Dags för ett nytt ”assistansuppror” del 1

 Assistansreformen och övriga LSS har misskötts å det grövsta under lång tid av regeringar på båda sidan blockgränsen. I den akuta krisen 2016 - 2017 handlade det i första hand om behovsbedömningarna när flera tusen personer förlorade statlig assistansersättning. Underfinansieringen av schablonen var emellertid redan inledd också När vintern snart går över i vår 2026 är det mest akuta hotet underfinansieringen, där det råder en massiv blocköverskridande riksdagsmajoritet för att ynka 1,5 % i höjning av schablonersättningen även år 2026 är tillräckligt. Rena hånet mot assistansberättigade, assistenterna och anordnarna.

Är det dags för ett nytt ”assistansuppror” för att det ska hända något? Jag svarar ja! Ta inte ordet ”uppror” allt för bokstavligt. I Sverige protesterar vi generellt på ett mycket lugnare sätt än i t.ex. Frankrike. Om vi tar Frankrike som exempel är allmänhetens tilltro till staten mycket lägre. Vi protesterar vanligen inte mot staten och/eller kommunerna som sådan utan att staten inte sköter det den åtagit sig att göra enligt Sveriges lagar. Vi är själva ett paradexempel på detta. Vi är alla arga på att staten inte gör sitt jobb men vill samtidigt att staten ensam ska ansvara för assistansen… Motsägelsefullt tycker kanske en del? Kanske det men helt i linje hur vi i Sverige i allmänhet ser på staten och kommunernas roll och ansvar.

Välfärdsstaten har ett mycket brett stöd i folkdjupet och inget parti ifrågasätter grundbulten – vi betalar för välfärden gemensamt. Det vore politiskt självmord om man vill ha nycklarna till Rosenbad. Skillnaden och debatten handlar i stället om nivån i olika bidrag, driftsformer och skattenivåer. En genomsnittlig Trump väljare i USA skulle tycka att alla partier i Riksdagen är socialistiska.

När vi går ut och protesterar på gatorna lokalt och nationellt handlar det därför ofta om välfärdsfrågor. Kommunerna och Regionerna ansvarar för mycket som skola, sjukvård, äldreomsorg och mycket av funktionsrättsstöden. ”Välfärdsuppror” brukar följa ett ganska förutsägbart mönster.

·   Ett antal kommuner larmar om t.ex. akuta brister i äldreomsorgen och/ eller skolan.

·  Personal – omvårdspersonal, läkare lärare larmar om det måste vara slut på besparingarna.

·  Massmedia gör ett antal reportage om bristerna som skapar stor upprördhet. Protestlistor börjar dyka upp.

·  Intresseorganisationer kopplade till välfärden börjar uppvakta politikerna med uttalande och brev.

·  SKR (Sveriges kommuner och Regioner) publicerar rapporter om en ohållbar situation.

·  Både intresseorganisationer och allmänhet engagerar sig nu mycket starkt med återkommande demonstrationer, en strid ström med debattartiklar och insändare. Inte så sällan skapas lokala enfråge partier med välfärdsfokus.

·  Politikerna börjar lyssna på allvar och till slut kommer åtgärder eller förslag på ändringar.

Att vi protesterar så pass lugnt utan att ifrågasätta staten som institution och att politikerna till slut ofta lyssnar ser vilken statsvetare som helst på att Sveriges demokrati är synnerligen levande vilket också syns i FN-s ranking. Sverige brukar hamna i topp 3 - 4 bland de bäst fungerande demokratierna i världen.

Utifrån hur starka protesterna mot försämringarna i assistansreformen var 2016 - 2017 uppfyllde det definitivt kriterierna för ett ”välfärdsuppror”. Även sista punkten uppfylldes i och med att regeringen införde stopp på omprövningar och lämnade förslag på förbättringar – om än långt ifrån tillräckliga och i slutändan ineffektiva med några lagändringar inom ramen för utredningen Stärkt rätt till personlig assistans.

