tisdag 10 mars 2026

Dags för assistansuppror 2.0 del 2

 I det förra blogginlägget skrev jag om vilka förutsättningar som måste vara på sin plats för ”assistansuppror”. Och ja – jag vidhåller att det behövs ett nytt assistansuppror som 2016 -2017. Jag avslutade med att vi aldrig får släppa kravet på en indexerad höjning av schablonersättningen. Nu ska vi titta på andra saker vi måste trycka på.


Till att börja måste vi tala mer om konsekvenserna med fortsatt underfinansiering. Ofta stannar det vid att det blir svårare att rekrytera och behålla personal, ibland att många anordnare kommer gå i konkurs. Det stämmer så klart och är redan det mycket allvarligt. Men konsekvenserna blir mycket större än så. Om ett stort antal anordnare lägger ner verksamheten händer följande:


Kommunerna får ett mycket stort tillskott av assistansberättigade. Det kommer de inte att klara av. Alltså blir det rent kaos i kommunerna och därmed även assistansreformen som första steg. Vi har redan läst om hur kommuner hittar nya sätt för avslag för kommunal assistansersättning, tex att personer inte anses tillhör de tre personkretsarna Detta är en utveckling som kommer att öka lavinartat. Om nu privata anordnare inte hittar personal som vill jobba som personliga assistenter, varför skulle kommunerna göra det? Svaret är – det gör de inte. Och utan assistenter – ingen assistansreform mer än på papperet.


Konsekvensen för de assistansberättigade. Vi hamnar (även med beslut från FK) i ett sorts mellanläge. Vi har rätt på papperet men hemkommunen kan inte uppfylla sin sina åtaganden som yttersta garanten. Det blir ”temporära lösningar ingen riktig assistans som med stor sannolikhet blir permanenta. Och FK ja. Redovisas inte assistanstimmarna enligt beslut så kommer assistansen att dras in snabbt. Återstår kommunalt godtycke (förutsatt att huvudmannaskapet fortfarande är delat). Och som jag påpekade ovan om privata bolag inte anser sig ha råd att bedriva personlig assistans. Varför skulle kommunerna ha det?


Hur nära är vi denna situation om inte de ekonomiska villkoren förbättras? Mycket nära är min bedömning. Blir inte alls förvånad om vi redan i år får allt tätare nyheter om anordnare som lägger ner som lägger ner verksamheten och allt större assistanskris i kommunerna. Inom några år är krisen total Hur många assistenter blir arbetslösa? Troligen tusentals. Och konsekvenserna för oss? Tillbaka till gruppboende, hemtjänst eller anhörigberoende.


När löner och kostnader stiger men ersättningen släpar efter får assistansanordnare allt svårare att betala personal och bedriva verksamhet. Det leder till konkurser, personalbrist, otrygghet för de assistansberättigade och till slut en assistansreform i spillror.


I längden bryts reformen ned helt och hållet – inte genom politiska beslut, utan genom total ekonomisk utmattning.

 

 

Förutom indexeringen är givetvis nya behovsbedömningar ett måste – det är ju de allt hårdare bedömningarna som lett fram till att så många är livrädda för Försäkringskassan. Nya behovsbedömningar är också ett område som inte går att kompromissa bort. Förstatligande av assistansreformen är också givet, ett jätteviktigt krav här är att nya behovsbedömningar måste vara på plats innan förstatligandet sker.


Återkraven från Försäkringskassan har de senaste åren utvecklats till en värld där godtycket regerar. Inget vet vad som gäller, inte ens FK/staten själva. Jag tycker inte det är någon överdrift när jag kallar det Vilda Western. Så kan vi bara inte ha det.


Vi måste också prata om hur läget är nu, hur lagen var tänkt att fungera och vad som är riktig personlig assistans. Allt som vi kan göra med hjälp av våra personliga assistenter – både stora och små saker.  Assistansreformen bröt med ett vård tänk. I praktiken har vård tänket succesivt smugit sig tillbaka och det måste vi komma ifrån. Men samtidigt även om det behövs hjälp med tydlig vård karaktär T. ex andnings problematik har vi fortfarande rätt till personlig assistans.

Vi gamla stötar har också en viktig roll att spela – att berätta bakgrundshistorien. Jag har varit med på hela resan från 1994. Jag minns hur bra reformen fungerade en gång i tiden. En tid då man kände att staten, genom Försäkringskassan, arbetade för mig – inte emot mig. En tid då man inte var livrädd för myndigheten. När offensiva ambitioner i funktionsrättspolitiken inte bara var tomma ord från politikerna, utan faktiskt betydde något i människors vardag. En tid då personer med kraftigt nedsatt arbetsförmåga inte behövde vara oroliga för att förlora sin ekonomiska trygghet.


Det är just därför vi måste berätta hur det en gång fungerade – för att visa att ett bättre system inte bara är möjligt, utan redan har funnits.


Fler och fler namn uppror är i omlopp nu. Min bedömning är därför att ”assistansupproret 2.0” som jag efterlyser faktiskt närmar sig. Nedan har vi en länk till STIL-s kampanj Indexera assistansersättningen nu. Så här inleder vi:


Ibland låter det som om personlig assistans är en förmån. Ett bidrag. En lyx. Det är fel. Personlig assistans är en av de viktigaste frihetsreformerna i modern svensk historia. En reform som skapat förutsättningar att oavsett funktionsförmåga leva ett självständigt och självbestämt liv. Som gjort det möjligt att bo, arbeta, studera, bilda familj och delta i samhället på egna villkor – som arbetstagare, skattebetalare och medborgare.


Länk till STIL-s kampanjsida



* I Jönköping planerar STIL lokalt en kampanj i samarbete med Funktionsrätt Jönköpings län som primärt riktar sig till länets 13 kommuner.

Funktionsrätt Sverige har också satt ner foten nu angående Funktionsrättskonventionen och kräver att den blir svensk lag och har följande krav inför valrörelsen:



  • Gör funktionsrättskonventionen till svensk lag.
  • Se över hur svensk lag och praxis förhåller sig till konventionen och tillsätta en statlig utredning med civilsamhällets medverkan.
  • Säkerställa ändamålsenliga LSS-insatser och avskaffa otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder.
  • Ta fram nationella strategier för jämlik hälsa, inkluderande utbildning och ökad sysselsättning.
  • Göra en samlad översyn av den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättning.
  • Införa kostnadsfri juridisk hjälp i förvaltningsärenden.

 


Funktionsrätt och konventionen