Dags för ett nytt ”assistansuppror” del 1

 Assistansreformen och övriga LSS har misskötts å det grövsta under lång tid av regeringar på båda sidan blockgränsen. I den akuta krisen 2016 - 2017 handlade det i första hand om behovsbedömningarna när flera tusen personer förlorade statlig assistansersättning. Underfinansieringen av schablonen var emellertid redan inledd också När vintern snart går över i vår 2026 är det mest akuta hotet underfinansieringen, där det råder en massiv blocköverskridande riksdagsmajoritet för att ynka 1,5 % i höjning av schablonersättningen även år 2026 är tillräckligt. Rena hånet mot assistansberättigade, assistenterna och anordnarna.

Är det dags för ett nytt ”assistansuppror” för att det ska hända något? Jag svarar ja! Ta inte ordet ”uppror” allt för bokstavligt. I Sverige protesterar vi generellt på ett mycket lugnare sätt än i t.ex. Frankrike. Om vi tar Frankrike som exempel är allmänhetens tilltro till staten mycket lägre. Vi protesterar vanligen inte mot staten och/eller kommunerna som sådan utan att staten inte sköter det den åtagit sig att göra enligt Sveriges lagar. Vi är själva ett paradexempel på detta. Vi är alla arga på att staten inte gör sitt jobb men vill samtidigt att staten ensam ska ansvara för assistansen… Motsägelsefullt tycker kanske en del? Kanske det men helt i linje hur vi i Sverige i allmänhet ser på staten och kommunernas roll och ansvar.

Välfärdsstaten har ett mycket brett stöd i folkdjupet och inget parti ifrågasätter grundbulten – vi betalar för välfärden gemensamt. Det vore politiskt självmord om man vill ha nycklarna till Rosenbad. Skillnaden och debatten handlar i stället om nivån i olika bidrag, driftsformer och skattenivåer. En genomsnittlig Trump väljare i USA skulle tycka att alla partier i Riksdagen är socialistiska.

När vi går ut och protesterar på gatorna lokalt och nationellt handlar det därför ofta om välfärdsfrågor. Kommunerna och Regionerna ansvarar för mycket som skola, sjukvård, äldreomsorg och mycket av funktionsrättsstöden. ”Välfärdsuppror” brukar följa ett ganska förutsägbart mönster.

·   Ett antal kommuner larmar om t.ex. akuta brister i äldreomsorgen och/ eller skolan.

·  Personal – omvårdspersonal, läkare lärare larmar om det måste vara slut på besparingarna.

·  Massmedia gör ett antal reportage om bristerna som skapar stor upprördhet. Protestlistor börjar dyka upp.

·  Intresseorganisationer kopplade till välfärden börjar uppvakta politikerna med uttalande och brev.

·  SKR (Sveriges kommuner och Regioner) publicerar rapporter om en ohållbar situation.

·  Både intresseorganisationer och allmänhet engagerar sig nu mycket starkt med återkommande demonstrationer, en strid ström med debattartiklar och insändare. Inte så sällan skapas lokala enfråge partier med välfärdsfokus.

·  Politikerna börjar lyssna på allvar och till slut kommer åtgärder eller förslag på ändringar.

Att vi protesterar så pass lugnt utan att ifrågasätta staten som institution och att politikerna till slut ofta lyssnar ser vilken statsvetare som helst på att Sveriges demokrati är synnerligen levande vilket också syns i FN-s ranking. Sverige brukar hamna i topp 3 - 4 bland de bäst fungerande demokratierna i världen.

Utifrån hur starka protesterna mot försämringarna i assistansreformen var 2016 - 2017 uppfyllde det definitivt kriterierna för ett ”välfärdsuppror”. Även sista punkten uppfylldes i och med att regeringen införde stopp på omprövningar och lämnade förslag på förbättringar – om än långt ifrån tillräckliga och i slutändan ineffektiva med några lagändringar inom ramen för utredningen Stärkt rätt till personlig assistans.

