Och mitt i alla angrepp som regeringen riktar mot oss händer det faktiskt positiva saker. Det har börjat dyka upp ledarartiklar som är starkt kritiska till den förda politiken. Från vår sida kommer det en ström av debattartiklar och än viktigare man ser också en stark ökning (låt vara från en mycket låg nivå) från personer utanför brukarrörelsen och övriga LSS sfären som kritiserar den orättfärdiga politiken. Ska vi lyckas vända på steken igen är ett ökat stöd från etablerade samhällstyckare utanför funkisrörelsen en nödvändighet. Med den hårdförhet som regeringen går fram fixar vi aldrig detta på egen hand.

Även om det blivit bättre de senaste 2-3 åren finns fortfarande mycket att göra vad gäller samordning i våra led. Brukarrörelsen har varit och är i många fall fortfarande naiv. Fortfarande reagerar många i sociala medier med överraskning när det kommer ett nytt besparingsförslag från högre ort. Även om jag själv varit naiv innan har jag inga illusioner kvar. Rättighetslag eller inte - regeringen har bestämt att kostnaden för personlig assistans ska ner till varje pris och det är det är den inställningen från regeringen vi måste förhålla oss till när vi försvarar både assistansreformen och övriga LSS insatser - regeringen sätter ju i direktiven till LSS utredningen olika LSS insatser mot varandra.  Själv "agerar" jag nu enligt principen  - hoppas på det bästa men planera för det värsta.

 Själv fortsätter jag självfallet att blogga och kommer fortsätta att jobba både som talesperson för VIMPA och STIL -s aktivistnätverk. Det närmaste inplanerade större projektet är en ny föreläsning om Independent Living Ideologi i Jönköping 18 oktober.