Var befinner vi oss nu, hur långt ifrån ett assistansuppror 2.0 är vi? Vi har definitivt kommit en bra bit på vägen dit och tyvärr tror jag det är absolut nödvändigt. Den slutsatsen drar jag p g a tondövheten från våra politiker vad gäller den alltmer akuta situationen med schablonen och att ingenting händer med nya behovsbedömningar. Tittar vi på ”checklistan” ovan är ett antal punkter redan uppfyllda. T.ex. Assistansberättigade, intresseorganisationer och arbetsgivareorganisationer är eniga om att situationen är akut. Det måste vara slut på besparingar, protestlistor har börjat dyka upp. Nämnda organisationer går samman med krav till regeringen.

 Däremot saknas fortfarande de stora landsomfattande demonstrationer som 2016 - 2017. Debattartiklar dyker upp absolut. Men ännu så länge inte med samma ”intensitet” som 2016 - 2017.

En viktig skillnad från assistansupproret ”1.0” för 10 år sedan är att dagens kris inte beror på att regeringen uttryckligen har ett direktiv att pengar ska sparas. Nu handlar om en annan form av svältkur. Vi värnar reformen men tillför inte resurser.

Vad skulle då krävas för att vi får ett ”fullskaligt uppror” med genomslag på nationell nivå? Följande saker tror jag är centrala:

 Anordnare får svårt att betala löner och lägger ner verksamheten.

 Assistenter lämnar yrket.

Kommuner tvingas ta utgifter för personlig assistans utan avsatta pengar i budgeten.

 Tryggheten för tusentals människor hotas.

Därmed börjar reformen kollapsa – på riktigt. Jag tror själv allt detta under 2026 kommer bli allt vanligare nyheter långt, långt utanför våra egna medlemstidningar och nätsajter. Och här ställs allt på sin spets - krona för krona. Anordnare lägger ner som inte kan betala löner, kommunerna har inget budgetutrymme, assistenter blir arbetslösa. Allt detta kostar den offentliga sektorn väldigt mycket pengar. Och tro mig. När politikerna ser konsekvenserna i statens och kommunens egna utgifter för vad det kostar att inte finansiera assistansreformen – ja då blir det ett helt annat tryck i frågan.

Man kan också uttrycka det så här. När kommunerna och arbetsgivareorganisationerna också engagerar sig för högre schablon betyder det att frågan har blivit större än en fråga som bara handlar om funktionsrättsrörelsens krav. Det har blivit eller håller i alla på att bli en systemfråga för samhället.

Krav på att assistansreformen ska indexeras måste vara ett absolut och inte förhandlingsbart krav från vår sida. Det finns betydligt mer att säga utöver schablonersättningen  men då blir blogginlägget för långt. Så vi fortsätter med assistansuppror del 2 i nästa blogginlägg där vi tittar på många andra aspekter som måste lyftas.

Aktuellt inom personlig assistans

 Försäkringskassan vill från och med 2027 kunna stoppa utbetalningar av assistansersättning – utan misstanke om oegentligheter eller ren brottslighet. Det låter oerhört dramatiskt men är ändå inte alls så illa som jag befarade.

Jag trodde FK ville ha det på följande sätt:

En månads assistans vi säger februari 2027. Anordnaren måste lämna rapporten SENAST 5 mars - annars stoppas utbetalningen helt. Det är bara ynka fem dagar. I praktiken extremt svårt för många anordnare. I verkligheten vill FK ha in rapporten senaste den 5 andra månaden efter att assistansen utfördes.

I exemplet ovan med assistans utförd februari 2027 innebär att FK vill ha in den senast den 5 april. I stället för 5 dagar har alltså anordnaren 35 - 36 dagar på sig. Det är ändå stor skillnad.

Några ”ventiler” föreslås också som godkända skäl att ändå få pengarna – handlar t.ex. om assistansberättigad som avlidit eller allvarliga sjukdomar. Försäkringskassan avgör själva om giltigt skäl föreligger.