Var befinner vi oss nu, hur långt ifrån ett assistansuppror 2.0 är vi? Vi har definitivt kommit en bra bit på vägen dit och tyvärr tror jag det är absolut nödvändigt. Den slutsatsen drar jag p g a tondövheten från våra politiker vad gäller den alltmer akuta situationen med schablonen och att ingenting händer med nya behovsbedömningar. Tittar vi på ”checklistan” ovan är ett antal punkter redan uppfyllda. T.ex. Assistansberättigade, intresseorganisationer och arbetsgivareorganisationer är eniga om att situationen är akut. Det måste vara slut på besparingar, protestlistor har börjat dyka upp. Nämnda organisationer går samman med krav till regeringen.

 Däremot saknas fortfarande de stora landsomfattande demonstrationer som 2016 - 2017. Debattartiklar dyker upp absolut. Men ännu så länge inte med samma ”intensitet” som 2016 - 2017.

En viktig skillnad från assistansupproret ”1.0” för 10 år sedan är att dagens kris inte beror på att regeringen uttryckligen har ett direktiv att pengar ska sparas. Nu handlar om en annan form av svältkur. Vi värnar reformen men tillför inte resurser.

Vad skulle då krävas för att vi får ett ”fullskaligt uppror” med genomslag på nationell nivå? Följande saker tror jag är centrala:

 Anordnare får svårt att betala löner och lägger ner verksamheten.

 Assistenter lämnar yrket.

Kommuner tvingas ta utgifter för personlig assistans utan avsatta pengar i budgeten.

 Tryggheten för tusentals människor hotas.

Därmed börjar reformen kollapsa – på riktigt. Jag tror själv allt detta under 2026 kommer bli allt vanligare nyheter långt, långt utanför våra egna medlemstidningar och nätsajter. Och här ställs allt på sin spets - krona för krona. Anordnare lägger ner som inte kan betala löner, kommunerna har inget budgetutrymme, assistenter blir arbetslösa. Allt detta kostar den offentliga sektorn väldigt mycket pengar. Och tro mig. När politikerna ser konsekvenserna i statens och kommunens egna utgifter för vad det kostar att inte finansiera assistansreformen – ja då blir det ett helt annat tryck i frågan.

Man kan också uttrycka det så här. När kommunerna och arbetsgivareorganisationerna också engagerar sig för högre schablon betyder det att frågan har blivit större än en fråga som bara handlar om funktionsrättsrörelsens krav. Det har blivit eller håller i alla på att bli en systemfråga för samhället.

Krav på att assistansreformen ska indexeras måste vara ett absolut och inte förhandlingsbart krav från vår sida. Det finns betydligt mer att säga utöver schablonersättningen  men då blir blogginlägget för långt. Så vi fortsätter med assistansuppror del 2 i nästa blogginlägg där vi tittar på många andra aspekter som måste lyftas.

Aktuellt inom personlig assistans

 Försäkringskassan vill från och med 2027 kunna stoppa utbetalningar av assistansersättning – utan misstanke om oegentligheter eller ren brottslighet. Det låter oerhört dramatiskt men är ändå inte alls så illa som jag befarade.

Jag trodde FK ville ha det på följande sätt:

En månads assistans vi säger februari 2027. Anordnaren måste lämna rapporten SENAST 5 mars - annars stoppas utbetalningen helt. Det är bara ynka fem dagar. I praktiken extremt svårt för många anordnare. I verkligheten vill FK ha in rapporten senaste den 5 andra månaden efter att assistansen utfördes.

I exemplet ovan med assistans utförd februari 2027 innebär att FK vill ha in den senast den 5 april. I stället för 5 dagar har alltså anordnaren 35 - 36 dagar på sig. Det är ändå stor skillnad.

Några ”ventiler” föreslås också som godkända skäl att ändå få pengarna – handlar t.ex. om assistansberättigad som avlidit eller allvarliga sjukdomar. Försäkringskassan avgör själva om giltigt skäl föreligger.

Har också undersökt vidare om FK har rätt att stoppa utbetalningar överhuvudtaget - även om uppgifterna är korrekta och avsaknad av brottsmisstanke. Där verkar svaret, enligt AI vara ja med hänvisning till praxis. Däremot finns i Socialförsäkringsbalken (SFB) ingen specifik regel om precis hur många dagar försenad rapporten får vara. Men Försäkringskassan har mandat att reglera utbetalningsförfarandet genom föreskrifter.

