Intressant intervju med forskare om tillämpningar och aktuellt om antalet assistansberättigade

 Helene von Granitz, doktor i medicinsk vetenskap och har tidigare jobbat hos Försäkringskassan. Helene har intervjuats av Assistanskoll och har skrivit en avhandling om hur väl den svenska staten uppfyller intentionerna i LSS lagstiftningen. Föga förvånande för alla som är insatta i assistansvärlden är Helene mycket kritisk till begreppet integritetsnära behov som saknar stöd i lagtexten. Hon är också emot begreppet grundläggande behov som är helt centralt sedan 1996 men den verkliga ”boven i dramat” är ändå uppdelningen med ”integritetsnära behov. Helene säger bland annat följande:

 

Att de grundläggande behoven delats in i integritetsnära delar har skapat en sorts volymknapp där beviljandet av grundläggande behov kan vridas upp och ner med nya domar som tar bort nya moment.

Handläggarna hos Försäkringskassan är en yrkeskategori som genom åren fått mycket besk kritik från vår sida. Helene menar ändå att generellt gör handläggarna sitt bäste för att försöka uppfylla lagens målsättningar men blir bakbundna p.g.a. de restriktiva domarna och FK-s tillämpningar:

Stämmer det utifrån mina egna erfarenheter? Både ja och nej säger jag.

Fram till 2013 har jag inte det minsta minne om att jag tyckte behovsbedömningar eller omprövningar (i praktiken avstämningar) var det minsta obehagligt. Omprövningen 2013 var visserligen synnerligen obehaglig - för första gången vändes mitt liv ut och in i minsta detalj. Men MYCKET VIKTIGT - handläggaren var verkligen intresserad av de behov jag faktiskt hade och precis som i artikeln gav hen med "tips" art ta upp som var viktiga att ta upp för att komma över 20-timmars gränsen för grundläggande behov. Det slutade med att jag blev beviljad 29 timmar/vecka i grundläggande behov med totalt dygnet runt assistans, Fortfarande gäller det beslutet för mig.

 

Fyra år senare hade det ändrats totalt. Handläggaren jag hade då var totalt ointresserad av mina faktiska behov. Det kändes som det redan var bestämt att jag skulle åka ut. Jag är också helt ÖVERTYGAD om att den s.k. transportdomen som kom några månader tidigare ("omprövningen" gjordes i september) tillämpades fullt ut på mig. Som ni säkert känner till räddades jag enbart av omprövningsstoppet.

 

Och det hjälps inte - när det gäller assistansen är jag JÄTTERÄDD för Försäkringskassan.

Hela intervjun i Assistanskoll

* Källor: Alla siffror nedan är hämtade från Assistanskolls statistik som i sin tur hämtar från Försäkringskassan

Reformerna för Stärkt personlig assistans beräknades ge ca 2000 personer personlig assistans som förlorat den.  Som bekant har resultatet tyvärr inte blivit vad vi väntade oss. Resultatet hittills är ett fiasko. Vi får rapporter om att det – särskilt för barn har blivit ännu svårare än tidigare att bli beviljad statlig assistansersättning. Detta ses också i statistiken för både antalet personer beviljade personlig assistans och att Försäkringskassans utgifter för personlig assistans beräknas bli lägre än planerat.

Flera tusen personer skulle alltså få personlig assistans igen – var tanken i alla fall. Antalet personer beviljade assistans fortsätter istället att långsamt minska. I december 2023 var 13253 personer beviljade statlig assistansersättning, en minskning med 127 personer på ett år. Sedan hösten 2015 är minskningen hela 2962 personer.

Vad gäller utgifterna för Försäkringskassan var beloppet lägre än väntat 2023, 36 miljoner kr användes inte - de totala utgifterna var 24,55 miljarder kr. Summan för 2024 beräknas bli knappt 25,34 miljarder kr. Det innebär att FK sänkt sin utgiftsprognos med hela 692 miljoner kr från 26,03 miljarder kr– motsvarar dygnet runt assistans för ca 340 -350 personer. Försäkringskassans egen förklaring lyder så här:

Det är möjligt att intresset och det uppdämda behovet av att ansöka om assistans efter införande av stärkt rätt till assistans har överskattats. Det kan också vara så att skillnaden mellan det nya regelverket och det tidigare inte varit så stor vilket i sin tur gjort att färre personer har ansökt om assistansersättning.

Att behovet är mindre än väntat avfärdar jag helt av följande anledning:

Barn är den grupp som drabbades hårdast av den brutala osthyveln 2016-2017 och Stärkt personlig assistans var tänkt att hjälpa i första hund barnen. Ganska magstarkt att FK överhuvudtaget nämner det som delförklaring…

Däremot spelar givetvis det dubbla föräldraavdraget en stor roll- vilket aldrig var tanken. Avdraget skulle ju bara göras från de behov som alla föräldrar anses ha. Att dessutom göra ett avdrag till med behov som beror på funktionsnedsättningar är helt emot tanken. Detta har också bekräftats av såväl jurister som riksdagspolitiker som Assistanskoll intervjuat. Vi får inte heller glömma bort att Stärkt personlig assistans aldrig var tänkt att gå till botten med de riktigt grundläggande problemen för hela reformen – främst behovsbedömningarna och underfinansierad schablon.

Jag viker inte en mm från att även anslagen från finansdepartementet också spelar en mycket viktig roll. Har flera gånger gått igenom att jag anser att hela Stärkt personlig assistans är underfinansierad från början – underskottet är årligen minst 1,0 miljard kr, möjligen över 1,5 miljarder årligen jämfört med verkliga behov för ca 2000 personer. Detta i kombination med tidigare besparingar lägger sig som en filt över såväl Stärkt personlig assistans och även övriga reformen.

Så länge inte anslagen höjs rejält är det tyvärr svårt att känna optimism angående assistansreformens framtid som det var tänkt den skulle fungera.

Bild:

Tompa sitter i min rullstol på balkongen i en grön t-shirt i min bostad och skriver blogginlägg en solig sommardag.