Ett av Försäkringskassans budord: Fuskar en person utgår vi ifrån att ALLA fuskar.

Först av allt. 3-e december var det återigen dags för demonstrationer runt om i landet under parollen Assistans är frihet – rädda LSS. RBU-s ordförande Maria Persdotter krävde att det omedelbart vidtas åtgärder för att återupprätta LSS och assistansreformens intentioner. Maria var också oerhört kritisk mot riksdagspartierna som fortfarande inte bildat en regering med resultatet att ingenting har hänt för att återupprätta intentionerna.

Allt om manifestationerna (facebook sida)

Här i Jönköping var tyvärr eldsjälarna för slitna för att organisera en ny demonstration och när eldsjälarna inte orkar, jadå blir det tyvärr ingenting. Däremot planerar vi ett stort evenemang om några månader. 25 februari kommer VIMPA, STIL att gemensamt anordna ett seminarium i Jönköping. Vi kommer att bjuda in såväl riksdags som lokalpolitiker och utkräva svar -VAD VILL NI GÖRA MED LSS?

Oavsett vad Försäkringskassan hävdar så kan FK aldrig komma ifrån att den tagit sin uppdragsgivares, d v s regeringens order på största allvar, d v s skär ner den personliga assistansen så mycket som möjligt. Den kampanj som vi bevittnade den gångna mandatperioden var verkligen obehaglig och FK la ner oerhört mycket energi på hjälpa till i smutskastningen.

För att ironisera något oerhört allvarligt kan vi säga att Regeringen och dess verkställare Försäkringskassan använt sig av ett antal ”budord” i jakten på oss. Det började under Alliansregeringen men intensifierades snabbt under den röd-gröna regeringen 2015-2017 för att till slut nå absurda nivåer. De viktigaste budorden som även tillämpats av besparingsivriga kommuner var dessa:

·  Håll budgeten till varje pris

·   Rättssäkerheten ska värnas - ett rent hån för rättssäkerheten fanns inte överhuvudtaget när assistansreformen hösten 2017 var på randen till total kollaps.

I det här blogginlägget belyser jag ett budord till som använts flitigt i jakten på oss:

Fuskar en person måste vi utgå ifrån att alla fuskar!

Fusk ja. Den röd-gröna regeringen var 2015-2017 besatt av att trumma ut ett budskap att kostnadsökningen för personlig assistans inte gick att förklara utan att det fanns ett stort fusk och ”överutnyttjande”. Och det var inga småsummor det handlade om. Påståenden utan några som helst bevis kom gång på gång att flera miljarder kr varje år försvann p.g.a. ”fusk” och ”överutnyttjande”. Åsa Regnér hade t.om fräckheten att flera gånger hävda att privata bolag spenderade 3 miljarder kr enbart på reklam. Allt sunt förnuft säger att summan är helt orimlig.

I en rättsstat ska en anklagad betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats menen det gäller inte oss. Vi stämplades kollektivt och gör så än av arga debattörer som en samling potentiella fuskare och kriminella individer som gjorde och fortfarande allt för att mjölka ut staten på så mycket pengar som möjligt.

 Hösten 2017 var jag som mina bloggföljare säkert minns ruskigt nära att förlora all assistans. Jag och tusentals personer till räddades enbart p.g.a. FK införde nödstopp på pågående omprövningar. Jag minns fortfarande med fasa den s.k. omprövningen hösten 2017. Det var en hetsjakt. Förnedringen var total Jag kände mig som jag befann mig i en rättegång utan några som helst rättigheter och skulle bevisa att jag var oskyldig till ett brott som jag aldrig begått och där det var omöjligt att bevisa att jag var oskyldig.

Någon formell brottsanklagelse presenterades aldrig och jag fick ingen advokat heller men det handlade tydligen om att svenska staten ansåg att jag ”överutnyttjat” statens resurser på ett olagligt sett, att jag lurat till mig resurser för att på skattebetalarnas bekostnad leva ”lyxliv”. Vilket straff jag skulle få blev preliminärt 11-e november 2017 – all assistans ska dras in. Tre dagar senare fryste FK tusentals pågående omprövningar. Regeringen och FK kunde inte göra något annat om de inte skulle framstå som den mest inhumana regering som styrt Sverige under väldigt lång tid.

Denna s.k. ”omprövning” var en så traumatisk upplevelse att jag kommer att komma ihåg den så länge jag lever. Och sedan den dagen blir jag riktigt upprörd varje gång jag hör Försäkringskassan hävda att vi gör ”rättssäkra bedömningar”, att höra det är som att återigen öppna såret från den hemska upplevelsen 2017.

Nu är inte jag, den enda som blivit förnedrad av FK i deras hänsynslösa jakt på i några fall verkliga men i de alla allra flesta fallen inbillade fuskare. Med facit i hand är jag, om än med oerhört mycket tur lyckligt lottad då jag har kvar all assistans jag behöver. Men oavsett detta, ingen person ska behöva bli behandlade som vi bara för att vi behöver hjälp för att kunna leva som andra. Det riktigt otäcka är att:

1.  Så många i det offentliga Sverige inte tycker att vi har rätt till goda levnadsvillkor och att det är OK eller t.om helt rätt att vi blir förödmjukade för att kunna leva som andra.

2. Att det uppenbart är okontroversiellt att det(i ett vad som ska vara såväl ett rättssamhälle som humanistiskt samhälle) att kollektivt utpeka en utsatt grupp människor som fuskare och kriminella.

3.  Med stöd av budordet Fuskar en person måste vi utgå ifrån att alla fuskar kan staten via FK motivera att i princip vilka åtgärder som helst vidtas för att komma åt ”fuskarna”. Rättssäkerhet mm som hör till varje demokratiskt samhälle blir helt irrelevant i denna jakt som egentligen enbart har handlat om att dra in assistansen för så många personer som det bara är möjligt.