Jag tänker att innan vi fortsätter med andra dagen återknyter vi till dag 1. Vi såg hur skillnaden mellan löneökningar och schablonhöjning redan ökar snabbt. Glappet ,mellan löneökningar och faktisk schablonhöjning 2014-2026 är nu hela 73 kr. Vad händer om den här utvecklingen fortsätter t.om 2034 – årlig schablonhöjning på 1,5 % och löneökningar på drygt 3 %/år?
Svaret har AI hjälpt till att räkna ut och ni ser det i linjediagrammet nedan.
Som ni ser ökar avståndet allt snabbare och är 2034 fördubblat(!) till 148 kr. Konsekvensen är brutal. Utan indexering är assistansreformen dödsdömd. Det handlar inte om LSS eller konventioner – det är enkel men brutal matematik.
Första föreläsningen på fredagen hade LSS juristen Jessica Gustavsson från delägare C J Advokatbyrå. Jessica, ofta anlitad av Heja Olika är själv mamma till ett barn med stora funktionsnedsättningar och lever alltså med våra frågor även i vardagen. Ämnet för dagen var hur anordnare ska kunna undvika återkrav från Försäkringskassan.
Anordnarna måste ha en strategi för detta vilket kan sammanfattas så här:
Konst eller metod eller teknik att (genomskickligt manövrerande) långsiktigt och övergripande leda något eller någon eller några i önskad riktning.
Utgångspunkter
för strategiskt arbete
Samla underlag. Du ska ha samma underlag som myndigheten har. Begär partsinsyn, töm akterna. Kika journaler även för andra öppna ärenden.
Vem har
bevisbördan? Vad är beviskravet?
Vad ska
den med bevisbördan göra gällande? Vad är relevant och inte relevant?
Analysera
underlaget noggrant.
Identifiera
risker. Identifiera svagheter. Identifiera styrkor. Identifiera möjligheter.
Flera
gånger återkom vi till bevisbördan, det är FK som ska bevisa att ett väsentligt
ändrat förhållande föreligger. Ofta är det verkliga bevisunderlaget svagt. En
genomförandeplan är viktigt vilket förutsätter noggrann genomgång med den
assistansberättigade hur anordnarens rutiner ser ut.
Det blev
också en genomgång av ett antal domar som handlade om återkrav. Ett exempel:
Kammarrätten
i Jönköping
Dom
2026-03-05 i mål nr 554-24 fortsättning
Efter
anonym anmälan: ”Kammarrätten har ovan instämt i förvaltningsrättens bedömning
att bolaget får förutsättas ha känt till de ändrade förhållandena för tid
före den 18 april 2021. Bolaget måste ha förstått att detta inverkade på
rätten till assistansersättning och borde därför skäligen ha insett
att utbetalningarna var felaktiga även för tid därefter. Förutsättningarna
för återbetalning med stöd av 108kap. 2 § andra stycket SFB är därmed uppfyllda
även efter den 18 april 2021.
I det här
fallet ansåg alltså Kammarrätten att anordnaren skulle ha känt till att det
fanns ett väsentligt ändrat förhållande. Ser vi till alla domar om återkrav är
det ändå tydligt – det finns god chans att vinna mot FK. Det gäller att
fokusera på vilka bevis myndigheten har, d v s visa att bevisbördan är
otillräcklig
Flera gånger återkom vi till bevisbördan, det är FK som ska bevisa att ett väsentligt ändrat förhållande föreligger. Ofta är det verkliga bevisunderlaget svagt. En genomförandeplan är viktigt vilket förutsätter noggrann genomgång med den assistansberättigade hur anordnarens rutiner ser ut.
Det blev
också en genomgång av ett antal domar som handlade om återkrav. Ett exempel:
Diskussion om hur vi pratar om personlig assistans
Det var en
paneldebatt med påföljande frågor från deltagarna. Enigheten var total att
synen på vad som är personlig assistans har ändrats radikalt till det sämre.
Det har blivit en återgång till mer vård tänk med avsaknad av helhetssyn på
berörda personers verkliga behov – vilket är helt emot lagens
verkliga intentioner.
Vad ska vi
använda för ord/benämning på oss själva? Funktionsnedsättning,
funktionsvariation, funkis, normbrytande funktionalitet eller något
annat? Enighet rådde om att funktionsvariation inte är ett bra begrepp och
ska således inte användas alls. I övrigt ska vi inte ”stirra oss blinda”
på benämning. Var och en får använda det man tycker passar bäst.
Naturligtvis
ville jag göra ett inlägg när möjligheten fanns. Här finns så mycket att tycka
till om men jag försökte hålla mig till följande punkter:
- Behoven är jätteviktiga
såklart men det räcker inte med bara en fin lagtext, där måste o finnas
finansiering också, vår reform står på flera ben för att den ska fungera.
Den ständiga underfinansieringen av assistansreformen är förödande och
sker inget radikalt snart – kommer hela reformen att kollapsa.
- När vi kämpar för att
återupprätta lagens intentioner är det mycket viktigt att vi som
är lite äldre påtalar hur bra reformen fungerade en gång i tiden. Jag
har varit med på resan från starten 1994 och upplevt hur läget
succesivt blev allt sämre efter 2010. Att
det faktiskt fanns en tid då jag kände att FK jobbade
för mig, inte emot mig och jag inte var rädd för myndigheten.
Assistansreformen
är en del av totalförsvaret
Sista
föreläsaren var Michael Malm från försvarsstaben som berättade om
hur Försvarsmakten ser på hoten mot Sverige och en genomgång av hur
försvaret av Sverige är uppbyggt med fokus på det som vi kallar
totalförsvaret. Michael var tydlig med att Försvarsmaktens roll inte
är att bara försvara Sveriges gränser utan även den svenska demokratin och alla
de fri och rättigheter som är inskrivna i Regeringsformen. Och
totalförsvaret, hur definieras det?
Enkelt
uttryckt att alla Sveriges invånare mellan 16 och 70 år har totalförsvarsplikt
och som på olika sätt ska hjälpa till om Sverige angrips. Här är det viktigt
och poängtera. Det handlar inte om att alla ske ge sig ut på slagfältet
utan att alla på olika sätt ska bidra till att samhället fungerar även
i krigstid. Och det inkluderar självfallet sjukvården och alla
delar i omsorgssektor. Är assistansreformen en del av detta? Där var
svaret ett tveklöst ja! I krigstid är assistansanordnarens
roll i totalförsvaret att så långt det är möjligt bedriva verksamheten
som vanligt. Och våra assistenters roll är att gå till
jobbet som därmed gör sin del i totalförsvarsinsatsen.
Michael
Malm menar också att i praktiken är rätten till personlig
assistans inskriven i regeringsformens alla fri och rättigheter.
Budskapet var att vi måste hänvisa mycket mer till Regeringsformen.
Intressanta synpunkter, tycker jag. Det är sällan vi hör någonting om
Regeringsformen när försämringarna diskuteras.
- Vid lunchtid var alla
programpunkter klara och en trött Tompa med två assistenter begav sig
hemåt. Var det en givande konferens? Ja, det tycker jag verkligen, det var
väl värt en resa med övernattning i Stockholm.
