3 December blir det demonstration i Jönköping

LSS ska utvecklas, inte avvecklas

Pelle Kölhed

3 December är det den internationella funktionshinderdagen och i Sverige kraftsamlar vi nu för att demonstrera mot regeringens orättfärdiga politik som håller på att rasera assistansreformen och LSS totalt. Ja, det här handlar inte bara om personlig assistans utan hela LSS mer om detta lite senare. Demonstrationer kommer anordnas runt om i landet med följande krav.

• Nödstopp för indragna assistansbeslut! Inga fler indragna assistansbeslut innan konsekvenserna av Försäkringskassans förändrade behovsbedömningar har analyserats.

• Stärk LSS men inte på bekostnad av personlig assistans! Vi vägrar låta olika insatser och grupper ställas mot varandra. LSS behöver utvecklas och förbättras men vi accepterar inte att det ska ske genom nedskärningar i personlig assistans. Ta bort besparingsdirektiven ur utredningen.

• Sluta förtala assistansreformen! Talet om fusk är förödande för alla som berörs av personlig assistans och övriga LSS i sin vardag. Politiker och myndighetsföreträdare måste hålla sig till bekräftade fakta och inte prata om fusk med hänvisning till uppskattade mörkertal.

För undertecknad som betonar vikten av samarbete mellan funktionshinderrörelsens olika föreningar är det mycket glädjande att det nu håller på att bildas en verklig motståndsrörelse mot en politik som är direkt fientlig mot en grupp människor vars enda legitima krav är att kunna göra det som vilken medelsvensson som helst tar för givet.

Här nere i Jönköping har vi nu börjat planera för en demonstration  13.00-15.00, samma tider som övriga landet. Arrangemanget är ett samarbete mellan flera föreningar, inklusive HSO Jönköpings län. Då vi fortfarande befinner oss i ett tidigt planeringsstadium är inte så mycket klart i skrivande stund. Klart är i alla fall att det blir ett traditionellt demonstrationståg i centrala Jönköping följt av tal med representanter både från funkisrörelsen och politiska partier.

I direktiven till LSS utredningen står det att de andra LSS insatserna ska stärkas och det ska finansieras med besparingar i assistansersättningen. Därmed sätts olika LSS insatser mot varandra och vi som är beroende av de olika LSS insatserna emot varandra.  Maggans utspel om flyktingar v s assistans behöver jag inte analysera igen då jag redan gjort det flera gånger.

Detta är en otrevlig och osmaklig söndra och splittra politik som regeringen tillämpar och synnerligen ovärdigt ett demokratiskt samhälle. Romarna behärskade den konsten till fullo redan för 2000 år sedan. Att Sveriges regering 2000 år senare gör samma sak (låt vara utan krig och massakrer) som säger sig vara en varm förespråkare för mänskliga rättigheter och dessutom kallar sig en "feministisk regering" är utan att använda överord mycket obehagligt. Detta sker dessutom mot människor som är direkt beroende av hjälp från samhället vilket gör regeringens agerande än mer graverande.

I IL rörelsen som jag själv är medlem i finns en term som kallas Cross Disability. Innebörden är att alla människor med funktionsvariationer/funktionsnedsättningar ska se på varandra som en familj. Vi är alla utsatta för diskriminering och orsaken till diskrimineringen, att vår funktionalitet bryter mot etablerade normer att man ska "vara stark och klara sig själv" är densamma oavsett om man har  CP, skada, en muskelsjukdom, synskada, "utvecklingsstörning"  etcetera, etcetera.

Cross Disability för mig i kampen om LSS handlar om att under inga förutsättningar sätta de olika LSS insatserna emot varandra. Vi som är beviljade PA utgör bara ca 25 % av alla som är beviljade hjälp enligt LSS, samtliga insatser försämras. Försämringar som dessutom skulle accerelera om assistansen kommunaliseras. Alla berörda, oavsett vilken insats hen är beviljad måste känna sig "hörda och sedda".

Tillsammans är vi starka må vara en sliten klyscha men den stämmer nästan alltid. Detta gäller inte minst kampen om LSS, bara tillsammans kan vi rädda LSS, HELA LSS. Emot oss har vi inte bara sunkiga samhällsattityder i största allmänhet utan även en regering som är fast besluten att till nästan vilket pris som helst drastiskt försämra assistansreformen och spela ut grupper emot varandra. Samma regering vill därför inget hellre än att vi träter inbördes om vilken insats som är viktigast. Jag vägrar att gå in i den fällan och jag hoppas sannerligen att ingen annan av oss gör det heller.