Sen finns också det juridiska begreppet Proportionalitetsprincipen - d v s står påföljden/straffet i proportion till brottet som utförts, här "brottet" försenad redovisning av assistanstimmar? Hör hävdar jag bestämt att det kan det rimligen inte göra. Dessutom försvagas rättssäkerheten.

Varför vill F.K införa den nya regeln? De hänvisar själva till byråkrati men det är för mig givet att man vill spara mer pengar. Nyligen kom statistik som visar att Försäkringskassans utgifter blev 26,39 miljarder kr 2025, Det är 530 miljoner kr lägre än vad regeringen budgeterat.

Källa: Assistanskoll.se

* Kampen för en anständig schablonersättning går vidare. De stora arbetsgivareorganisationerna Fremia, Vårdföretagarna samt SKR – Sverige Kommuner och Regioner har skrivit ett gemensamt brev till Regeringen för att påtala det akuta behovet av kraftig höjd schablonersättning. I brevet står det bland annat följande:

Detta är inte första året en för låg uppräkning sker. Schablonbeloppets reala värde har urholkats under mer än ett decennium och för nästa år saknas nästan 40 kronor per timme jämfört med om uppräkningen hade följt löneökningstakten på arbetsmarknaden.Vi ber därför regeringen att skyndsamt:

·         Justera uppräkningen av schablonersättningen för 2026 så det motsvarar löneökningstakten.

·          Införa en indexering av schablonersättningen så att den över tid följer lönekostnadsökningarna.

Vi vill med detta allvarliga budskap be regeringen att, i en exceptionell situation, göra nödvändiga justeringar för att rädda den personliga assistansen. Att möjliggöra för kommuner och privata aktörer att fortsatt kunna bedriva en seriös och bra verksamhet för alla invånare i behov av personlig assistans.

https://assistanskoll.se/20260210-Staten-maste-jobba-med-oss-inte-emot-oss.html

Även Ifa har skickat en skrivelse till regeringen och kräver höjning i vårbudgeten. Tyvärr utan svar från regeringen ännu så länge. Visar tyvärr hur lågt prioriterade vi är. Ni kan läsa mer här:

Nu handlar med all rätt stort fokus på den underfinansierade timschablonen och att jag tycker det är existentiellt för hela reformens överlevnad känner ni väl till nu. Men om vi pratar att återställa reformen måste det också införas lagändringar, annars får inte ca 3000 personer tillbaka statlig assistansersättning. Staten som ensam huvudman ska genomföras först efter att alla nödvändiga lagändringar är gjorda

Det innebär ofrånkomligen att betydligt mer pengar måste tillföras reformen. När jag gör en överslagsräkning får jag fram en summa på ungefär 11 - 12 miljarder kr – höjd schablon plus assistans tillbaka så vi når samma nivå som 2015. När jag ber Chat GTP räkna på det får jag följande belopp.

Höjd schablon till 400 kr/timme – ca 4 miljarder kr

Assistans tillbaka för ca 3000 personer 8 - 9 miljarder kr – beroende på antalet timmar.

Total utgift 12 - 13 miljarder kr – BRUTTO

Det är inga småslantar, det medger jag. Men vår rätt till ett självständigt/liv måste få” kosta” en hel del – annars omfattar inte välfärden hela befolkningen som grundtanken är. Vad Sverige faktiskt åtagit sig att uppfylla internationellt har jag bloggat om ganska många gånger nu. En stor del av summan går dessutom tillbaka till staten som olika skatter vilket ger en mycket lägre nettokostnad. Och sätter vi denna summa i relation till hela statsbudgeten då är inte 12 - 13 miljarder kr så mycket. Statens utgifter i budgeten 2026 ligger på 1542 miljarder kr. 12 - 13 miljarder kr motsvarar därmed inte ens 1 procent av hela statsbudgeten.

Källa om budgeten Riksdagens hemsida www.riksdagen.se

 

 Vi avrundar så här:

Det handlar inte om pengar.   Det handlar om prioriteringar.

Kampen för en anständig schablonersättning går vidare. De stora arbetsgivareorganisationerna Fremia, Vårdföretagarna samt SKR – Sverige Kommuner och Regioner har skrivit ett gemensamt brev till Regeringen för att påtala det akuta behovet av kraftig höjd schablonersättning. I brevet står det bland annat följande:

Detta är inte första året en för låg uppräkning sker. Schablonbeloppets reala värde har urholkats under mer än ett decennium och för nästa år saknas nästan 40 kronor per timme jämfört med om uppräkningen hade följt löneökningstakten på arbetsmarknaden.

