Desirée Pethrus vill se förre anhöriga som assistenter

De senaste veckorna har Desirée Pethrus varit mycket aktiv med uttalande som rör personlig assistans. Tyvärr kan jag inte med bäste vilja påstå att ett enda av dessa bådar gott inför vad utredningen kommer att presentera 2018. Bortser från något pliktskyldigt "jag värnar assistansen"...

Vi har redan sett att Pethrus flaggat för att färre kommer att vara beviljade PA i framtiden och hon har spritt osanningar om att PA kostar 70 miljarder kr/år - "missförstånd" hävdar Pethrus i efterhand. Det stannar emellertid inte där. I en artikel i Assistanskoll där materialet är hämtat från TV intervjun berättar D. Pethrus att hon ser avsevärda problem med så många anhöriganställda och att Sverige avviker från omvärlden vilket formuleras så här:

- Vi har fått i uppdrag att titta på andra länder, hur man agerar kring anhöriga och Sverige sticker ju ut, vi är ensamma om att ha så många anhöriganställningar.

Måhända  men vi har också en lag som på papperet  har den mest ambitiösa ambitionen i världen när det gäller att ge personer med stora funktionsvariationer möjlighet att leva som andra. Skulle det vara ett problem med, eller? Enligt mitt sätt att se på saken kan en ambitiös lagstiftning för att förverkliga goda levnadsvillkor  aldrig vara ett problem för en stat och samhälle med humanistisk människosyn. De avarter som finns är inte orsakade av att vi har en stark rättighetslag utan att det finns oseriösa aktörer.

Jag skulle vilja fråga fru Pethrus (givetvis även Stefan Löfven och Åsa Regnér)

1. Varför vill ni inskränka vår rätt att välja vem vi vill ha som assistenter, är vi inte kapabla att klara av det utan att staten ger direktiv vem som är lämplig?

2. Det finns mängder med exempel där det är absolut nödvändigt att föräldrar eller annan nära anhörig rycker ut i när assistenter blir akut sjuka eller det händer något annat. Ska de jobba gratis då, eller hur tänker ni? 

*   Det är en självklarhet i funkisrörelsen att så långt det  bara är möjligt ska representera oss själva i olika sammanhang, i annat fall är god man mm en självklarhet. I LSS utredningen måste det vara en självklarhet att funkisrörelsen är väl representerad och får ett reellt inflytande. I annat fall förlorar utredningen en stor del av sin legitimitet. Hur blir det då med representationen från vår sida? Det finns verkligen illavarslande tecken som inte bådar gott.  Pelle Kölhed är vice ordförande i Handikappförbunden/Funktionsrätt och LSS expert. Nyligen intervjuades Pelle i Assistanskoll och är av förklarliga skäl besviken hitills:

 Utredningen tillsattes i maj och hittills har vi haft ett möte på tre timmar. Vi ska ha ett möte till på två timmar den 20 februari. Vi sakkunniga och experter i utredningen har dock fått ett antal frågar som vi ska leverera svar på.

 Sakkunniga från myndigheter och departement har en åsikt utifrån sitt uppdrag men den är inte brukarbaserad. Jag kan ge information och erfarenhet av att leva med personlig assistans. I en rättighetsreform som bygger på individuella rättigheter där målet är att leva ett liv som andra med assistans borde vår syn vara viktig.

Tre timmar på ett halvår för en ledande expert från vår sida. Känns nästan som ett dåligt skämt. Politikerna, även från den här regeringen pratar vitt och brett om hur viktig assistansreformen och LSS är men i praktiken har flertalet, även i alliansregeringen de senaste 6-7 åren i praktisk handling agerat helt annorlunda. Jag är luttrad vid det här laget och är tyvärr inte det minsta förvånad över det Pelle Kölhed berättar. Åsa Regnér och hennes chef statsminister Stefan Löfven har ju inte betonat brukarperspektivet precis när de pratar om personlig assistans och LSS...

Varför detta ointresse från regeringen för att på allvar ta in brukarperspektivet?

För mig är dessvärre logiken enkel. Kostnaden/utgiften för PA ska bara ner, punkt! Det finns vid det här laget många exempel på och då finns det givetvis inget intresse av att på allvar ta in röster  från vår sida. Mycket allvarligt är också att regeringen inte visar seriöst intresse till att ändra kurs. Så länge regeringen håller fast vid sin nuvarande linje lär det även framöver inte bli mycket brukarinflytande, tyvärr.

Pelle delar min och hela brukarrörelsens oro över framtiden.

– Direktiven syftar till att begränsa assistansen och få ner kostnaderna. Jag är kritisk till att det måste sparas på assistansen om man satsar på andra LSS–insatser. Man har inte heller gjort någon samhällsekonomisk beräkning av alternativen när assistans tas bort. Behoven försvinner ju inte. 

–

Intervju med Pelle Kölhed

* STIL - aktivister i Småland har haft en ny poddsändning där vi diskuterar varför s.k. "goda instutioner" inte kan ersätta PA. Viktigt och poängtera är att om hen föredrar ett gruppboende ska den möjligheten finnas, insatsen är en del av LSS lagstiftningen och vi vill verkligen inte ha några konflikter mellan vi med PA och personer som bor i gruppboende. Det vi vänder oss starkt emot är att vi ska tvingas in i gruppboenden/"goda institutioner" mot vår vilja som ersättning för PA. Det blir följden om t.ex. Gunnar Wetterbergs förslag blir verklighet och det bryter också mot CRPD konventionen artikel 19 som tydligt säger att personer med funktionsvariationer har rätt att bosätta sig var hen vill.

Därför ersätter inte "goda instituitioner personlig assistans