Därför måste ersättningen för personlig assistans höjas!

 Assistansreformen är i en fantastisk frihetsreform Men just nu håller systemet på att monteras ned. Inte bara genom hårdare behovsbedömningar utan även genom att reformen underfinansieras år efter år.

Staten betalar en fast summa per timme för assistansen, schablonersättningen – 347,70 kr/timme 2026.

Problemet är att höjningen i denna ersättning årligen inte följer med när:

• lönerna ökar
• priserna stiger
• och kostnaderna för arbetsgivare blir högre.

Det betyder att varje assistanstimme blir dyrare att utföra än vad staten ersätter.

Assistansanordnare får ekonomiska problem

Kooperativ och företag som ordnar assistans får allt svårare att betala löner och hålla verksamheten. Det leder till oro, personalbrist och sämre kvalitet för dem som är beroende av assistans dygnet runt. Den pott med pengar som ska gå till olika omkostnader skärs ner också, vilket urholkar självbestämmandet och hela grundidén med reformen.

 

Människor förlorar sin frihet om det inte finns pengar

När assistansen inte fungerar tvingas vi till andra lösningar:

• gruppboende,
• hemtjänst
• eller att anhöriga måste ta över ansvaret.

Vi går ifrån att enligt LSS intentioner att leva sitt eget liv till att anpassa sig efter scheman och system. I realiteten urholkas friheten radikalt redan när det kontot för assistansomkostnader minskar.

Varför måste ersättningen höjas rejält – inte lite grann?

När ersättningen årligenbara höjs med 1,5-2 % medan lönerna ökar med 3–4 % blir det i praktiken en nedskärning/besparing. Det är som att säga att skolan eller sjukvården ska fungera bättre – men utan att betala mer för personalen.

För att rädda personlig assistans från ekonomisk kollaps krävs:

• att ersättningen följer löneutvecklingen,
• att den kompenserar för många år av eftersläpning,
• och att staten tar ansvar för reformens framtid

Slutsats

Vi pratar inte om att leva ett lyxliv. Det handlar om rätten att leva ett liv som andra med ett självständigt -självbestämt liv enligt LSS och Funktionsrättskonventionen.

Vi måste också vara tydliga med vad leva som andra eller enligt funktionsrättskonventionen ett självbestämt liv inbegriper både det stora och lilla i livet. Det handlar om att kunna bo i eget hem, resa, studera bilda familj, engagera sig politiskt, i föreningslivet mm. Men också alla tänkbara vardagsnära sysslor och individuella intressen . titta på favoritlaget i fotboll, en spontan shoppingtur i köpcentret, titta på bio med vänner, – sminka sig, ta en promenad i skogen, spontan utflykt till släktingar och vänner  etcetera. Allting utan att det ifrågasätts om det är goda levnadsvillkor. 

 

Detta ska assistansersättningen täcka

Schablonersättningen från Försäkringskassan som 2026 uppgår alltså till 347,70 kr för varje utförd assistanstimme och betalar alla kostnader vi har relaterade till personlig assistans. Detta inkluderar:

 

Grundlöner till personliga assistenter plus extra ersättning vid obekväm arbetstid (Ob tid)   Arbetsgivare avgifter till staten, drygt 31 % av den totala lönesumman   Semesterlön   Avgifter för försäkringar i kollektivavtal   Avgift till assistansanordnaren, ofta 7 - 8 % av timschablonen   Kurser/Utbildningar   Andra assistansomkostnader för fritidsnöjen, resor med mera

 

Sedan drygt 10 år tillbaka höjs inte schablonen i nivå med löneökningarna. Löneökningar ligger i genomsnitt på ca 3 %/år. Timschablonen har i snitt höjts endast 1,7 %, många år bara 1,5 %.  Så här ser utvecklingen för timschablonen ut sedan 2015.

Årtal	Timschablon	Löner (basnivå = 100)
2015	284 kr	100
2020	304:30 kr	115,91
2026	347:70 kr	138,42
2030 (nuvarande ökningar)	369,1 kr	155,77

 

Källa: Assistanskoll.se

Lönerna har alltså höjts med 38,4% 2015-2026 men schablonersättningen bara 22,4 %. Fortsätter utvecklingen till 2030 fortsätter glappet mellan löneökningar och schablonersättning att öka snabbt. En utveckling som helt enkelt är ohållbar. Och då pratar vi bara om löner, även diverse och nödvändiga omkostnader – utbildningar, resor, andra aktiviteter.