Vi ber därför regeringen att skyndsamt:

·   Justera uppräkningen av schablonersättningen för 2026 så det motsvarar löneökningstakten.

·   Införa en indexering av schablonersättningen så att den över tid följer lönekostnadsökningarna.

Vi vill med detta allvarliga budskap be regeringen att, i en exceptionell situation, göra nödvändiga justeringar för att rädda den personliga assistansen. Att möjliggöra för kommuner och privata aktörer att fortsatt kunna bedriva en seriös och bra verksamhet för alla invånare i behov av personlig assistans.

Assistanskoll intervjuar SKR

 

Även Ifa har skickat en skrivelse till regeringen och kräver höjning i vårbudgeten. Tyvärr utan svar från regeringen ännu så länge. Visar tyvärr hur lågt prioriterade vi är. Ni kan läsa mer här:

Ifa kräver mer pengar i vårbudgeten

Nu handlar med all rätt stort fokus på den underfinansierade timschablonen och att jag tycker det är existentiellt för hela reformens överlevnad känner ni väl till nu. Men om vi pratar att återställa reformen måste det också införas lagändringar, annars får inte ca 3000 personer tillbaka statlig assistansersättning. Staten som ensam huvudman ska genomföras först efter att alla nödvändiga lagändringar är gjorda

Det innebär ofrånkomligen att betydligt mer pengar måste tillföras reformen. När jag gör en överslagsräkning får jag fram en summa på ungefär 11 - 12 miljarder kr – höjd schablon plus assistans tillbaka så vi når samma nivå som 2015. När jag ber Chat GTP räkna på det får jag följande belopp.

Höjd schablon till 400 kr/timme – ca 4 miljarder kr

Assistans tillbaka för ca 3000 personer 8 - 9 miljarder kr – beroende på antalet timmar.

Total utgift 12 - 13 miljarder kr – BRUTTO

Det är inga småslantar, det medger jag. Men vår rätt till ett självständigt/liv måste få” kosta” en hel del – annars omfattar inte välfärden hela befolkningen som grundtanken är. Vad Sverige faktiskt åtagit sig att uppfylla internationellt har jag bloggat om ganska många gånger nu. En stor del av summan går dessutom tillbaka till staten som olika skatter vilket ger en mycket lägre nettokostnad. Och sätter vi denna summa i relation till hela statsbudgeten då är inte 12 - 13 miljarder kr så mycket. Statens utgifter i budgeten 2026 ligger på 1542 miljarder kr. 12 - 13 miljarder kr motsvarar därmed inte ens 1 procent av hela statsbudgeten.

Källa om budgeten Riksdagens hemsida www.riksdagen.se

 

 Vi avrundar så här:

Det handlar inte om pengar.   Det handlar om prioriteringar.

Därför måste ersättningen för personlig assistans höjas!

 Assistansreformen är i en fantastisk frihetsreform Men just nu håller systemet på att monteras ned. Inte bara genom hårdare behovsbedömningar utan även genom att reformen underfinansieras år efter år.

Staten betalar en fast summa per timme för assistansen, schablonersättningen – 347,70 kr/timme 2026.

Problemet är att höjningen i denna ersättning årligen inte följer med när:

• lönerna ökar
• priserna stiger
• och kostnaderna för arbetsgivare blir högre.

Det betyder att varje assistanstimme blir dyrare att utföra än vad staten ersätter.

Assistansanordnare får ekonomiska problem

Kooperativ och företag som ordnar assistans får allt svårare att betala löner och hålla verksamheten. Det leder till oro, personalbrist och sämre kvalitet för dem som är beroende av assistans dygnet runt. Den pott med pengar som ska gå till olika omkostnader skärs ner också, vilket urholkar självbestämmandet och hela grundidén med reformen.

 

Människor förlorar sin frihet om det inte finns pengar

När assistansen inte fungerar tvingas vi till andra lösningar:

• gruppboende,
• hemtjänst
• eller att anhöriga måste ta över ansvaret.