Har också undersökt vidare om FK har rätt att stoppa utbetalningar överhuvudtaget - även om uppgifterna är korrekta och avsaknad av brottsmisstanke. Där verkar svaret, enligt AI vara ja med hänvisning till praxis. Däremot finns i Socialförsäkringsbalken (SFB) ingen specifik regel om precis hur många dagar försenad rapporten får vara. Men Försäkringskassan har mandat att reglera utbetalningsförfarandet genom föreskrifter.

Sen finns också det juridiska begreppet Proportionalitetsprincipen - d v s står påföljden/straffet i proportion till brottet som utförts, här "brottet" försenad redovisning av assistanstimmar? Hör hävdar jag bestämt att det kan det rimligen inte göra. Dessutom försvagas rättssäkerheten.

Varför vill F.K införa den nya regeln? De hänvisar själva till byråkrati men det är för mig givet att man vill spara mer pengar. Nyligen kom statistik som visar att Försäkringskassans utgifter blev 26,39 miljarder kr 2025, Det är 530 miljoner kr lägre än vad regeringen budgeterat.

Källa: Assistanskoll.se

* Kampen för en anständig schablonersättning går vidare. De stora arbetsgivareorganisationerna Fremia, Vårdföretagarna samt SKR – Sverige Kommuner och Regioner har skrivit ett gemensamt brev till Regeringen för att påtala det akuta behovet av kraftig höjd schablonersättning. I brevet står det bland annat följande:

Detta är inte första året en för låg uppräkning sker. Schablonbeloppets reala värde har urholkats under mer än ett decennium och för nästa år saknas nästan 40 kronor per timme jämfört med om uppräkningen hade följt löneökningstakten på arbetsmarknaden.Vi ber därför regeringen att skyndsamt:

·         Justera uppräkningen av schablonersättningen för 2026 så det motsvarar löneökningstakten.

·          Införa en indexering av schablonersättningen så att den över tid följer lönekostnadsökningarna.

Vi vill med detta allvarliga budskap be regeringen att, i en exceptionell situation, göra nödvändiga justeringar för att rädda den personliga assistansen. Att möjliggöra för kommuner och privata aktörer att fortsatt kunna bedriva en seriös och bra verksamhet för alla invånare i behov av personlig assistans.

https://assistanskoll.se/20260210-Staten-maste-jobba-med-oss-inte-emot-oss.html

Även Ifa har skickat en skrivelse till regeringen och kräver höjning i vårbudgeten. Tyvärr utan svar från regeringen ännu så länge. Visar tyvärr hur lågt prioriterade vi är. Ni kan läsa mer här:

Nu handlar med all rätt stort fokus på den underfinansierade timschablonen och att jag tycker det är existentiellt för hela reformens överlevnad känner ni väl till nu. Men om vi pratar att återställa reformen måste det också införas lagändringar, annars får inte ca 3000 personer tillbaka statlig assistansersättning. Staten som ensam huvudman ska genomföras först efter att alla nödvändiga lagändringar är gjorda

Det innebär ofrånkomligen att betydligt mer pengar måste tillföras reformen. När jag gör en överslagsräkning får jag fram en summa på ungefär 11 - 12 miljarder kr – höjd schablon plus assistans tillbaka så vi når samma nivå som 2015. När jag ber Chat GTP räkna på det får jag följande belopp.

Höjd schablon till 400 kr/timme – ca 4 miljarder kr

Assistans tillbaka för ca 3000 personer 8 - 9 miljarder kr – beroende på antalet timmar.