Med hänsyn till allt som schablonersättningen ska täcka som jag listat i faktarutan ovan plus inflation, vad borde schablonersättningen legat på idag? När jag bad Chat GPT räkna på det blev svaret:

Med hänsyn till 10+ år av eftersläpning, plus att schablonen ska täcka allt (lön, OB/övertid, sociala avgifter, semester, försäkringar, administration, utbildning, omkostnader), är en rimlig “borde-legat-på”-nivå idag ungefär:

≈ 400–425 kr per timme (beroende på hur man antar att kostnaderna faktiskt ökat).

Kommentar

Det är 15 - 22 % högre än den faktiska nivån och faktiskt högre än de krav som Fremia m.fl. brukar ha som ligger i intervallet 385-390 kr och därefter indexering.

Ett minimum krav från vår sida måste ligga på minst 400 kr därefter indexering.

Avslutningsvis 

Kostnaderna försvinner inte om assistansen försvinner – de flyttas

• från staten till kommunerna
• från samhället till familjer
• från budgetar till kraftigt sänkt livskvalitet

Samtidigt förlorar vi det som är syftet med hela reformen:

frihet, delaktighet och jämlikhet.

Tankar om drygt 3 år med Regering Kristersson och riksdagsvalet 2026

 Nytt år och dags för ett nytt blogg år.

Ulf Kristersson har nu varit statsminister i drygt 3 år och i september är det dags för svenska folket att rösta igen. Ska fundera här kring hur utvecklingen för assistansen har varit och funktionsrättspolitik i övrigt.

Efter 8 förlorade år med S-MP regeringen i Rosenbad minns jag att många hade förhoppningar på ett regeringsskifte skulle innebära en rejäl kursändring. Som ni vet var mina förväntningar mycket låga. Dels p g a omvärldsläget, dels för att Ulf Kristersson inför valet var mycket tydlig med vad som skulle prioriteras om han blev statsminister. Det var försvaret/säkerhetspolitik, brottsbekämpning, rättsväsende. Och han gjorde dessutom klart med att det skulle krävas prioriteringar. För vår del var det liktydigt med att vi var lågt eller mycket lågt prioriterade.

Sett till faktiska besked fanns således väldigt lite som talade för en reell kursändring. Något som dessutom förstärktes när Tidöavtalet var klart. Allt som stod att läsa om personlig assistans var följande sida 11:

Utifrån de utredningsförslag som väntas presenteras i mars 2023 över åtgärder för ett statligt helhetsansvar för personlig assistans inom ramen för LSS ska därefter åtgärder övervägas med målsättningen om ett statligt ansvar.

Det är mycket klent med konkreta besked. Här talas om förstatligande av assistansen men bara som en målsättning – det är verkligen inget löfte för mig och mycket töjbart i för oss negativ riktning. Inget om schablonersättning, inget om nya behovsbedömningar…

Blev det ändå, trots allt positiva överraskningar för oss? Svaret är nej även om det skett en del saker men inget avgörande som verkligen förbättrar läget. Något förstatligande har inte skett, inga nya behovsbedömningar och en schablonersättning som inte räcker till. Ett stort, stort bakslag för schablonersättningen fick vi hösten 2025. Trots positiva signaler blev det i slutändan ingenting av det. Vi fick i stället återigen en höjning på förnedrande 1,5 %. En riktig käftsmäll för assistansberättigade, personliga assistenter och anordnare.

Fram tills hösten var regeringens insats i linje vad jag väntade mig vilket innebär långt ifrån tillräckligt. Beskedet av schablonersättningen gör att betyget hittills blir lägsta möjliga, en solklar 1-a.

När vi nu är inne i 2026 är läget för assistansreformen återigen oerhört svår. Det värsta akuta hotet tycker jag är finansieringen – frihetsreformen håller på att kvävas till döds genom otillräcklig finansiering, läget är kritiskt nu. Nya behovsbedömningar eller förstatligande syns inte vid horisonten heller. Varför? Med 99 % säkerhet stavas det pengar – finansdepartementet tycker det är för dyrt Liksom såväl blåa som röda finansministrar före Elisabeth Svantesson sedan 1991 är alla eniga om en sak – vår frihetsreform ”kostar för mycket”.

Hade det varit annorlunda med en S ledd regering? Nej, det hade det inte. Även bortsett från att Magdalena Andersson är den enda finansminister som öppet sagt att pengar ska sparas på oss och sjukskrivna är Ulf och Magdalena (trots ständiga gräl om skatter) helt överens om en fundamental sak i den ekonomiska politiken – statens utgifter ska hållas nere, yttersta beviset är utgiftstaket för staten som de facto sätter en prislapp på hur mycket frihetsreformen får kosta. De ständiga antagonisterna S och M är i praktiken eniga om en hel del annat som säkerhetspolitiken men det är ämne för en annan blogg. Och tristast av allt. I och med att S inte stödjer en högre schablonersättning och assistansvänliga små Tidöpartier plus SD (genom att stödja budgeten) de facto också står bakom de pinsamt låga höjningarna är läget i mitten av januari 2026 följande:

I riksdagen finns en massiv majoritet för fortsatt underfinansiering av reformen som håller på att kväva assistansreformen till döds.