Vi går ifrån att enligt LSS intentioner att leva sitt eget liv till att anpassa sig efter scheman och system. I realiteten urholkas friheten radikalt redan när det kontot för assistansomkostnader minskar.

Varför måste ersättningen höjas rejält – inte lite grann?

När ersättningen årligenbara höjs med 1,5-2 % medan lönerna ökar med 3–4 % blir det i praktiken en nedskärning/besparing. Det är som att säga att skolan eller sjukvården ska fungera bättre – men utan att betala mer för personalen.

För att rädda personlig assistans från ekonomisk kollaps krävs:

• att ersättningen följer löneutvecklingen,
• att den kompenserar för många år av eftersläpning,
• och att staten tar ansvar för reformens framtid

Slutsats

Vi pratar inte om att leva ett lyxliv. Det handlar om rätten att leva ett liv som andra med ett självständigt -självbestämt liv enligt LSS och Funktionsrättskonventionen.

Vi måste också vara tydliga med vad leva som andra eller enligt funktionsrättskonventionen ett självbestämt liv inbegriper både det stora och lilla i livet. Det handlar om att kunna bo i eget hem, resa, studera bilda familj, engagera sig politiskt, i föreningslivet mm. Men också alla tänkbara vardagsnära sysslor och individuella intressen . titta på favoritlaget i fotboll, en spontan shoppingtur i köpcentret, titta på bio med vänner, – sminka sig, ta en promenad i skogen, spontan utflykt till släktingar och vänner  etcetera. Allting utan att det ifrågasätts om det är goda levnadsvillkor. 

 

Detta ska assistansersättningen täcka

Schablonersättningen från Försäkringskassan som 2026 uppgår alltså till 347,70 kr för varje utförd assistanstimme och betalar alla kostnader vi har relaterade till personlig assistans. Detta inkluderar:

 

Grundlöner till personliga assistenter plus extra ersättning vid obekväm arbetstid (Ob tid)   Arbetsgivare avgifter till staten, drygt 31 % av den totala lönesumman   Semesterlön   Avgifter för försäkringar i kollektivavtal   Avgift till assistansanordnaren, ofta 7 - 8 % av timschablonen   Kurser/Utbildningar   Andra assistansomkostnader för fritidsnöjen, resor med mera

 

Sedan drygt 10 år tillbaka höjs inte schablonen i nivå med löneökningarna. Löneökningar ligger i genomsnitt på ca 3 %/år. Timschablonen har i snitt höjts endast 1,7 %, många år bara 1,5 %.  Så här ser utvecklingen för timschablonen ut sedan 2015.

Årtal	Timschablon	Löner (basnivå = 100)
2015	284 kr	100
2020	304:30 kr	115,91
2026	347:70 kr	138,42
2030 (nuvarande ökningar)	369,1 kr	155,77

 

Källa: Assistanskoll.se

Lönerna har alltså höjts med 38,4% 2015-2026 men schablonersättningen bara 22,4 %. Fortsätter utvecklingen till 2030 fortsätter glappet mellan löneökningar och schablonersättning att öka snabbt. En utveckling som helt enkelt är ohållbar. Och då pratar vi bara om löner, även diverse och nödvändiga omkostnader – utbildningar, resor, andra aktiviteter.

Med hänsyn till allt som schablonersättningen ska täcka som jag listat i faktarutan ovan plus inflation, vad borde schablonersättningen legat på idag? När jag bad Chat GPT räkna på det blev svaret:

Med hänsyn till 10+ år av eftersläpning, plus att schablonen ska täcka allt (lön, OB/övertid, sociala avgifter, semester, försäkringar, administration, utbildning, omkostnader), är en rimlig “borde-legat-på”-nivå idag ungefär:

≈ 400–425 kr per timme (beroende på hur man antar att kostnaderna faktiskt ökat).

Kommentar

Det är 15 - 22 % högre än den faktiska nivån och faktiskt högre än de krav som Fremia m.fl. brukar ha som ligger i intervallet 385-390 kr och därefter indexering.

Ett minimum krav från vår sida måste ligga på minst 400 kr därefter indexering.

