Almedalen del 1

För tredje året i rad besökte jag Almedalsveckan och för första gången skulle jag hålla en föreläsning på egen hand efter förfrågan från Magnus Crossner på Kaustik. Temat för föreläsningen på onsdagen var som sagt grunderna i Independent Living ideologi - en medborgarrättsrörelse.

Jag gick alltså igenom vad Independent Living (IL) handlar om. Värt mål är ju att förverkliga självbestämmande för personer med funktionsnedsättningar/funktionsvariationer och få slut på den diskriminering som drabbar oss enbart p g a att vi inte "är som andra". Viktigt och komma ihåg med IL är att det inte bara handlar om personlig assistans. Ett tillgängligt samhälle för alla och icke diskriminering är också mycket viktiga frågor. Att vi själva ska vara stolta för dem vi är och inte tycka synd om oss själva är också en viktig beståndsdel.

Självbestämmande betraktar IL som en mänsklig rättighet vilket betyder att även rätten till personlig assistans är en MR fråga. Rätten till självbestämmande går inte att förhandla bort och det är statens uppgift att se till att samhället erbjuder stöd och hjälpinsatser som möjliggör självbestämmande. Jag tog också upp varför s.k. "goda institutioner" inte är ett seriöst alternativ för personlig assistans och IL-s samhällsanalys till varför vi som grupp är utsatta för diskriminering och de samhällsnormer som är en grundförutsättning för denna diskriminering.

Bild Tompa föreläser om IL. Omgiven av en STIL Rollup och en Rollup Full Delaktighet

När man föreläser om IL är det viktigt och poängtera att IL är mycket mer än den svenska grenen med Kooperativen STIL, JAG och GIL samt Independent Living institutet. Det är en i högsta grad internationell rörelse där den samarbetsorganisationen DPI (Disabled Peoples International) har medlemsföreningar från 130 länder.

I föreläsningen använde jag konsekvent funktionsvariation istället för funktionsnedsättning. Jag har fått frågor varför jag sedan en tid använder funktionsvariation istället för funktionsnedsättning i bloggen? I den här frågan finns vitt skiljda uppfattningar i funkisrörelsen. Jag gillar funktionsvariation men när jag pratar med alla bekanta utanför funkisrörelsen använder jag fortfarande funktionsnedsättning och har inget negativt och säga till de som föredrar funktionsnedsättning.

Ska jag föreläsa om IL är det emellertid en självklarhet att man förklarar varför IL föredrar funktionsvariation eller den krångliga beteckningen normbrytande funktionalitet. I korta drag handlar det om att i IL -s samhällsanalys har diverse olika experter (läkare, sjukgymnaster etcetera) alldeles för stor makt över våra liv. En grundförutsättning för deras maktposition är en medicinsk syn på funktionsnedsättningar/funktionsvariationer. I IL är det hjälpbehovet som är det centrala, inte diagnosen. Ska alla dessa experters makt minska måste man komma ifrån beteckningar som signalerar en nedlåtande eller vårdande attityd. Och då passar inte funktionsnedsättning  bra heller, enligt IL. 

Som aktiv i IL rörelsen tycker jag det är viktigt att vi kommer ifrån alla diagnosers viktiga roll när hjälpbehovet bestäms och samhällets attityder debatteras. Samtidigt är det lika  viktigt att man använder ord som alla förstår, det blir ämne i ett annat blogginlägg.

Efteråt kändes det som det gick mycket bra. Visst var jag lite nervös innan men när man väl kom igång flöt det på bra. Jonas Franksson som besökte föreläsningen konstaterade - Thomas  det var ju en hel grundkurs i IL ideologi...

Efter föreläsningen fick jag en "bonusuppgift" från Kaustik. Formulera tre vassa frågor till Åsa Regnér som skulle besöka ett seminarium hos Full Delaktighet dagen efter. Efter lite funderingar mailade jag följande frågor:

1 Regeringen vill i all hast ändra  socialförsäkringsbalken kap 51. Varför är det så bråttom att det måste läggas in i budgetpropositionen, LSS utredningen har ju inte ens startat än?

2) Varför finns ingen gräns i lagförslaget om hur mycket timschablonen får sänkas i en "krissituation" och varför finns ingen definition av ordet kris`?

3) Varför finns det inga direktiv i LSS utredningen att göra en samhällsekonomisk analys om den verkliga samhällskostnaden för personlig assistans?

Vass och känslig "Bonusfråga" Stefan Löfven har sagt att alla som behöver assistans ska få det. Senaste 6-7 åren har emellertid ca 1500 personer förlorat statlig assistansersättning helt, uppgången sedan 2010 är mycket kraftig. Ännu fler har förlorat sin assistans delvis. Betyder det att regeringen anser att FK tidigare varit för generös i sina bedömningar?

Innan jag åkte hem fick jag från Magnus Crossner och Per Luthander veta att Kaustik inte fick möjligheten att ställa frågorna till ansvarig minister  - viket tyvärr inte var oväntat...  Åsa Regnér hade även (som förväntat) svarat undvikande på vassa frågor och dessutom pratat bort 5 minuter på en USA resa hon hade gjort - vad nu det hade att göra med framtiden för personlig assistans...

I morgon ska jag berätta vad som hände i övrigt under mina dagar på Gotland. De blir det sista blogginlägget innan jag tar semester.

Länk online till föreläsningen - syntolkat