Statlig utredning om vinster i välfärden

Vinster i skattefinansierad välfärd är alltid ett hett debattämne i Sverige och något som kanske mer än någon annan fråga splittrar Socialdemokratin. Men även bland väljarkåren till allianspartierna finns delade meningar om hur mycket eller lite vinst som är acceptabel.

Eftersom 2/3 av alla brukare numer anlitar privata anordnare är detta en fråga som i högsta grad berör brukarrörelsen. Förra veckan presenterades en statlig utredning som skulle komma med förslag på hur möjligheterna att plocka ut vinst från privata företag i välfärdssektorn ska begränsas. Den viktigaste punkten är att det ska införas ett vinsttak som ska uppgå till 7 % av s.k operativt kapital  (ungefär det kapital som krävs för att driva verksamheten)+ statslåneränta på ca 3 %.

Själv anser jag och VIMPA att privata aktörer har en självklar plats i utbudet bland anordnarna. Och finns det privata bolag måste det också vara OK att dessa bolag går med vinst. Annars blir det bara kommunerna och kooperativ kvar. Vad jag däremot vänder mig starkt emot är när privata skattefinansierade välfärdsföretag (det handlar inte bara om vissa assistansbolag) genom avancerade skatteupplägg trollar bort stora vinster som obeskattade hamnar på ett bankkonto i något skatteparadis. Det är avarter som måste bekämpas. Vinsttak av den här föreslagna sorten tror jag fungerar dåligt då det förmodligen finns många sätt att gå runt dem, särskilt för större företag.

Genom revisorn till min assistansanordnare (jag har ju min assistans genom ett familjeägt företag) vet jag att det finns oseriösa aktörer med jättelika vinstmarginaler på 30-40 %

 och  det är omöjligt att erbjuda bra löner mm till assistenterna med de vinstmarginalerna. Jag menar att det med ett antal relativt enkla åtgärder går att få bort orimliga vinstmarginaler  men  regeringen visar lite (läs inget) intresse för att införa, t.ex krav på kollektivavtal till alla anordnare. Om alla anordnare betalar bra löner till assistenterna med avtalsförsäkringar, utbildningar, andra assistansomkostnader mm  finns helt enkelt inget utrymme för några stora vinstmarginaler, d v s skillnad i procent mellan intäkter och utgifter.  Därmed blir även vinstfrågan av underordnad betydelse för mig. Några anordnare är väldigt stora och har kanske blivit för dominanta och behöver bara några procent i vinstmarginal för att vinsten ska bli mycket stor i kronor och  ören. Det behöver inte vara liktydigt med att verksamheten är oseriös.

Vinst, helt OK, t.o.m. nödvändigt om vi ska ha privata aktörer  men absolut inte skatteflykt och medveten maximering av vinstmarginalen på bekostnad av löner till assistenterna, utrymme för assistansomkostnader inklusive utbildningar mm . Men snälla regering om ni ska ge er på vinsterna är det inte små företag med 4-5 %  i vinstmarginal som borde vara huvudmålet. Ni verkar mest intresserade av att bekämpa många små anordnare än ett fåtal kriminella  anordnare.'

* Vad är expertmetoden för något som ofta nämns när omfattningen på fusk och kriminalitet debatteras? Expertmetoden användes vid Billumutredningen   2012 och hävdade att 9- 15 % av all utbetald assistansersättning utgjordes av "fusk", ytterligare 15-18 % var "överutnyttjande". Expertmetoden handlar lite förenklat om att antal "experter" på området diskuterar sinsemellan och sedan kommer med olika mer eller mindre kvalificerade gissningar. Sedan diskuterar "experterna" vidare för att komma fram till en gemensam ståndpunkt.

Det är alltså denna metod som användes vid Billumutredningen och som gång på gång använts som "bevis" från kritiker att kriminaliteten härjar vilt. Det finns alltså inget statistiskt säkerställd data överhuvudtaget som visar att svinnet ens är i närheten av de belopp Billum nämner. Vad kritikerna egentligen hänvisar till är bara mer eller mindre kvalificerade gissningar. Det säger sig självt att ingen seriös statistiker i världen hade godtagit detta som bevis på att kriminaliteten är mycket utbredd i assistansbranschen.