Avslutningsvis 

Kostnaderna försvinner inte om assistansen försvinner – de flyttas

• från staten till kommunerna
• från samhället till familjer
• från budgetar till kraftigt sänkt livskvalitet

Samtidigt förlorar vi det som är syftet med hela reformen:

frihet, delaktighet och jämlikhet.

Tankar om drygt 3 år med Regering Kristersson och riksdagsvalet 2026

 Nytt år och dags för ett nytt blogg år.

Ulf Kristersson har nu varit statsminister i drygt 3 år och i september är det dags för svenska folket att rösta igen. Ska fundera här kring hur utvecklingen för assistansen har varit och funktionsrättspolitik i övrigt.

Efter 8 förlorade år med S-MP regeringen i Rosenbad minns jag att många hade förhoppningar på ett regeringsskifte skulle innebära en rejäl kursändring. Som ni vet var mina förväntningar mycket låga. Dels p g a omvärldsläget, dels för att Ulf Kristersson inför valet var mycket tydlig med vad som skulle prioriteras om han blev statsminister. Det var försvaret/säkerhetspolitik, brottsbekämpning, rättsväsende. Och han gjorde dessutom klart med att det skulle krävas prioriteringar. För vår del var det liktydigt med att vi var lågt eller mycket lågt prioriterade.

Sett till faktiska besked fanns således väldigt lite som talade för en reell kursändring. Något som dessutom förstärktes när Tidöavtalet var klart. Allt som stod att läsa om personlig assistans var följande sida 11:

Utifrån de utredningsförslag som väntas presenteras i mars 2023 över åtgärder för ett statligt helhetsansvar för personlig assistans inom ramen för LSS ska därefter åtgärder övervägas med målsättningen om ett statligt ansvar.

Det är mycket klent med konkreta besked. Här talas om förstatligande av assistansen men bara som en målsättning – det är verkligen inget löfte för mig och mycket töjbart i för oss negativ riktning. Inget om schablonersättning, inget om nya behovsbedömningar…

Blev det ändå, trots allt positiva överraskningar för oss? Svaret är nej även om det skett en del saker men inget avgörande som verkligen förbättrar läget. Något förstatligande har inte skett, inga nya behovsbedömningar och en schablonersättning som inte räcker till. Ett stort, stort bakslag för schablonersättningen fick vi hösten 2025. Trots positiva signaler blev det i slutändan ingenting av det. Vi fick i stället återigen en höjning på förnedrande 1,5 %. En riktig käftsmäll för assistansberättigade, personliga assistenter och anordnare.

Fram tills hösten var regeringens insats i linje vad jag väntade mig vilket innebär långt ifrån tillräckligt. Beskedet av schablonersättningen gör att betyget hittills blir lägsta möjliga, en solklar 1-a.

När vi nu är inne i 2026 är läget för assistansreformen återigen oerhört svår. Det värsta akuta hotet tycker jag är finansieringen – frihetsreformen håller på att kvävas till döds genom otillräcklig finansiering, läget är kritiskt nu. Nya behovsbedömningar eller förstatligande syns inte vid horisonten heller. Varför? Med 99 % säkerhet stavas det pengar – finansdepartementet tycker det är för dyrt Liksom såväl blåa som röda finansministrar före Elisabeth Svantesson sedan 1991 är alla eniga om en sak – vår frihetsreform ”kostar för mycket”.

Hade det varit annorlunda med en S ledd regering? Nej, det hade det inte. Även bortsett från att Magdalena Andersson är den enda finansminister som öppet sagt att pengar ska sparas på oss och sjukskrivna är Ulf och Magdalena (trots ständiga gräl om skatter) helt överens om en fundamental sak i den ekonomiska politiken – statens utgifter ska hållas nere, yttersta beviset är utgiftstaket för staten som de facto sätter en prislapp på hur mycket frihetsreformen får kosta. De ständiga antagonisterna S och M är i praktiken eniga om en hel del annat som säkerhetspolitiken men det är ämne för en annan blogg. Och tristast av allt. I och med att S inte stödjer en högre schablonersättning och assistansvänliga små Tidöpartier plus SD (genom att stödja budgeten) de facto också står bakom de pinsamt låga höjningarna är läget i mitten av januari 2026 följande:

I riksdagen finns en massiv majoritet för fortsatt underfinansiering av reformen som håller på att kväva assistansreformen till döds.