Total utgift 12 - 13 miljarder kr – BRUTTO

Det är inga småslantar, det medger jag. Men vår rätt till ett självständigt/liv måste få” kosta” en hel del – annars omfattar inte välfärden hela befolkningen som grundtanken är. Vad Sverige faktiskt åtagit sig att uppfylla internationellt har jag bloggat om ganska många gånger nu. En stor del av summan går dessutom tillbaka till staten som olika skatter vilket ger en mycket lägre nettokostnad. Och sätter vi denna summa i relation till hela statsbudgeten då är inte 12 - 13 miljarder kr så mycket. Statens utgifter i budgeten 2026 ligger på 1542 miljarder kr. 12 - 13 miljarder kr motsvarar därmed inte ens 1 procent av hela statsbudgeten.

Källa om budgeten Riksdagens hemsida www.riksdagen.se

 

 Vi avrundar så här:

Det handlar inte om pengar.   Det handlar om prioriteringar.

Kampen för en anständig schablonersättning går vidare. De stora arbetsgivareorganisationerna Fremia, Vårdföretagarna samt SKR – Sverige Kommuner och Regioner har skrivit ett gemensamt brev till Regeringen för att påtala det akuta behovet av kraftig höjd schablonersättning. I brevet står det bland annat följande:

Detta är inte första året en för låg uppräkning sker. Schablonbeloppets reala värde har urholkats under mer än ett decennium och för nästa år saknas nästan 40 kronor per timme jämfört med om uppräkningen hade följt löneökningstakten på arbetsmarknaden.

Vi ber därför regeringen att skyndsamt:

·   Justera uppräkningen av schablonersättningen för 2026 så det motsvarar löneökningstakten.

·   Införa en indexering av schablonersättningen så att den över tid följer lönekostnadsökningarna.

Vi vill med detta allvarliga budskap be regeringen att, i en exceptionell situation, göra nödvändiga justeringar för att rädda den personliga assistansen. Att möjliggöra för kommuner och privata aktörer att fortsatt kunna bedriva en seriös och bra verksamhet för alla invånare i behov av personlig assistans.

Assistanskoll intervjuar SKR

 

Även Ifa har skickat en skrivelse till regeringen och kräver höjning i vårbudgeten. Tyvärr utan svar från regeringen ännu så länge. Visar tyvärr hur lågt prioriterade vi är. Ni kan läsa mer här:

Ifa kräver mer pengar i vårbudgeten

Nu handlar med all rätt stort fokus på den underfinansierade timschablonen och att jag tycker det är existentiellt för hela reformens överlevnad känner ni väl till nu. Men om vi pratar att återställa reformen måste det också införas lagändringar, annars får inte ca 3000 personer tillbaka statlig assistansersättning. Staten som ensam huvudman ska genomföras först efter att alla nödvändiga lagändringar är gjorda

Det innebär ofrånkomligen att betydligt mer pengar måste tillföras reformen. När jag gör en överslagsräkning får jag fram en summa på ungefär 11 - 12 miljarder kr – höjd schablon plus assistans tillbaka så vi når samma nivå som 2015. När jag ber Chat GTP räkna på det får jag följande belopp.

Höjd schablon till 400 kr/timme – ca 4 miljarder kr

Assistans tillbaka för ca 3000 personer 8 - 9 miljarder kr – beroende på antalet timmar.

Total utgift 12 - 13 miljarder kr – BRUTTO

Det är inga småslantar, det medger jag. Men vår rätt till ett självständigt/liv måste få” kosta” en hel del – annars omfattar inte välfärden hela befolkningen som grundtanken är. Vad Sverige faktiskt åtagit sig att uppfylla internationellt har jag bloggat om ganska många gånger nu. En stor del av summan går dessutom tillbaka till staten som olika skatter vilket ger en mycket lägre nettokostnad. Och sätter vi denna summa i relation till hela statsbudgeten då är inte 12 - 13 miljarder kr så mycket. Statens utgifter i budgeten 2026 ligger på 1542 miljarder kr. 12 - 13 miljarder kr motsvarar därmed inte ens 1 procent av hela statsbudgeten.

Källa om budgeten Riksdagens hemsida www.riksdagen.se

 

 Vi avrundar så här:

Det handlar inte om pengar.   Det handlar om prioriteringar.