Förödande men väntade försämringar i budgetpropositionen

I tisdags presenterade regeringen höstens budgetproposition och som väntat var det inga muntra nyheter för assistansreformen. Redan i våras presenterade ju regeringen ett nytt lagförslag som skulle ändra Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Bland annat ville regeringen införa en möjlighet att  sänka schablonersättningen om det är "kris i landet". Lagändringen som skulle bakas in i  budgetpropositionen är som jag skrivit innan ett ännu större hot mot assistansreformens framtid än direktiven i LSS utredningen.

Jag bedömde snabbt att chanserna att stoppa lagförslaget var minimala och nu vill regeringen förverkliga lagförslaget från i våras.  Från och med nästa år kommer det bli möjligt för regeringen att när som helst sänka schablonersättningen. I intervjun i Assistanskoll nyligen radade jag upp en lång rad exempel på varför lagändringen är förödande. Hör nöjer jag mig med och konstatera  att i alla verksamheter från staten vidare till kommuner, företag ner till den minsta förening läggs alltid en budget som sätter gränser på hur och till vad pengarna ska användas. En budget är livsviktig för alla verksamheter.

En assistansanordnares intäkter kommer från schablonersättningen (288 kr/timme i år) Det är den summan alla anordnare måste förhålla sig när man ska sätta ihop en budget med den i särklass största utgiftsposten - lönerna.  Om den summan godtyckligt sänks blir det omöjligt att hålla koll på ekonomin. Tänk om staten hade gjort en stor upphandling till ett stort byggprojekt. Det finns ett kontrakt med en bestämd summa som utföraren ska få.  Sen bestämmer sig staten plötsligt  - ni får ett lägre belopp än vad som är överenskommet. Det skulle aldrig ske. Det är emellertid just det som är på väg att ske i assistansbranschen.

Anm: Schablonen kommer bara att höjas 3 kr/timme 2017 till 291 kr mot tidigare aviserade 4 kr.

Hur motbjudande lagändringen än är så är den inte det minsta förvånande. Tvärtom fullföljer ju regeringen Löfvén bara det som redan presenterades i våras. Ingen borde vara överraskad,  likväl präglades reaktionerna i brukarrörelsen visserligen av mycket ilska men åtminstone på sociala medier även i åtskilliga fall uppenbar förvåning. Varför har jag väldigt svårt och förstå. Den här regeringen är förvisso socialdemokratisk till namnet men i faktisk politik är den något helt annat - oklart vad. Den har hur som helst  ingenting gemensamt med den ideologi som funkisrörelsen förknippar socialdemokratin med  - ett samhälle där det är en självklarhet att den offentliga sektorn har ett stort ansvar att garantera goda levnadsförhållanden till alla Sveriges invånare. 

Den här regeringen ser istället oss som en ren kostnadsbörda. Visserligen har Åsa Regnér senaste vecka ägnat sig åt en "charmoffensiv" där hon försökt förklara att regeringen inte alls har något ont uppsåt, att fall som med fyråriga Selma är inte acceptabla etcetera. Tyvärr blir det inte det minsta trovärdigt när nu regeringen gör klart att lagförslaget från i våras ska träda i kraft. Det enda som kan stoppa det nu är att regeringen inte får igenom budgeten i riksdagen. Jag hoppas ändå att funkisrörelsens fokus i detta fall flyttas från Åsa Regnér till Magdalena Andersson. Det är inte Åsa Regnér som bestämmer statsbudgeten det gör finansministern och skrivit innan - jag är 100 % säker på att det är Magdalena Andersson som är den drivande kraften.

Statsminister Löfvén då som har det yttersta ansvaret? Ja, hans resultat vad gäller LSS under det senaste året har sannerligen inte imponerat på mig för att uttrycka det diplomatiskt. Hans insatser är under all kritik. Jag tror emellertid inte att Stefan Löfvén har en stark drivkraft själv av att försämra assistansreformen och hela LSS. Däremot saknar han uppenbart intresse för frågan med den förödande konsekvensen att Magdalena Andersson och  Åsa Regnér får härja relativt ostört.

* Mediarapporteringen kring LSS domineras av personlig assistans. Försämringar i de nio andra LSS insatserna pågår emellertid hela tiden. För några dagar sedan berättade SVT-s  Jönköpingsnytt om Andrew Wedefors som har sysselsättning via LSS insatsen Daglig verksamhet i Eksjö kommun. För detta har Andrew och andra berörda i kommunen tidigare fått  en dagsersättning på symboliska 35 kr/dag. Sedan januari i år betalar emellertid Eksjö kommun inte en enda krona i dagersättning till Andrew och de andra.

Vad säger ansvarige politiker då? Kommunalrådet Annelie Hägg (Centern)  vill i alla fall "använda kommunens pengar på ett bättre sätt" och fortsätter:

Genom att ta bort habiliteringsersättningen blev det 400 000 kronor över att använda till annat. De pengarna ska istället fixa fler arbetsplatser inom daglig verksamhet,– Vi har utökat så att fler kan få verksamheten. Man skulle kunna jämföra 400 000 med en lärartjänst eller en sjukskötersketjänst,

400 000 kr är en struntsumma i en kommunbudget av Eksjös storlek. Även om vi bortser från den rent ekonomiska aspekten för Andrew och hans vänner vad säger detta om kommunpolitikerna i Eksjö kommun syn på de människor som berörs av LSS insatsen Daglig verksamhet?  Det mycket trista svaret är att det är ingen vacker syn som tornar upp sig när Annelie Hägg menar att den viktigaste funktionen för daglig verksamhet är att träffa kompisar... Det är enligt kommunalrådet tydligen helt i sin ordning att personer beviljade LSS insatsen daglig insats inte kan begära att få någon ekonomisk ersättning alls för det jobb som utförs.

Mer information om besparingarna i Eksjö kommun