Utöver schablonen finns det (som vanligt andra allvarliga problem som:

Inga nya behovsbedömningar är i sikte.

Rätten till dygnspass är fortfarande starkt hotat.

Det råder Vilda Western vad gäller återkrav från Försäkringskassan.

Återkraven har lett till stor osäkerhet och sprider en enorm rädsla hos många. Vad räknas som väsentligt ändrat förhållande?  Ingen vet…

Finns det då inget positivt? Jo, antalet assistansberättigade ökar faktiskt nu om än i långsam takt. Det har kommit flera domar i Högsta Förvaltningsdomstolen som går i positiv riktning. Men sin vana trogen använder FK domar som passar besparingsivern.

Vid sidan av assistansreformen fortsätter försämringarna på i stort sett allting från en havererad ledsagning enligt LSS till kraftigt höjt tak i högkostnadsskyddet för läkemedel. Höjda ersättningar i sjuk och aktivitetsersättningen är också otillräckliga. Listan kan - som jag nämnde nyss lätt göras ännu längre – färdtjänst, bostadsanpassningar med mera.

*13 september är det dags för riksdagsval igen. Jag vill inte låta som en jättepessemist. Sanningen är ändå att det blir mycket svårt att få upp assistansreformen som en valfråga. Vi är mycket lågt prioriterade. Försvarsmakten, polisen, rättsväsendet mm kommer under lång tid framåt kosta väldigt mycket pengar – vilket riksdagen också är i stort sett enig om. Vår största möjlighet tror jag tyvärr är att det blir betydligt sämre än idag. Och sannolikheten är att det verkligen blir så är överhängande. Jag blir inte alls förvånad om det under 2026 kommer allt fler rapporter om anordnare som lägger ner och/eller assistansberättigade som inte får ihop bemanningen och blir ”strandsatta” då assistenter lämnar och det blir mycket svårt att hitta ny personal. I riksdagen råder enighet om att vi finansierar välfärden tillsammans.

Kanske finns det ändå en öppning för oss om vi kopplar rätten till assistans, vår rätt till ett så vanligt liv som möjligt som en del av totalförsvaret?

Staten ansvarar i krissituationer, även för:

• att hela välfärdssystemet fortsätter fungera
• att samordna resurser mellan regioner och kommuner
• att prioritera skydd av civila
• 
  

LSS upphör inte att gälla i krig. Kommunerna fortsätter att ha det ytterst ansvaret och vid mycket farliga situationer där evakuering anses nödvändig måste kommunen erbjuda ett alternativ.

* Det osäkra läget i världen kommer oavsett vad som händer fram till september att få mycket utrymme i valrörelsen. Det är verkligen inte Ulf Kristerssons fel att Donald Trump hotar att annektera Grönland men det går inte och bortse längre från att Trump verkligen vill ha Grönland - även om en invasion troligen är osannolik. Vill inte skrämmas men ur vårt perspektiv, att kunna lyfta våra frågor är det värsta som kan hända under valrörelsen (och det är tyvärr inte så orealistiskt längre) följande:

Mitt under valrörelsen, i månadsskiftet augusti-september kollapsar förhandlingar mellan Danmark och USA om Grönlands framtid, varpå Trump kommer med diverse hot. Med 99,9 % säkerhet händer följande:

Försvars och säkerhetspolitik går från en viktig valfråga till att fullständigt tränga bort alla andra frågor. I resten av valrörelsen talar Ulf och Magdalena om nationell enighet i säkerhetspolitiken men försöker också överträffa varandra inför svenska folket vem som är bäst att leda Sverige i en mycket stor säkerhetspolitisk kris. All forskning visar också att vid allvarliga kriser gynnas de stora partierna. Ledarsidorna i de stora tidningarna skulle följas av kris rubriker som handlar om helt andra saker än brister i Sveriges funktionsrättspolitik.

Även om vi hamnar i ett riktigt krisläge:

Vad vi kan och MÅSTE GÖRA UNDER VALRÖRELSEN är att inte vika en mm på att indexering måste införas som åtminstone följer lönehöjningarna. Frågan är EXISTENTIELL för frihetsreformens överlevnad. Behovsbedömningarna måste göras om och efter det ska assistansreformen få staten som ensam huvudman.