Det är väldigt tydligt att det är införandet av grundläggande behov 1996 som möjliggjort att så många förlorat statlig assistansersättning och övriga är jätterädda för Försäkringskassan. Jag är emellertid inte godtrogen nog och tro att lagen varit skyddad även utan grundläggande behov.
Vad hade staten
gett sig på istället för att införa grundläggande behov j jakten på
besparingar? Grundläggande behov ska givetvis bort, bort, bort. Jag är
samtidigt 99,9 % säker på att staten hittat andra sätt för att dra in assistans
i jakten på nedskärningar även utan detta begrepp. Vill staten skära ner
och sänka utgifterna så gör de det. Hela besparingskulturen måste ryckas upp
med rötterna för att få till en vändning.
Med mycket stor sannolikhet utan
grundläggande behov tror jag hade det införts hårda kriterier
av vad som krävs för att bli beviljad personlig assistans, d v s utnyttjat den
luckan att det faktiskt inte finns tydliga kriterier i LSS på samma satt som i
CRPD vad som faktiskt är personlig assistans, vilka kriterier är det som ska
uppfyllas. Och eller satt ett högt golv på hur många timmar som behövs för att
bli beviljad insatsen. Om jag minns rätt låg ett sådant förslag i utredningen
1995 - 96 som vi lyckades stoppa men de hade återkommit igen, troligtvis
tillsammans med andra besparingsåtgärder längre fram.
Grundläggande behov var ur besparingshökarnas
synvinkel en praktisk lösning. Ganska oskyldig först men väldigt tänjbar till
det sämre för oss.
Det är egentligen glasklart
vadlagen vill uppnå enligt § 5-7 men paragraferna är skrivna med antagandet att
ingen någonsin skulle vilja komma på något så dumt som att försämra en
frihetsreform - att staten alltid vill väl.
Den totala avsaknaden av vilja från regeringen att
stoppa underfinansieringen visar att Tidö regeringen, i praktiken
finansdepartementet helt saknar ambitioner att verkligen återupprätta reformens
intentioner. Och på andra sidan blockgränsen visade Socialdemokraterna att de
också saknar ambitioner. Angående avsaknaden av besked om nya
behovsbedömningar. Återigen, frågan om nya behovsbedömningarna går hand i hand
med finansieringen = mycket högre budgetanslag från regeringen.
Vad gäller framtiden, det är lika bra att ställa in
sig på at det kommer att bli ett fortsatt tryck på besparingar/försämringar.
Jag är fortfarande tämligen säker på att inget parti kommer föreslå att lägga
ner frihetsreformen helt och hållet – det är alldeles för känsligt. Så frågan
blir vad staten kommer rikta in sig in på i fortsatta besparingar? Jag har haft
en diskussion med Chat GPT listar nedan ett urval av totalt 8 punkter. Eter det
kommenterar jag punkterna, har Chat GPT enligt mig rätt eller är AI inne på
helt fel spår?
Fortsatt underfinansiering av schablonen
Reglering av anhörigassistans
Rättslig passivitet – att inte agera
Retoriken om 'träffsäkerhet”
Kommentarer
Vad gäller underfinansieringen av schablonen har besparingarna
på gott i drygt 10 år nu av både blåa och röda regeringar, totala dolda
besparingar överstiger svindlande 40 miljarder kr nu. Regeringens senaste budget,
avsaknad av indexering och lika snåla höjningar i Socialdemokraternas budget visar
att ingen ljusning är i sikte och driver frihetsreformen allt närmare
finansiell kollaps.
Regleringen av anhörig assistans finns med i den nya utredningen
som ska vara klar efter valet. Oron är enorm hos många anhöriga. Min anser jag
själv kvalificerade gissning är att det kommer att bli förslag på relativt
stora begränsningar men inget förbud.
Att vi ska värna reformen har olika regeringar
upprepat som, ett positiv från Alliansregeringens tid till regering
Kristersson. I praktiken görs mycket lite konkret som verkligen skulle
göra skillnad som indexerad schablonersättning och nya behovsbedömningar.
Att personer som behöver insatsen ska också få den har
vi hört lika länge. I praktiken har tusentals personer förlorat statlig
assistansersättning och ingen ljusning är i sikte. Även på kommunal nivå
minskar också antalet personer beviljade PA samtidigt som antalet gruppbostäder
och andra LSS boenden ökar.
Sammanfattning
Bortsett från regleringen av anhörigassistans är alla
punkter fullt ”verksamma” och har varit det i många år nu, så AI är definitivt
inne på ”rätt spår” som jag ser det och utan en ljusning i sikte. Inget av
detta har krävt någon lagändring. Möjligen kan vi ändå få upp assistansen
som valfråga igen 2026 en då måste det bli en riktigt akut kris igen som det
var 2016 - 2017. Det kan det mycket väl bli. Blir inte förvånad alls om vi fram
till sommaren 2026 nås av allt fler rapporter om anordnare som lägger ner
verksamheten och assistansberättigade som är strandsatta p g a avsaknad av
personal.
Ansvaret för om det sker läggar jag i så fall helt på regeringen utifrån vad regeringsformen säger:
1 kap 6 § Regeringen styr riket.
Den är ansvarig inför riksdagen