Utöver schablonen finns det (som vanligt andra allvarliga problem som:

Inga nya behovsbedömningar är i sikte.

Rätten till dygnspass är fortfarande starkt hotat.

Det råder Vilda Western vad gäller återkrav från Försäkringskassan.

Återkraven har lett till stor osäkerhet och sprider en enorm rädsla hos många. Vad räknas som väsentligt ändrat förhållande?  Ingen vet…

Finns det då inget positivt? Jo, antalet assistansberättigade ökar faktiskt nu om än i långsam takt. Det har kommit flera domar i Högsta Förvaltningsdomstolen som går i positiv riktning. Men sin vana trogen använder FK domar som passar besparingsivern.

Vid sidan av assistansreformen fortsätter försämringarna på i stort sett allting från en havererad ledsagning enligt LSS till kraftigt höjt tak i högkostnadsskyddet för läkemedel. Höjda ersättningar i sjuk och aktivitetsersättningen är också otillräckliga. Listan kan - som jag nämnde nyss lätt göras ännu längre – färdtjänst, bostadsanpassningar med mera.

*13 september är det dags för riksdagsval igen. Jag vill inte låta som en jättepessemist. Sanningen är ändå att det blir mycket svårt att få upp assistansreformen som en valfråga. Vi är mycket lågt prioriterade. Försvarsmakten, polisen, rättsväsendet mm kommer under lång tid framåt kosta väldigt mycket pengar – vilket riksdagen också är i stort sett enig om. Vår största möjlighet tror jag tyvärr är att det blir betydligt sämre än idag. Och sannolikheten är att det verkligen blir så är överhängande. Jag blir inte alls förvånad om det under 2026 kommer allt fler rapporter om anordnare som lägger ner och/eller assistansberättigade som inte får ihop bemanningen och blir ”strandsatta” då assistenter lämnar och det blir mycket svårt att hitta ny personal. I riksdagen råder enighet om att vi finansierar välfärden tillsammans.

Kanske finns det ändå en öppning för oss om vi kopplar rätten till assistans, vår rätt till ett så vanligt liv som möjligt som en del av totalförsvaret?

Staten ansvarar i krissituationer, även för:

• att hela välfärdssystemet fortsätter fungera
• att samordna resurser mellan regioner och kommuner
• att prioritera skydd av civila
• 
  

LSS upphör inte att gälla i krig. Kommunerna fortsätter att ha det ytterst ansvaret och vid mycket farliga situationer där evakuering anses nödvändig måste kommunen erbjuda ett alternativ.

* Det osäkra läget i världen kommer oavsett vad som händer fram till september att få mycket utrymme i valrörelsen. Det är verkligen inte Ulf Kristerssons fel att Donald Trump hotar att annektera Grönland men det går inte och bortse längre från att Trump verkligen vill ha Grönland - även om en invasion troligen är osannolik. Vill inte skrämmas men ur vårt perspektiv, att kunna lyfta våra frågor är det värsta som kan hända under valrörelsen (och det är tyvärr inte så orealistiskt längre) följande:

Mitt under valrörelsen, i månadsskiftet augusti-september kollapsar förhandlingar mellan Danmark och USA om Grönlands framtid, varpå Trump kommer med diverse hot. Med 99,9 % säkerhet händer följande:

Försvars och säkerhetspolitik går från en viktig valfråga till att fullständigt tränga bort alla andra frågor. I resten av valrörelsen talar Ulf och Magdalena om nationell enighet i säkerhetspolitiken men försöker också överträffa varandra inför svenska folket vem som är bäst att leda Sverige i en mycket stor säkerhetspolitisk kris. All forskning visar också att vid allvarliga kriser gynnas de stora partierna. Ledarsidorna i de stora tidningarna skulle följas av kris rubriker som handlar om helt andra saker än brister i Sveriges funktionsrättspolitik.

Även om vi hamnar i ett riktigt krisläge:

Vad vi kan och MÅSTE GÖRA UNDER VALRÖRELSEN är att inte vika en mm på att indexering måste införas som åtminstone följer lönehöjningarna. Frågan är EXISTENTIELL för frihetsreformens överlevnad. Behovsbedömningarna måste göras om och efter det ska assistansreformen få staten som ensam huvudman.