Vill ni byta med oss? - Vi har det ju för bra...

Det finns strukturer i samhället som leder till att vi är diskriminerade. Nära knuten till funktionsmaktordningen är attityder som att "ni har det för bra, ni klagar för mycket". Det är sant att vi i en internationell jämförelse har det mycket bättre än den stora, stora majoriteten av våra vänner runt om i världen. Som helhet är vi ändå i vårt hemland en diskriminerad underklass som statusmässigt befinner oss långt ner i samhällspyramiden = obefintlig maktposition. Och ännu allvarligare, det förs nu en politik som i rask takt trycker ner oss ännu längre ner i funktionsmaktordningens träsk.

Få saker retar mig så mycket som alla dessa proffstyckare som tycker att vi " har det för bra, vi ställer för stora krav".  Eftersom ni kritiker tycker att vi har det för bra tänker jag upplysa lite hur våra liv ser ut och det är inget jetset liv.

Vi med personlig assistans måste genomgå ytterst förnedrande behovsbedömningar som ni aldrig skulle acceptera. Staten har gett sig själv makten att vända ut och in på våra liv, inget privat lämnas, inte ens hur lång tid det tar att skita (ursäkta ordvalet men jag är arg).

 Det betyder att det som kallas personlig integritet i praktiken gäller inte för oss.

Trots förnedrande behovsbedömningar förlorar ändå många sin personliga assistans utan att hjälpbehoven ändrats. Detta enbart med den diffusa motiveringen "ändrad rättspraxis". Möjligheten att leva ett liv med självbestämmande slås i spillror. Anhöriga får gå in för att täcka behoven.

 Vår "belöning" från diverse samhällstyckare att vi trots allt "accepterar" denna förnedring  för att kunna leva som andra är att vi ständigt få höra att vi "kostar för mycket pengar, vi kräver för mycket"...

 Vår fantastiska assistansreform anklagas ständigt för att vara genomsyrad av kriminalitet och vi som berörs en samling potentiella bedragare. Detta utan att ett enda bevis presenterats på att fusk och kriminalitet i assistansbranschen omsätter flera miljarder kr/år.

Nästan ingen samhällstyckare belyser allt fantastiskt med assistansreformen. Allt handlar bara om kostnad, kostnad, kriminalitet och fusk. Det är mycket påfrestande, snudd på psykisk tortyr att gång på gång få höra att vi är en enda stor börda för samhället som inte bidrar till någonting positivt.

Kommunerna tar i många fall ut ockerhyror för personer som bor i gruppboende. Resultatet? Att många av de drabbade hör till de fattigaste bland de fattiga i vårt land.

 Kommunerna anser sig ha rätt att tvångsförflytta personer mellan olika gruppboenden. Detta sker, trots att det strider mot grunderna i LSS, CRPD konventionen etcetera, etcetera.

 Kommuner anlitar jurister med affärsidén att lära handläggare att hitta så många kryphål som möjligt i rättighetslagen LSS för att maximera antalet avslag i de olika LSS insatserna.

Kommunerna ligger i Europatopp i grenen domstolstrots. D vs de D v s i många följer de inte för oss gynnsamma domstolsbeslut = rent lagtrots.

Försäkringskassan och kommunerna kringgår den viktiga juridiska principen om gynnande besluts negativa rättskraft för att kunna ge så många avslag som möjligt på personlig assistans och andra LSS insatser. D vs en stödinsats eller förmån får inte försämras om det inte skett avsevärda ändringar i behovet av hjälp/stöd. Detta bryter också mot en central princip i CRPD -uppnådda rättigheter får inte försämras.

Vi själva och våra anhöriga måste själva fajtas mot myndigheterna när vi  nekas våra rättigheter. Någon allmän rättshjälp finns inte vilket innebär att spelplanen blir extremt ojämn. Vi själva mot statens och kommunernas gigantiska resurser.

Arga ledareskribenter sprider osmaklig skräckpropaganda att i princip hela restaurangbranschen kommer gå i konkurs om tillgänglighetslagstiftningen skärps.

Vi är kraftigt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Detta får också till följd att vår genomsnittsinkomst ligger långt under riksgenomsnittet. Somliga har inte ens råd att köpa en jacka...

Vi har mycket svårare att ta del av kultur än övrig befolkning p g a bristande tillgänglighet vid biografer, teatrar, indragen assistans mm.

  Vår hälsa är långt sämre än snittet för hela befolkningen. Enligt en rapport från Myndigheten för delaktighet är fysisk och psykisk ohälsa förfärande 10 gånger större än genomsnittet för hela befolkningen.

Funkofobin ökar. Vi utsätts för alltmer hot och trakasserier - vårt "förfärliga brott" är att vi behöver hjälp från samhället.

Listan kan göras ännu längre med diskriminering och orättvisa maktförhållanden...

Det är så vår och våra anhörigas verklighet ser ut. Och om ni fortfarande tycker att vi glider fram på en räkmacka så rekommenderar jag att ni själva sätter er i rullstol eller använder ögonbindel, öronproppar en månad så får vi se vad ni tycker då.