fredag 26 augusti 2016

Trevligt möte med DHR-s Stockholmsavdelning om Sveriges funktionshinderpolitik

I måndags åkte jag till Stockholm för att delta i ett möte som DHR-s Stockholmsavdelning anordnade Hur blev jag inblandad i det, boende drygt 30 mil från huvudstaden? I våras blev jag kontaktad av David Hansson som håller i trådarna - man anordnar en serie träffar med målet att organisera ett mer samlat motstånd mot alla försämringar och säkra personlig service åt alla som var och en vill ha den. David ville gärna att jag ska hjälpa till i opinionsarbetet.


Jag tackade ja, var först tanken att jag skulle deltagit i ett möte i maj men då kunde jag inte men meddelade David att jag kunde komma vid nästa möte. Jag och David har haft mycket mailkontakt sedan dess och i måndags var det dags att ge sig av. 

Det var ett 20-tal personer som deltog i mötet det och det blev livliga diskussioner om en nationell funktionshinderpolitik som krackelerar allt mer.

* Det finns i gruppen en mycket stor kampvilja för att kämpa mot alla försämringar som sker.  

* Däremot spretade viljorna rätt mycket vad som ska prioriteras ? En del pratar om hela LSS, vissa om att ledsagningen är lika viktig som assistansen. Några deltagare pratade mycket om hemtjänsten. Ordföranden för mötet tryckte gång på gång att vi måste stätta mer press på DHR-s förbundsledning att agera mer kraftfullt.

*Man är dock enig om att jobba för att CRPD konventionen ska bli lag. Det bestämdes också att man ska skicka mail till olika politiker på både lokal nivå och riksdagsnivå för att bjuda in dem till kommande träffar för att prata om assistans, övriga LSS insatser och hemtjänst. För egen del berättade jag en del om VIMPA och berörde flera gånger vad jag tycker är fel med den nuvarande utvecklingen och att vi inte ska sätta olika LSS insatser mot varandra.

En fråga som kom upp ett antal gånger handlade om att sätta press på politikerna huruvida de verkligen står upp för alla människors lika värde? Någon deltagare tog upp att vi själva måste beskriva närmare vad vi menar med mänskliga rättigheter så det inte bara blir en "slogan".   Själv betonade jag bland annat följande:

Vi lever i en kall och cynisk värld där rättigheter är chanslösa om de ställs mot pengar. Vad vi borde göra är att sätta press på dem i följande fråga:

 Vi betalar drygt 30 miljarder kr/år i ränteavdrag till villa och bostadsrättsägare. Faktiskt lite mer än bruttoutläggen för assistans trots löjligt låg ränta. Har vi råd med ränteavdragen är det ett moraliskt haveri om vi inte anser oss har råd med personlig assistans och andra LSS insatser. Samtidigt finns det också ett motstånd som är rent ideologiskt. Som bevis för detta lyfte jag fram att bruttokostnaden för assistansen nu är ca 30 miljarder kr. 1995 var den 3,7 miljarder kr men det var för dyrt det med... Berörde också juristernas enorma makt över tillämpningen och därmed indirekt våra liv och att LSS § 9a också måste ändras.  

Jag kommer att behålla kontakten med David och kommer kanske att åka dit igen till våren. Något närmare engagemang än så är inte planerat för tillfället. Träffade också för första gången Björn Häll -Källerman, Unga Rörelsehindrades ordförande. Har också sökt och fått medlemskap i DHR.


Nedan är en länk till namninsamling för att försvara och bevara personlig assistans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar