Aktuellt inom personlig assistans – förstatligandet dröjer och är något radikalt på gång med schablonersättningen?

 Att assistansreformen ska en huvudman – staten råder nu enighet om över blockgränsen vilket givetvis är positivt. När det gäller argumenten för staten som ensam huvudman har jag x antal gånger hänvisat till olika bedömningar i olika kommuner, kommunerna har aldrig omfamnat rättighetslagen LSS, Funktionsrättskonventionen avråder starkt från att decentralisera beslut till lokal nivå som rör rätten till ett självständigt/självbestämt liv mm. Ett argument som jag tycker sällan nämns är det faktum att ingen instans har ensamt ansvaret. Det delade ansvaret mellan stat och kommun ger starka incitament till båda parter att försöka lyfta över ansvaret till varandra. Att förverkliga en rättighetslagstiftning blir därmed extremt svårt – i synnerhet när både stat och kommuner helst inte vill betala.

Förstatliga assistansen är jätteviktigt men som jag påpekat så många gånger – skulle hypotetiskt staten ta över ansvaret själva kommande månad blir ett ensamt statligt huvudmannaskap förödande. Det finns flera skäl, dels har vi behovsbedömningar som inte gjorts om, vi har ingen försäkringar angående framtiden för omprövningar och det finns ingen långsiktigt hållbar finansiering på gång som säkerställer både en årlig schablonhöjning som följer löneindex och ett antal miljarder kr till årligen för att återge personlig assistans till alla som förlorat den, merparten efter 2015.

Innan talades det om att staten efter utredningen om framtida huvudmannaskap skulle ta över som ensam huvudman 2026 men det ser nu att bli fördröjt. Försäkringskassan har tidigare ”flaggat för” att 2026 är för tidigt och hänvisar till att behövs längre tid för förberedelser från myndighetens sida. FK räknar också med att det krävs rejäla uppdateringar av IT – system, ökad administration mm. Beräknad kostnad åtminstone 240 miljoner kr/år.

Från regeringens sida har besked kommit att flytta drygt 5000 personer med kommunala beslut till staten har visat sig svårare än vi trott och hänvisar till kommunernas olika bedömningar. Spontant känner jag – att det ser ut så måste Camilla Waltersson Grönvall känt till. Jag tror dock inte på medvetet illasinnat uppsåt i fördröjningen från ansvarig minister. I en artikel i Heja Olika säger Camilla Waltersson Grönvall bland annat följande:

En viktig utgångspunkt är att ingen som har kommunal assistans idag ska falla sämre ut i den nya statliga organiseringen. Ett stort problem har varit att kommunerna gör olika tolkningar.

Personer med kommunal assistans har inte vågat flytta – något som ska vara självklart för alla i vårt land – för man har varit rädd för hur den nya kommunen gör bedömningen. Målet med utredningen är att rätta till så att vi får ett tryggt och mer enhetligt system.

En ny tidtabell för förstatligande är inte spikad men 2027 eller 2028 sägs nu vara realistiskt. Det blir i så fall efter nästa riksdagsval med eventuellt ny regering. Skulle en S regering stoppa ett förstatligande? S står nu i alla fall bakom ett statligt huvudmannaskap.

 Att det händer så lite, hur stor betydelse har andra uppgifter för regeringen som kostar mycket som satsningarna på försvaret och kampen mot gängvåldet? Troligen mycket stor betydelse. Att lägga nödvändiga resurser på oss är helt enkelt inte prioriterat.

Förstatligad assistansreform försenas

* Mycket intressanta och faktiskt riktigt positiva nyheter har kommit från Riksdagen senaste veckorna angående indexerad höjning av schablonersättning och restaurering av den havererade ledsagningen som slagit oerhört hårt mot personer som är blinda eller har kraftigt nedsatt syn.

Socialutskottet har gjort ett tillkännagivande som S-VP,Mp-C och SD står bakom. D v s hela oppositionen+ ett av Tidöpartierna .Socialutskottet och från och med igår  Riksdagens kammare har fattat ett beslut om följande saker:

Schablonersättningen för personlig assistans

Regeringen måste årligen redovisa hur schablonbeloppet har räknats fram. Dessutom vill man ha en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen.

Riksdagen anser också att regeringen snarast bör tillsätta en utredning med målet att ta fram en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för assistansersättningen som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader.

Ledsagning

 Regeringen ska se över förutsättningarna dels för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning, dels för att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag.

Förverkligas detta innebär det så vitt jag förstått att ledsagningen försvinner som en LSS insats för att istället regleras i en ny lag om just ledsagning

Detta innebär att inget konkret händer på kort sikt men vi kan säga att Riksdagen gett regeringen en kraftig uppmaning att faktiskt agera och Riksdagen står faktiskt över regeringen. Så det blir intressant och se vad som händer. Knappast överraskande att det hittills i stort sett varit tyst från Socialdepartementet och givetvis den verkliga maktfaktorn i regeringen – finansdepartementet.

https://hejaolika.se/artikel/oppositionen-fick-stod-av-sd-om-ledsagning-och-assistansersattning/

Liberalerna och KD som ska vara regeringens assistansvänliga partier men har röstat nej. Hur går det ihop med att säga sig värna personlig assistans? Svaret är antagligen detta:

 

L och KD är medlemmar i regeringen. SD däremot är formellt sett inte en del av regeringen och kan agera mer "självständigt".

 

I regeringen fattas besluten kollektivt. Är således inte M med på noterna blir det ingenting.

Förstår om många är besvikna på L och KD men vad gäller det här är agerandet helt väntat och förutsägbart för mig. Rent krasst - inget riksdagsparti (oavsett block) är beredda på att lämna regeringen och orsaka regeringskris eller ens storbråk inom regeringen p.g.a. oss. Så långt ner befinner vi oss på regeringens ”att göra lista”.

 

Det följer också ett välbekant mönster. Partier som är i opposition på båda sidor blockgränsen är alltid mycket kritiska till nedskärningarna men när de väl får regeringsmakten själva så händer väldigt lite konkret om ens något. Man ”viker ner sig” för finansdepartementet.

 

Att som L, KD och även M hänvisa till olika utredningar är bara ett enkelt sett att skjuta ”problemet” för regeringen framför sig - finansdepartementet måste ju tillföra mer pengar…

 

Från vår sida gäller det nu att vi står på oss. Regeringen måste känna att den har en blåslampa på sig.

 

 Det här blir sista blogginlägget på ett tag. I morgon inleder jag min sommarledighet. Återkommer som vanligt framåt mitten av augusti med nya blogginlägg.

 

Önskar alla en riktigt fin sommar